I ensamhetens ensamhet

Kapitel 44

Det hade varit lite stelt mellan mig och Riley den senaste veckan. Hans pappa hade börjat vara hemma mer vilket gjorde så att jag helst inte ville vara där.
Riley hade först tagit illa upp, men sedan bara blivit sur på sin pappa.
Han var sällan hemma hos mig och min familj frivilligt heller. Han tyckte att hela grejen med att Camilla bodde hos oss var obehaglig, speciellt eftersom att han fortfarande var vän med Lola på grund av Andy.

Pappa och Lola såg jag inte längre som mitt problem. Jag märkte ofta att Lola tittade på mig i skolan och att hon ibland försökte få kontakt men jag bara ignorerade henne. Jag kände inte alls för att få höra om hur bra min pappa var och att det inte var hans fel att jag hamnade på sjukhus mer än en gång.

Hur kunde allt bli såhär?
För ett tag sedan var mitt största problem Sasha. Nu kändes det som om hon aldrig funnits och att jag aldrig någonsin hade pratat med henne.

Jag saknade nästan att det värsta i mitt liv var att det var jobbigt att gå till skolan. Men bara nästan.

***

"Ehm... Hej Jasmine." sa en röst i andra änden.
"Vem är det?" frågade jag misstänksamt.
"Men hallå. Du vet jag. Thomas."
"Åh. Hej Thomas." sa jag och försökte dölja utmattningen i min röst.
"Jag ville bara fråga en sak." sa han.
"Fråga på."
"Okej. Röd eller blå slips?" frågade han sedan.

Huh? Vad pratar han om nu?

"Va?"
"Bara svara på frågan."
"Eh... Okej. Blå." sa jag och det blev tyst i luren.
"Det var det jag tänkte." sa Thomas efter en stund.
"Vad är det du ska göra?" frågade jag och jag kunde känna hur han flinade i luren.
"Jag ska på dejt!" utbrast han.
Jag visste inte riktigt ifall jag skulle vara glad eller inte över detta. Det är ju bra att han verkar må bättre men ifall jag känner Thomas rätt som kommer detta inte att bli bra. Han kommer att tänka på Minnah alldeles för mycket.
"Men det är ju bra!" svarade jag och försökte låta glad.
"Ja verkligen!" sa Thomas fortfarande exalterad.
"Vem är hon?" frågade jag.
"En tjej jag träffade i en affär en gång." sa han och jag blev lite full i skratt.
Han lyckades få en dejt från en tjej han träffade i en affär. Hur lyckades han med det? Det är inte något som den vanliga Thomas skulle göra.
"Jag kan inprincip höra vad du tänker just nu Jasmine. Det var hon som fråga, få inte panik." sa han och fnissade lite tyst.
Jag suckade.
"Okej. Var försiktig bara." sa jag.

Vi pratade lite mer om hans outfit och sedan sa vi hejdå och så var det inget mer med det.
Jag visste att Thomas var exalterad över detta på riktigt och att han inte gjorde det bara för att vara trevlig men det gjorde mig ändå orolig. Tänk om han inte är redo för detta ännu...

____________________________

Jag ger er ett halvt kapitel som dessutom är helt kasst. Men asså de e typ ett mellankapitel och det är så tråkigt att skriva mellankapitel.

Vet att det suger men jag ska försöka få upp ett till kapitel redan i kväll!

Rösta och kommentera❤️

Puss & Kram!