"Sänk armbågen!" sakta sänkte jag min armbåge för att få till rätt position för att kunna skjuta iväg pilen med precision. Jag koncentrerade mig på måltavlan framför mig. Sakta släppte jag greppet om pilen och den for iväg med hög hastighet. Den hamnade mitt i prick tillsammans med två tidigare pilar. Jag pustade ut och sänkte bågen. Jag hade verkligen blivit bra på det här med pilbåge och samtidigt var det så otroligt roligt!Jag skulle precis vända mig om mot Cade som instruerat mig att sänka armbågen när jag kände en obekant hand på min bara axel. Jag hade endast smala band från ett linne på mig och den omedelbara kontakten med min bara hud fick mig att rysa. Vad som gjorde mig förvånad var att det inte var Cades varsamma och försiktiga händer. Den här handen höll ett bestämt tag om min axel och fara ekade i mitt huvud. Bestämt och snabbt slog jag undan handen och snurrade runt bara för att se ett slag komma siktandes mot mig. Mina instinkter tog över och jag vek smidigt undan. Ett nytt slag kom och jag använde min båge till att blockera. Mannen fick tag om min båge. Jag såg då min chans och tog tag i hans handled för att snurra runt han och fälla honom. Jag lyckades och snart låg han på marken med mig ovanpå. Jag hade pressat ner hans armar i marken med hjälp av knäna och höll min båge riktad mot hans hals.
"Snyggt jobbat hjärtat!" hör jag plötsligt en välbekant röst säga bakom mig. Jag vrider på huvudet och ser Cade stå och applådera med Aleah bredvid sig. Jag fattar då att jag inte alls varit i fara utan de bara velat testa mina instinkter. Jag tittar tillbaka mot mannen under mig som ligger och flinar mot mig. Jag ger honom ett hastigt leende innan jag reser mig upp.
Med bestämda steg tar jag mig fram till Cade som tittar oskyldigt på mig. Irriterat boxar jag till honom på armen. "Jag trodde det var riktig fara din idiot!" väste jag argt mot min pojkvän. Han skrattar hjärtligt och tar tag i mina händer. Aleah tar snabbt pilbågen ifrån mig så jag inte skulle råka slå till någon med den.
"Lugna dig, det var träning" flinar han fortfarande mot mig. Jag fnyser och drar mig loss från hans grepp om mina händer. Jag vänder ryggen mot honom och blir tvungen att fundera. Vad ska jag göra nu? Återgå till pilbåge? Nja, känns som jag tappat koncentrationen för det. Ge igen på Cade? Ett flin växte på mina läppar, det lät som en bättre idé. Jag kunde ge igen med samma mynt. Jag lyssnade noga och hörde hur Cade, Aleah och mannen jag slagit ner inlett ett lågt samtal. Som vanligt var uppmärksamheten riktad mot kriget vi snart ska dra ut i.
Med en hastig rörelse vände jag mig om och riktade ett slag mot Cades axel. Han reagerade reflexmässigt och drog sig undan. Ett retsamt flin spred sig på hans läppar och jag kunde inte låta bli att stöna irriterat. Han riktade ett lekfullt slag mot mig som han visste att jag skulle kunna undvika. Det gjorde mig ännu mer irriterad att han bara lekte. Han skulle ta det seriöst! Som jag hade gjort! Jag riktade åter igen ett slag mot honom men för gäves. Han vek smidigt undan och flinade lekfullt åt mig. Jag förstod att han inte skulle ta det seriöst förrän något faktiskt hände. Jag kom och tänka på en lektion jag hade haft med Aleah för länge sen. Jag hade lekt med Cade och vunnit över honom med fula knep, som kan ha innefattat en kyss... Jag var irriterad som jag var och ville bara att han skulle vara seriös.
Jag vände mig lite halvt bort från honom och sänkte på huvudet så det såg ut som jag var ledsen. Genast hörde jag mitt namn lämna Cades läppar. Min plan hade snabbt gått i lås och snart kände jag två starka armar om mig. "Det var inte meningen att såra dig hjärtat" viskade han i mitt öra.
Jag vred mig sakta om så jag kunde se hans ansikte. Hans händer åkte upp till mitt ansikte och han strök tummarna mjukt över mina kinder som var rosiga av ansträngning. Han böjde ner huvudet mot mig så hans läppar nätt och jämnt kunde stryka längs med mina. Jag sträckte lite på mig för att helt kunna pressa mina mot hans. Han gillade vad jag gjorde och besvarade genaste kyssen. Vad han inte märkte var hur jag la mitt ben runt hans ben för att snabbt kunna rycka till så han föll till marken.
ESTÁS LEYENDO
Back to the beginning
Novela Juvenil"Du är hopplös Kaylee, du kommer aldrig bli något" Ord som jag dagligen hörde. Jag har en gåva, dödandets beröring. De vill att jag ska använda den, de vill att jag ska slåss men jag vill bara försvara mig själv. ~~~ Det är flera år in i framtiden...