I ensamhetens ensamhet

Kapitel 33

Jag stannade upp mitt i en rörelse och bara stirrade på Sasha.
Den första tanken som dök upp i huvudet var "hur visste hon vart vi var?"
Men jag sköt snabbt undan tanken och fokuserade på att Sasha uppenbarligen var skadad.
Jag sprang fram till henne medans dom andra bara stod kvar och stirrade. Jag höll en filt i handen som jag snabbt vecklade ut och lade runt hennes axlar.
"Sasha?" sa jag oroligt och försökte få hennes blick att möta min, men hon kollade åt alla håll utom rakt fram där jag stod.
"Sasha, vad har hänt?" frågade jag i ett försök att få henne att lyssna på mig.
Hennes ögon mötte plötsligt mina. Hennes blick var svart och ögonen fyllda med tårar. Sminket var utsmetat i ansiktet tillsammans med blod, inte mycket blod. Men ändå blod. Vilket oroade mig. Någon måste ha skadat henne.
Hon öppnade munnen men allt som kom ut var ett hest pip.
Jag hörde på rösten att hon behövde vatten.
"Lola." sa jag och vände mig om.
Lola tyckte till vilket jag tolkade som att hon lyssnade på mig.
"Kan du hämta vatten?" frågade jag och försökte låta normal på rösten.
Lola nickade snabbt innan hon gick till korgen och plockade fram en vattenflaska.
Sedan gick hon långsamt fram till mig och Sasha, lämnade flaskan och gick sedan tillbaka till Riley och Andy.
Jag gav Sasha vattnet och hon drack tacksamt upp nästan allt på en gång.
Jag såg att det lugnade ner henne lite och att hon slappnade av.

Jag log mot henne.
"Vad hände?" frågade jag.
Hon kollade på mig och jag såg att hon tänkte igenom sitt svar.
"Lena." svarade hon sedan bara. Hon visste att jag skulle förstå.
"Gjorde hon detta?" frågade jag och försökte dölja ilskan i min röst.
"Och Will." lade hon sedan till.

Såklart att han hjälpte till. Han följer ju efter Lena överallt. Sasha är ju inte det första han har skadat på grund av Lena menar jag.
"Såklart." svarade jag tyst.
Sasha nickade.
"Vart är du skadad?" frågade jag.
Sasha pekade på ett sår i pannan som antagligen hade orsakat blodet i ansiktet.
"Och vart mer?" frågade jag.
Hon suckade.
"Sasha jag vet att dom skulle göra mycket mer än bara det där." sa jag och gav henne en menande blick.
Hon nickade lätt och pekade på magen.

Jag lyfte upp hennes blus och där var det ett stort blåmärke. Inte helt olikt det jag hade fått för ett tag sedan. Så jag visste hur ont det gjorde.

Jag rev av en bit av filten och hällde lite av vattnet på biten och började torka av hennes ansikte. Det är tur att filten var svart annars hade den blivit helt fläckig och jag misstänkte att Sasha inte ville se det.
Såret i pannan var ganska stort men inte särskilt djupt så det skulle inte ta allt för lång tid för det att läka och vi skulle inte behöva åka till sjukhuset.

Plötsligt var Riley framme vid oss.
"Sasha?" sa han lugnt.
Jag såg hur deras blickar möttes.
"Vart är dom någonstans?" frågade Riley.
"Riley...." sa jag men Sasha avbröt mig.
"Ja-jag borde n-nog inte ber-rätta." sa Sasha.
Jag nickade instämmande.
"Snälla Sasha." sa Riley vädjande.
Sasha suckade.
"Dom är henna hos Will. Eller det var i alla fall där dom var nyss." sa Sasha.

Riley nickade och sedan var han borta.
Jag hoppades innerligt att han inte skulle göra något allt för dumt.

***

Efter en stund när vi har lyckats göra rent Sashas ansikte och hon hade fått i sig lite mat var hon nästan sig själv.
"Hur visste du vart vi var?" frågade Lola efter en stunds tystnad.
Precis den frågan jag hade velat ställa.
"Ehm, jag sprang ifrån Lena och Will. O-och så såg jag Jasmine och Riley springa mot något. Jag följde liksom efter av ren reflex." sa Sasha.

Vi alla tre nickade.
Andy hade inte sagt mycket. Nästan ingenting alls.
Jag hade ingen aning om vad han tänkte och hans blick var alltid någonstans bortom oss andra.

Jag vet inte hur länge vi bara satt där i tystnad innan Riley kom tillbaka.

Han såg ut precis som innan han hade gått så antingen hade dom inte varit kvar eller så hade dom fått ta allt stryk.
"Vad gjorde du?" frågade Sasha innan han ens hade hunnit sätta sig ner.

Innan han svarade satte han sig ner bredvid mig och la sin arm runt mina axlar.
"Ingenting. Jag gjorde ingenting mot dom så dom gjorde ingenting mot mig." sa Riley.
Sasha gav honom en frågade blick.
"Jag är inte en av dom som dom vill skada." sa Riley som svar.
Men det fick bara Sasha att se ännu mer förvirrad ut.
"Låt oss bara säga att det som hände där, stannar där. För tillfället i alla fall." sa Riley

Sasha suckade djupt men sa inget. Hon hade inte sagt mycket alls vilket jag tyckte var lite oroväckande. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga heller så stämningen var mestadels ganska stel. Men det verkade inte som att Sasha märkte det.

Lola och Andy hade hållit sig på avstånd. Andy visste vad Sasha hade gjort mot mig så han tyckte inte alls att det var bra att vi hjälpte henne. Samma med Lola. Hon visste mycket väl vilka Sasha och Lena var och jag kände på mig att hon egentligen hade ett och annat att säga till Sasha. Men hon lät bli. Vilket jag tyckte var väldigt skönt för just nu orkade jag inte med mer sådant drama.

Det var kanske inte en så lyckad picknick...

***

Efter ett tag så ville alla gå hem (utom Sasha) för att det började bli allt för kallt och den stela stämningen hade nått en helt ny nivå.
Så vi började packa ihop och gå hemåt i tystnad. Lola och Andy svängde av åt ett annat håll ganska tidigt och det var uppenbart att dom inte kunde komma iväg fort nog.
Sasha svängde av, inte långt efter Lola och Andy, och sedan var det bara jag och Riley kvar.
Vi gick i tystnad. När vi skulle gå åt olika håll stannade vi. Riley kysste mig försiktigt, vinkade och försvann sedan in i mörkret.

***

Väl hemma så var jag så trött att jag inte ens kommer ihåg hur jag tog av mig kläderna och kom till sängen.

Men jag vet att jag åtminstone sov djupt i många timmar.

_________________________

Helluuuuu!

Nu var det 17583560 år sedan jag uppdaterade och det känns inte så bra...
Förlåt.
Vi har haft jätte problem med internet (*host* lillebrorsan tog slut på nätverket *host*)

Jag är inte jättenöjd med kapitlet men jag hoppas i alla fall att ni inte är allt för besvikna.

Och tack för över 29k reads förresten, och för alla snälla kommentarer och alla som röstar!❤️

Ni anar inte hur glad jag blir.
Så tack. Verkligen❤️

Puss & Kram!!