Back to the beginning

- 21 -

"Mötet öppnat, vänligen var tysta!" Utbrast jag med stark och hög röst. Jag var nära på att himla åt mig själv över att jag använt ordet vänligen. Men vad gör man inte för att behålla alla på sin sida och framstå som den goda ledaren man förväntas vara? Jag hade blivit vald av folket efter att ha visat upp min "goda" sida. Nu var jag tvungen att fortsätta agera så tills vidare och det tröttade ut mig. Jag vill vara mig själv! "Nån som har några nyheter vi kan utgå ifrån?" Jag kunde inte låta bli att låta trött på rösten. Vi hade haft säkert två till tre stycken möten utan någon framgång. Det hade varit svårt att få tag i vår personal och vakter på anläggningen. Både för kaoset som varit och för att vädret var hemskt där borta och störde signalerna.

"Jag lyckades få tag på en av vakterna. Han sa att det varit kaos ända sedan incidenten och att det har varit svårt att lugna alla ungdomar." En av mina mer tekniskt lagd personal hade tydligen äntligen lyckats få lite kontakt med någon där borta.

"Någon mer information från incidenten? Något vi kan utgå ifrån mer än att det är oroligt där borta?" Jag försökte låta allvarlig på rösten, något jag lärt mig riktigt bra nu i efterhand. Ingen skulle någon sin tveka på min röst längre.

"Det var tydligen två som flydde, den ena dödades på vägen" fortsatte samma person som tidigare.

"Någon mer information om personerna? Kön? Ålder? Gåva? Vad hände med den andra?" Äntligen började det komma fram lite mer uppgifter så jag fortsatte att mana på.

"Två flickor, den ena med eldens gåva och den andra med... jag är lite osäker men dödandets beröring?" Jag stelnade genast till när jag fick höra vilka två personer det var. Flickan med dödandets beröring hade jag fått mycket uppgifter om från skolan. Hon var tydligen stark, men hade svårt att skada någon. De hade haft väldiga problem med att få henne att slåss men annars var hon toppelev rent teoretiskt.

"Vem dog? Och vad hände med den andra flickan?" Jag fick inte låta dem höra min oro i rösten. Jag fokuserade hårt på att se till att jag lät som vanligt.

"Flickan med eldens gåva dödades under flykten. Den andra flickan..." personen bröt ögonkontakten med mig och kollade ner i sina papper. Han rynkade på pannan och såg fundersamt på texten framför sig. "Det står att hon flydde men att vakterna tog henne till fånga sedan. Men här står även att vaktstyrkan blev överfallna av vildar. Vakterna som kom efter har inte hittat någon kropp efter flickan bara vakterna, där emot fanns fotsteg och några av hennes saker där"

Jag förstod att han var förvirrad över uppgifterna. Det blev jag med. Vart hade flickan tagit vägen? Vart hon död? Hade vildarna skonat henne?

Jag kollade ut över mina medarbetare. Alla väntade på att jag skulle säga något. "Se till att ta reda på mer information om situationen! Jag vill veta vad som hände med flickan och det är snarast!" utbrast jag allvarligt. Så fort jag tystnat blev det fart i de flesta här inne. Alla hade saker att göra och de flesta försvann ut ur konferensrummet. Kvar befann sig min högst uppsatta soldat, William Grant samt några andra som hade ansvar för försvar inom olika områden. Även min mest begåvade teknikman stannade kvar i rummet.

Jag vände mig mot han som hade hand om luftförsvaret. "Skicka ut helikoptrar mot kupolen. Jag vill veta vart vildarna befinner sig och om det finns några möjliga spår efter flickan och tar de särskilda uniformerna. Vi kan inte ge dem direkta ledtrådar att det är vi". Min anställd nickade och försvann snabbt ut ur rummet för att verkställa min önskan.

"Ta reda på vem flickan som rymt är, hur hon gjorde det och hennes möjligheter till överlevnad utanför kupolen" jag sa det bestämt till min teknik man och han nickade snabbt och gjorde precis som de andra, försvann ut ur rummet. Snabbt vände jag mig om mot en av mina andra inom försvaret. "Skicka iväg fler soldater till kupolen och se till att lugna alla elever där. De ska inte ens tänka tanken om ett uppror. Vi har inte råd med ett till sådant. När dina soldater ändå är där se till att ta reda på mer information. Jag vill veta allt om situationen, incidenten, vildarna, hur flickorna rymde. Förstått?" frågade jag bestämt. Han nickade och försvann även han ut ur rummet. Nu var allt äntligen på spåret igen. Allt skulle bli i ordning och reda igen, det skulle jag personligen se till.

Kvar i rummet befann sig endast jag och kapten Grant. Han kollade på mig med en blick jag allt för väl kände igen. Med vickande höfter gick jag fram emot stolen han satt i. Han puttade ut sig lite så jag smidigt kunde slå mig ner i hans knä. Jag granskade honom en kort sekund. Han hade en dotter och en son, det visste jag. Alla soldater i hans ålder hade två barn. Vissa levande, vissa döda. Vad jag visste om hans barn var att hans son, som var den yngsta var död. Han hade ingen gåva och hade inte turen att hamna på barnhem. Dottern där emot sades det att hon hade en bra gåva som skulle kunna användas bra inom försvaret. Jag visste dock inte vem dottern var, eller vad för gåva hon hade. Vissa rykten sa att det var något av elementen. Jag hoppades inte på att det var vatten bara, för då skulle hon var utom hopp för oss. Även eld skulle inte vara bra då vi bara hade haft en person med sådan gåva och hon var nu död. Jag visste att vi även hade flickor i kupolerna med jord, andligt och luft element som gåvor. Det kan mycket väl vara en av dem.

"Vad minns du av din dotter?" Min fråga förvånade honom, det syntes tydligt. Han höjde på ögonbrynet och kollade förvirrat på mig.

"Jag minns inte mer än att hon togs iväg direkt för hon hade en gåva Miss. Jag har sett något enskilt foto på henne som liten. Då hade hon i alla fall bruna ögon som jag och Lena, samt Lenas bruna vågiga hår" Han kollade lite vaksamt på mig. Jag brukade inte ställa sådana här frågor.

"Vet du vad hon har för gåva?"

Han bara skakade på huvudet som svar. "Nej, Lena kanske vet eftersom hon är modern. Jag fick aldrig veta det. Men enligt ryktena är det en riktigt bra gåva." Han hade alltså inte hört mer än vad jag hade hört.

"Har du något kontakt med Ryttare Swift idag?" frågade jag och kunde inte låta bli att känna ett sting av svartsjuka.

Snabbt skakade han på huvudet igen. "Nej, hon är endast och kommer alltid vara bara mor till mina barn. Hon är endast en bekant" svarade han snabbt. Det var så det skulle vara. "Jag har inga familjekänslor för mina barn eller deras mor, det kan jag lova dig Miss" svarade han mig och jag visste att han var ärlig.

"Det var det jag ville höra" viskade jag och böjde mig fram och kysste han hårt.

----

GOTT NYTT ÅR PÅ ER! :D Hoppas ni får ett bra 2016! Har ni några mål för det nya året? Jag har ett eller två hur man nu vill se på det. För klarar jag det ena målet klarar jag det andra. Jag har nämligen bestämt mig för att jobba ännu hårdare denna våren för att bli frisk. Jag vill vara i så gott skick som möjligt när jag får en särskild behandling när jag fyllt 18 :D Hur det nu kommer gå är en annan fråga xD 

I vilket fall. Gott nytt år, kram whateverSmile <3