I ensamhetens ensamhet

Kapitel 3

Jag hörde någonstans långt bak i huvudet att alarmet ringde.
Först blev jag irriterad men sedan insåg jag varför det ringde.
Första dagen på den nya skolan.

Jag stängde av alarmet och kollade klockan.
06.47
Shit! Klockan hade stått och ringt i mer än en kvart.
Men jag hade satt klockan så att jag skulle ha god tid på mig så det var ingen större fara.

Jag segade mig upp ur sängen och gick mot badrummet.
Jag kollade mig i spegeln.
Ingen vacker syn.
Men inget en dusch, lite smink och en locktång inte kan fixa.

Jag tog av mig kläderna och gick in i duschen.
När jag hade duschat klart virade jag handduken runt mig och gick tillbaka till mitt rum.
Där letade jag fram en alldeles för stor t-shirt och underkläder och satte på mig.
Sedan satte jag på locktången och gick tillbaka till badrummet för att sminka mig.

Jag tog fram mascara, eyeliner, svart/grå ögonskugga, rouge puder och BB-cream (alldeles för tungt att ha foundation när det är varmt hade jag lärt mig.)

Det tog ungefär en halvtimme förut att sminka mig innan jag blev nöjd med resultatet.
Inte så illa.

Sedan gick jag in på mitt rum och satte mig framför spegeln och började locka håret.
Det tog ytterligare 40 minuter.

När jag var klar såg håret nästan lika fint ut som den dagen jag hade varit hos frisören.

Okej kläder.
Vad ska jag ha på mig?

Efter en lång stunds funderande bestämde jag mig för ett par svarta shorts och en lila magtröja/linne.

Jag tittade nöjt i spegeln.
Jag såg bra ut. Tack och lov.

Lite utmanande kläder kanske.
Men mycket bättre än många andra tjejer.

När jag kom ner för trappan stod frukosten redan färdig på bordet.
Mamma kom ut ur köket.

"Godmorgon gumman. Nämen guuud va fin du blev!" sa mamma förtjust.
"Tack" sa jag och log mot henne.

Zoey satt vid bordet och åt.

"Godmorgon Zoey." sa jag.
"Heej." svarade Zoey glatt.
"Är du redo att börja ettan?" frågade jag.
Zoey nickade.

Jag satte mig vid bordet och fixade iordning en macka.

***

"Ha det nu så bra!" sa mamma till mig.
Jag log och gick ut ur bilen.

Jag hörde hur mamma körde iväg.
Jag började gå mot första bästa ingången.

Jag såg att det satt ett gäng utanför dörren på bänkarna.
Jag försökte ignorera dom men märkte snabbt att dom blev helt tysta när jag kom och bara stirrade på mig.

Jag gav dom en irriterad blick.
"Ville ni något?" frågade jag.
Alla utom en skakade generat på huvudena.
Killen som hade suttit helt still reste sig upp.

"Är det du som är Jasmine?" frågade han.

Fan. Dom hade redan hunnit föra alla rykten vidare.

"Nej det kan inte vara hon." sa en av killarna.
"Varför inte?" frågade killen som stod framför mig.
"För att denna tjejen är för snygg." sa den andra killen och flinade.
"Äsch skärp dig. Erkänn att du tyckte hon var söt!" sa killen och flinade retsamt mot honom.
"Det spelar ingen roll om hon var söt eller inte. Hon verkar ju vara en hel knäpp person." sa han.

"Man ska inte lyssna på allt man hör." sa jag surt.
"Så det är du?" frågade han.

Jag ignorerade honom och gick in för dörrarna.
Jag skulle till rektorn och få mitt schema och skåp.
Jag frågade runt lite och fick till sist hjälp med att hitta dit.