En dans på rosor

Kapitel 12 - Myror

Jag tittar på Evelyn som sitter och tittar ner i sitt knä med en bestämd min med ihopdragna ögonbryn. Enda sen hon sagt det hon sagt har hon tittat ner och stämning är allt annat än trevlig. Skitstelt.

"Jaha" säger jag med en suck och vänder mig ut mot vattnet igen. Evelyn tittar genast upp och ser på mig.

"Andreas, jag fattar hur du är. Du är den där typiska fuck-boyen" säger hon och jag vänder mig emot henne. Hon ser precis ut som att hon ångrat det hon just sagt och det rycker lite i min ena mungipa.

"Jaså, är jag den där 'typiska fuck-boyen'" säger jag med en överdriven stämma och höjda ögonbryn och hennes blick blir genast lite mjukare.

"Du vet vad jag menar" säger hon och biter lite lätt i sin tumnagel och tittar ut i vattnet som lugnt kluckar mot bryggan. Det är nästan vindstilla, så vattnet är verkligen lugnt idag. Månens reflektion i vattnet gör så att det glittrar, Evelyns val av plats förvirrar mig verkligen med vad hon vill.

"Mm.." säger jag. Hon har ju inte helt fel egentligen, helt harmlös är jag inte. Faktiskt så är hon den första som faktiskt fattar.

"Men" säger hon och tittar upp på mig igen, "eftersom att vi är vänner, så vill jag veta mer om dig. Säg något, vad som helst"

Jag tittar på henne med en hopplös min. Vem om någon kommer på något att säga om sig själv när någon säger "säg vad som helst!"

"Äm... tydligen är jag den typiska fuck-boyen" säger jag tillslut med ett flin och Evelyns läppar bryter ut i ett leende.

"Skärp dig!" säger hon och puttar mig lätt i axeln, "säg typ... berätta om din familj!"

Okej, det här kommer bli kul. Jag öppnar munnen och börjar prata, "Min familj? Okej, nu ska du få höra den mest bisarra storyn som du någonsin hört. Håll i dig nu, för här kommer det: Jag bor varannan vecka med min pappa, varannan med min mamma och hennes älskare. Olivia. Yepp, hon lämnade pappa för att hon var lesbisk, no biggie. Jag har en syster, hon heter Frida och är femton. Sen har mamma en hund också, den heter Majsan och är för fet för att ens bry sig. Min pappa är en hopplös jävel som är alldeles för feg för sitt eget bästa"

"Wow" säger Evelyn efter ett tag, med ett litet skratt.

"Nu får du berätta om din" säger jag och hon nickar lite lätt.

"Tja... Jag bor med min mamma och pappa, och lillebrorsan då. Eftersom att mina föräldrar är pälsallergiker har vi en ödla och en nakenkatt också, Tarzan. Han är djävulens avkomma, jag lovar. Det stod faktiskt så när vi fick honom" säger hon lite ironiskt och skrattar till. Jag ler och kommer plötsligt ihåg vad jag sett på parkeringen första dagen på lägret.

"Var det ni? Tyckte jag såg en råtta i ett koppel första dan" säger jag med ett flin och hon nickar med en plågad min.

"Yepp, det var vi i sånna fall. Min mamma vägrar gå utan den där katten" säger hon och ställer sig plötsligt upp.

"Vart ska du?" frågar jag och tittar upp på henne.

"Kom, det är kallt. Vi går lite" säger hon och räcker ut sin hand emot mig, jag tar tag i den och häver mig upp med hjälp av henne.

"Favvomat?" frågar hon medan vi går sakta mot stugorna igen.

"Lasange, din då?"

"Ceasar sallad och... pizza, måste det nog bli" säger hon och det blir tyst i en stund. Plötsligt börjar Evelyn hoppa omkring och tjuter högt.

"Vad gör du?" frågar jag panikslaget. Om någon hör oss är vi körda!

"Myror!" gnäller hon och stampar runt.

"Men käften!" säger jag och tar tag i henne.

Hon stirrar på mig medan hon stampar. Jag lyssnar efter om någon hört men det är fortfarande ganska lugnt ute.

"Visste du att det finns 12 000 olika myrarter varav 76 av dem har bott i Sverige till och från. Och visste att en myrstack kan innehålla miljontals av myror, och att det lilla eller stora du ser av den bara är en liten del, för nere i marken är det typ asstort! En sak som är ashäftigt är också att de kan lyfta ungefär femtio gånger så mycket som sin vikt, och ja, visste du att drogade myror alltid faller till vänster sida? ASCOOLT!" Säger hon tillslut när vi stått tysta i ungefär en hel minut. Jag ger henne en undrande blick.

"Jaha..?"

"Fattar du inte? Myror är typ det coolaste som finns, även fast de är äckliga och bits och sånt!"

"Varför skulle jag ens bry mig om myror?" frågar jag henne och hon ger mig en tröttsam blick.

"Du fattar ju ingenting ibland" mumlar hon och jag ler. Evelyn är verkligen speciell, det är hon. Vem skulle brista ut i myrpredikan när som helst liksom?

Vi fortsätter fråga varandra frågor, som vi sedan svarar ärligt på. Vad gillar du för musik, vart bor du, hur är det i din skola?

Tillslut skiljs vi åt och går mot varsin stuga.

Moa

Okej, jag vet att kapitlet är askort och att vi vanligtvis brukar ha mycket längre men ärligt talat så har jag och Jennifer inte planerat så mycket för detta kapitel. Men lunga er, för nästa kommer bli längre.

Jennifer har heller inte sagt någonting, men vi får se hur uppdateringen på onsdag kommer bli eftersom att vi har typ fullspäckat schema hela veckan. 3 prov, varav ett är nationellt, en läxa som måste in och sen så har ju jag en presentation, men den påverkar ju inte Jennifers skrivande direkt. I alla fall, vi får se hur det blir men självklart kommer det bli två kapitel denna vecka i alla fall!

Och så det som hände igår kväll/natt. Fyfan. Alltså jag fattar inte hur man kan göra något sånt här, bara gå runt och skjuta folk? Såklart pratar jag om Frankrike, och både mina och Jennifers tankar går åt dem som dog idag.

Hoppas ni har en fortsatt trevlig helg hörrni och ta hand om er!

Ilysm<3