En dans på rosor

Kapitel 15 - Del två

Evelyn

Jag tittar på svängdörren som vickar efter att Andreas bara promenerat ut igenom den.

"Vänner måste inte intala varandra att dem är vänner"

Hans ord ekar i mitt huvud. Visst är det han säger sant, men samtidigt så skulle jag inte behöva påminna honom om han slutade gå på lina längst gränsen mellan "bara vänner" och "lite mer än vänner". Jag inser att jag fortfarande står här med en tallrik fylld med grötrester och Andreas har lämnat mig här helt ensam med all äcklig disk. Snabbt tar jag en kanna som fortfarande är halvfull med vatten sedan frukosten.

När jag kommer ut ser jag honom gåendes över gräsmattan. Han är påväg mot stugorna. Snabbt börjar jag jogga för att komma ikapp honom men försiktigt så att jag inte spiller ut något utav vattnet.

"Andreas!" ropar jag och gömmer kannan bakom ryggen.

Han stannar upp och vänder sig om.

"Blondie, vad gör du? Du kan inte lämna all disk där helt ensam."

"Förlåt. Om jag har varit tjatig men jag kan inte göra all disk helt ensam. Dessutom var det båda vi som hade sönder de där fönstren." fortsätter jag och ignorerar hans lilla kommentar.

"Gulligt utav dig men det var faktiskt du som avslöja oss." svarar han och rycker nonchalant med axlarna.

Innan jag hinner protestera så vänder han sig om och fortsätter sin färd mot stugorna. Med några snabba steg så är jag ikapp honom och med full kraft slänger jag ut vattnet. Ett skrik eller snarare ett vrål lämnar hans läppar när det kalla vattnet träffar honom rätt över ryggen. I full panik släpper jag kannan och börjar springa tillbaka mot matsalen och köket.

"Evelyn!" vrålar Andreas bakom mig.

Trotts att jag är ganska snabb så vet jag att Andreas är snabbare. Tur för mig är att han är lite skadad och inte rör sig lika smidigt som vanligt. Trotts detta så hör jag hans fotsteg bara en bit bakom mig. Snabbt tar jag mig in i köket och rusar emot den stora sinken med en slang som vattnet kommer ifrån. Bara några sekunder senare kommer en blöt och ilsken Andreas in, han påminner lite om en blöt katt faktiskt.

"Du.." säger han hotfullt och höjer kannan som han har i ena handen.

"App, app!" skyndar jag mig att säga samtidigt som jag siktar slangen mot honom.

"Om du försöker med något så kommer jag använda den!"

Genast verkar det som om Andreas inser att han ligger i underläge, han ställer sakta ner kannan på golvet och höjer båda händerna ovanför huvudet samtidigt som ett litet leende börjar titta fram på hans läppar.

"Åhnej, snälla skona mig!" säger han med en överdriven röst.

"Jag skall skona dig simpla bonde OM du hjälper mig med disken." säger jag och börjar skratta åt honom.

"Absolut, jag gör allt du vill." säger han och går faktiskt ner på knä.

*

Tiden går fort när man har kul, disken går också väldigt fort när man är två och har kul. Tro det eller ej man skulle nästan kunna tro att han diskat förut med tanke på vilket tempo han haft. Jag har inte lämnat min plats vid den stora sinken och vattenslangen för att jag inte litar på honom till hundra procent. Han tog hela händelsen riktigt bra faktiskt, nästan för bra. Hade det varit ombytta roller så tror jag inte att jag hade släppt det så enkelt att han slängt en kanna vatten på mig, speciellt inte om jag blivit tvingad till att hjälpa till att diska sedan...