En dans på rosor

Kapitel 11 - Bara vänner

Evelyn

"Varför pratar du inte med mig?" viskar Andreas till mig samtidigt som han snurrar runt mig.

Jag svarar honom inte. Är jag arg på honom? Nej det borde jag inte vara men känslan som högg till i magen när Clara sa att dem.. Hade legat. Andreas stannar mig med båda armarna och tittar på mig med en faktiskt allvarlig blick.

"Prata med mig." viskar han bestämt.

Utan att svara fortsätter jag med dansen. Backar några steg innan jag ska "dras" in till honom igen och ta ett grepp om hans tröja för att våra ansikten ska mötas.

"Fokusera på dansen." väster jag och möter hans blick innan jag släpper hans tröja och fortsätter.

Vi fortsätter att dansa klart delen utan att säga ett ord till varandra. Tillslut är vi klara och det är lunch. Jag ser till att ställa mig några personer efter Andreas så att han ska hinna sätta sig innan jag kommer till vårt bord. Min plan fungerar ganska bra, när jag kommer med min tallrik så sitter han redan där. Längst in med Clara mitt emot sig och även fast jag snabbt tittar bort så kan jag fortfarande känna Claras brännande blick. Det verkar som att de flesta redan har satt sig så att jag hamnar på en utav platserna längst ut.

Jag petar lite på maten, dagens lunch var fiskpanetter med potatismos. Inte min favorit men som tur är så finns det massa sallad som man kan äta istället. Plötsligt kommer Ben och slår sig ner på den tomma platsen mitt emot mig med tallriken i ena handen, fylld med panetter och mos samt ett mjölkpaket under armen.

"Tjenare." säger han.

"Egen mjölk och grejer ser jag." svarar jag och skrattar lite. Det står säkert redan tre paket mjölk på bordet.

"Kungen nöjer sig bara med det bästa." säger han stolt och sätter ner mjölken och det är då jag ser, att han hämtat laktosfri mjölk.

"Kan det vara så att Kungen är lite allergisk?" undrar jag och nickar mot mjölken.

Ben tittar snabbt åt höger och vänster innan han lutar sig över bordet mot mig.

"Jo, inte många som vet men om jag får i mig sån skit-mjölk så blir det en jävla fart i tarmarna och det lär sluta med att jag bor på ett dass resten utav lägret." svarar han och nickar mot de vanliga mjölkpaketen.

Jag försöker verkligen mitt bästa för att inte börja skratta men tanken på att Ben är en extrem laktosintolerant och troligen skiter på sig utav ett glas O'boy får mig bara att skratta ännu mer. Jag känner hur både Andreas och Clara tittar mot oss och jag bryr mig faktiskt inte. Jag har levt ett ganska bra liv utan honom och tror jag kan fortsätta på det sättet också.

*

Dagen hade gått fort, riktigt fort för helt plötsligt ligger jag i min säng och tittar upp mot plankorna i sängen ovanför mig. Vår stuga är faktiskt utrustad för fler personer än vad vi är. När man kommer in genom dörren så står det två våningssängar på varsin sida, i den ena ligger Stella uppe och Hedvig nere och i den andra ligger jag. Längst med väggen mitt emot dörren så står det också en till våningssäng och där uppe sover Mira. Sedan finns det smala garderober lite här och var samt ett bord med fyra stolar till i ena hörnet. En sak som vi tyvärr saknar i stugan är en spegel..

"Evelyn?" hör jag Stella säga och jag väcks ur mina tankar.

"Va?"

"Vad har hänt?" undrar Hedvig.

Jag lägger mig på sidan och får se båda tjejerna ligga och titta på mig ifrån sina sängar.

"Inget." säger jag och skrattar lite, tyvärr blir det ett nervöst skratt.