En dans på rosor

Kapitel 23 - Natt samtal

Evelyn

Jag hör hur Alicia pratar på för fullt bakom mig. Men det känns som om hon är hundratals meter bort och allt mitt fokus och min blick är fast vid min telefon display.

Senaste

Samtal, Andreas dance partner in crime.

2 minuter 38 sekunder.

Det är som om jag är i chock eller sitter i trans. Världen runt om känns avlägsen och väldigt långt borta. Jag och Andreas hade inte snackat sedan lägret, det hade blivit precis som jag tänkt mig. Man skiljs åt vid slutet utav lägret, pratar inte riktigt med personerna, närmsta kontakt man har är väl att gilla varandras bilder då och då på Instagram. Visst har man de flestas numer bland kontakterna i telefonen men det är inte direkt så att jag ringer eller sms:ar med någon förutom Stella och Hedvig. Fram tills nu, eller det är inte jag som har gjort något utan Andreas.

När vi kom hem ifrån lägret så fortsatte mitt liv som vanligt. Jag var hemma några dagar sedan åkte vi ut till landstället i skärgården och efter nån vecka så kom Alicia och hennes familj också dit. Jag hade verkligen saknat henne och det visste jag knappt om, under lägret märktes inget men när jag kom hem och saknaden efter mina lägerkompisar börjat avta så kom verkligheten ikapp mig igen. Att vara själv en vecka här ute i skärgården var verkligen inte kul, inte nog med att jag har tvingats spendera en hel del tid med min otroligt jobbiga lillebror... Så när Alicia och hennes familj kom så var jag mer än glad över att se henne. Hon fick berätta allt om sin härliga semester och alla galna saker hon och hennes släkt hade hittat på. Efter det så var hon mer än nyfiken på att få veta hur jag haft det under mina två veckor borta på ett läger.

Och jag berättade allt.

Grejen är att Alicia inte riktigt verkar förstå att när man kommer hem igen så tappar man kontakten med typ alla. I mitt huvud skiljdes jag och Andreas som vänner som troligen ses igen nästa sommar. Men i hennes huvud var det en helt annan historia. Jag förstod den knappt själv men hon pladdrade på om ödet eller något, att we were meant to be. Vilket jag inte håller med om, även om en liten del utav mig kanske gör de...

Vi hade haft en liten sommar vänskap/romans, kalla det vad du vill men vi två kommer troligen inte träffas igen förens om ett år eller så kanske vi aldrig ses igen.

"Hallå, jorden till Evelyn!"

Jag sitter inte längre i trans utan jag blir ganska häftigt skakad utav Alicia fram och tillbaka då hon har hoppat över till min säng.

"Var det han?" säger hon och tittar med stora ögon på mig.

"Va?" får jag ut mig och hör själv hur borta jag fortfarande låter.

"Andreas, var det Andreas som ringde?!"

"Ja.. det var faktiskt de." säger jag häpet och tittar ner på mobilen igen, den har låst sig.

"Jag sa ju de, ni är ju meant to be!!" tjuter hon lite för högt.

Med min fria hand sträcker jag mig mot Alicia och placerar den över hennes mun för att få henne att bli tyst. Inte bara för att alla i huset sover utav också för att jag inte heller har berättat det för någon annan heller. Det är ingen stor grej men Alicia är riktigt bra på att få endast ett par få smulor till att bli en hel kaka...

Min familj vet att jag hade det kul på lägret och fick lära mig en massa nya saker och att jag skaffade mig lite nya vänner. Och så vill jag helst behålla det, min familj är inte direkt den normalaste och skulle mamma få höra något om en kille så skulle hon freaka ut. Inte på ett dåligt sätt utan hon skulle förvandlas till "den-coola-mamman-som-vet-exakt-allt-om-killar" trotts att hon träffade pappa första året på gymnasiumet och ända sedan dess har dem hållt ihop. Till exempel den gången i trean, det hade börjat en ny kille i klassen och bara efter några dagar hade jag fått en lapp i bänken ifrån honom.

Evelyn, vill du bli tsm?

ja [ ] nej [ ] kanske [ ]

/Hampus

Jag kryssade i ja eftersom att jag visste att det fanns andra i klassen som "gillade" honom. Tanken på att han "gillade" mig istället för dem gjorde mig alldeles glad inombords. Åter igen, vi var typ nio/tio år och jag skulle inte direkt kalla det kärlek men ni fattar. När jag kom hem den kvällen gjorde jag misstaget att berätta allt för min mamma och dagen efter gjorde jag det ännu större misstaget där jag lät honom följa med mig hem efter skolan. Mamma kom in till mitt rum minst sjuttioelva gånger och sa alla möjliga olika saker som hon tyckte hade en bra gömd mening i sig men vi som var små och inte fattade något förstod inte alls vad hon höll på med.

Som om stämningen inne i rummet inte var stel nog då vi satt tysta på min säng. Jag försökte visa min häst-samling men han ville inte se det. Mitt under middagen sedan var han tvungen att åka hem då han råkat äta något som han inte tålde, nästa dag i skolan så kom han inte. Några dagar senare berättar vår fröken att han tydligen hade flyttat ner till Skåne och att han nu inte längre skulle gå i vår klass. Visst tror jag inte att han flyttade på grund utav mig eller min otroligt pinsamma mamma, men tioåriga lilla jag förstod inte riktigt det då.

Efter den gången så har jag iallafall slutat med att berätta allt för mina föräldrar, speciellt om det handlar om killar.

Till slut avtar Alicias galna energi och vi bestämmer oss för att försöka sova lite innan vi ska upp igen imorgon.

*

Eftersom att det tog ett ganska bra tag för mig att somna igår så känner jag mig riktigt trött under frukosten. Min lille bror och Alicias lillasyster sitter och pratar på för fullt om allt de ska hinna göra innan vi åker hem igen. Jag och Alicia däremot sitter tysta och tuggar på våra mackor.

" Erik och Kajsa akta er!!" ropar plötsligt Alicias pappa som kommer in i köket.

Både Erik och Kajsa stannar upp i deras diskussion.

"Jag tror att ni sitter och käkar frukost med två zombies." fortsätter han och börjar skrattar.

"Du vi är iallafall uppe, Tom hade fortfarande sovit om han var här!" protesterar Alicia.

Thomas, eller Tom är hennes storebror och i vanliga fall brukar han också var med här men eftersom att han har varit borta halva sommaren med släkten så ville han spendera slutet utav sommaren med sin flickvän.

"Jag hoppas att ni inte var uppe för länge igår tjejer, jag tyckte jag hörde er långt efter midnatt.. Tänk på att vi kommer behöva mycket energi till en dag ute på sjön!" säger min mamma som precis kommit in i köket, fullt påklädd för en dag ute på sjön.

Vi ska nämligen ta ut segelbåten och åka runt typ hela dagen. Jag och Alicia byter snabbt blickar när min mamma nämnde att hon hörde oss igår, jag tror hon hörde att vi var vakna men inte varför vi var de...

NOTE: Okej så jag vet att vi inte riktigt har skrivit efter vårt "schema" men jag och Moa har kommit överens om att nu under jullovet så kommer det komma kapitel lite då och då. Ibland är det kort mellan kapitlerna och ibland tar det lite längre tid. Just för att vi gör så mycket under jul så blev det lite svårt att följa schemat.. Hoppas det går bra ändå!

Nu till annat, TACK SÅ OTROLIGT MYCKET till alla er som läser! 1,94k det är helt sjukt, jag är lite i chock men samtidigt otroligt glad! Vi båda är det och vi blir också så glada över alla ni som röstar och skriver gulliga kommentarer, ni är BÄST!

Massa kramar - Jennifer & Moa