Back to the beginning

- 32 -

Mjuka kyssar hamnade hela tiden på min nacke. Varje gång fnittrade jag till. Det var både en otroligt skön och  kittlande känsla.

"Sluta Cade, vi borde sova" fnittrade jag och försökte dra täcket om mig. Det var inte så lätt när han redan låg tätt bakom mig.

"Men det är så otroligt sexigt att se dig så smart" flinade han och fortsatte kyssa mig i nacken.

"Jag lyckades komma på en grej. Det är ingen big deal" skrattade jag och försökte putta bort honom lite från mig. För fortsatte han som nu visste jag att jag inte skulle kunna hålla tillbaka mig själv.

"Du har precis gett oss basen till en lysande plan" sa han allvarligt och vred mig så jag låg rygg. Han lutade sig över mig så han kunde möta min blick. "För guds skull Kaylee, du fick dem att komma hit och hämta oss. Jag ska till regnskogen tack vare dig!" sa han glatt och kysste mig nu på läpparna. Men jag kunde inte låta bli att reagera på det han sagt.

"Du? Jag ska med till regnskogen!" sa jag snabbt. Jag tänkte inte sitta fast här och inte göra någonting.

"Kaylee du vet ju hur det gick sist du skulle följa med" sa han lite sorgset och putade med underläppen. "Jag vill inte förlora dig en gång till" försökte han. Jag suckade bara och puttade undan honom från mig.

"Vi tar den diskussionen i morgon" fnös jag och vände ryggen emot honom. Han ska inte bestämma över mig. Ingen ska få göra det. Jag ska med.

"Kaylee..." försöker han återigen. Jag svarar inte honom. Vi ligger tysta för oss själva, båda med tankarna åt olika håll. Efter ett tag känner jag hur han flyttar sig närmre mig och hur hans ena arm hamnar runt mig. "Jag vill inte förlora dig" hör jag hur han viskar. Jag vet inte vad jag ska svara så jag gör det ända jag kommer på, att låtsas sova.

.....

"Du kan inte mena allvar Ellie! Jag tänker följa med!" utbrister jag upprört. Vi står ute bland alla stugor i kylan. Bara för en liten stund sen fick vi reda på Bryan och de andra var bara några timmar här ifrån. Och nu tänkte dem inte ta med mig!

"Du mår bättre av att stanna här med oss" säger Ellie allvarligt till mig. Jag fnyser bara till svar. Eller hur. Jag mår bra av det jag väljer, inte någon annan.

"Tyvärr så kan ingen av er tvinga mig. Jag följer med vare sig ni vill det eller inte!" ryter jag argt. Jag tänker inte låta mitt liv ligga i någon annans händer. Jag har äntligen blivit fri och jag tänker fortsätta att vara det med. 

"Kaylee, kan du inte bara lyssna på oss!" utbrister Cade argt. Han är riktigt irriterad på mig. Antagligen för att vi fortfarande inte blivit sams sedan i går kväll.

"Nej, inte denna gången kan jag inte det! Jag vill följa med Cade. Jag vill också uppleva saker som jag väljer! Jag vill inte sitta fast och inte kunna göra något medan ni är ute och jobbar för något!" argumenterar jag hetsigt emot honom.

"Du kan göra så mycket nytta här också" lägger Ellie sig återigen i.

Jag struntar i det Ellie sagt utan möter istället Cades blick. "Så du vill att jag hellre stannar här och är olycklig än är med dig och upplever saker och blir lycklig?" frågar jag allvarligt. För en kort sekund ser det ut som om han inte vet vad han ska säga. Men tillslut kommer det jag önskar inte kom. Ja. När han yttrat ordet kastar jag ilsket med armarna i luften och stampar omkring.

"Du kan inte vara allvarlig Cade!" skriker jag nu mot han. Jag känner hur tårarna kommer och jag gör ingenting för att hålla dem inne denna gången. De rinner ner för mina kinder lika ilsket som jag känner mig.