En dans på rosor

Kapitel 42 - Final

Andreas

"Vad fan ska vi göra nu?" frågar någon i klassen till Petter.

Vi står som en klump utanför tjejernas toaletter. Då och då hörs Elenors hulkande ljud från andra sidan och alla visste mycket väl att det inte bara var nerver. Hon hade varit hängig och blek hela dagen.

"Jag vet inte... om hon inte blir frisk till imorgon är vi körda" säger han dystert och tittar mot toaletterna.

"Vad menar du? Att vi inte kommer kunna dansa?" frågar en annan.

"Typ" säger Petter osäkert, som om han faktiskt inte riktigt vet konsekvenserna av detta.

"Men vi måste ju kunna ordna det på något sätt!" säger Evelyn med ögonen full av hopp.

Jag tittar snabbt bort, oförmögen om att kunna titta på henne.

"Ja, har inte någon en endaste idé?" frågar Noah.

I bakgrunden kan man fortfarande höra Elenor, och jag tycker faktiskt synd om henne. Hon är ju ändå en av mina bästa vänner, även om vi inte är tillsammans längre.

"Vi kanske kan ta bort ett par ifrån dansen bara? Då blir det väl rätt uppdelat igen?" frågar någon i klassen.

Jag tittar snabbt upp på henne. Om vi skulle ta bort ett par skulle det vara jag och Evelyn som fick lida för det.

"Om vi absolut inte hittar en annan lösning är det ju det som kommer vara aktuellt" säger Petter.

"Men det är inte särskilt snällt tycker i alla fall jag. Alla vill ju vara med, det är ju ett klassprojekt" säger Alicia.

"Du går inte ens i den här klassen" säger någon i vimlet av alla människor.

Alicia ser sig omkring med en sur blick, "Nä det gör jag inte, men vafan, vem bryr sig? Jag tycker att någon av bakgrundsdansarna ska ta Elenors roll i alla fall, det är vad jag tycker" säger hon.

En gnutta hopp tänds inom mig, men sen kommer jag på att vem skulle det vara? Det är final imorgon, ingen kan lära sig stegen tills imorgon.

"Och vem skulle det va?" frågar Noah som om han läst mina tankar.

"Jag vet inte, jag sa bara vad jag tycker" fräser Alicia fram.

Båda två börjar smågnabba med varandra, vilket får alla andra att börja snacka och helt plötsligt är det nästan omöjligt att höra vad man ens tänker.

Men så plötsligt slängs dörren till toaletterna upp och en rödsprängd Elenor kommer ut med tårar på kinderna. Alla tog ett enormt steg bakåt ifrån henne.

"Hörrni, Evelyn kan ta min plats. Hon vet mina stegen, hon har nästan samma, bara lite annorlunda" säger Elenor nästan andfådd.

"Jaha, och vem ska ta Evelyns plats då?" frågar någon. m

Jag tittar bort mot Evelyn som ser sig omkring med en förvirrad blick.

"Jag vet inte, lös det!" säger Elenor och återvänder till toaletten och dörren stängs tung bakom henne.

Det blir tyst i några sekunder, sedan trär Alicias röst igenom tystnaden.