En dans på rosor

Kapitel 33 - Tågresan

Evelyn

Stressat rotar jag runt i lådan. Vart är dem någonstans? Trotts att vi bara är två tjejer i familjen så har vi ett bind- och tampong förråd som skulle kunna rädda halva världens tjejer. Men av någon anledning är det tomt, inte helt tomt mammas XXL size tamponger ligger där i en gigantiskt påse samt hennes bindor som liknar mer vuxen blöjor.

Jag kastar en snabb blick på mobilen, jag måste gå typ nu om jag ska hinna. Irriterat smäller jag igen lådan och går in på rummet och hämtar min väska. Jag får helt enkelt springa in och handla det någonstans. Innan jag går ner för trappan stannar jag upp vid Eriks rum.

Hans dörr är stängd och knappande ljud hörs ut. Försiktigt knackar jag på, inget händer, jag bankar istället på dörren, fortfarande ingen reaktion från andra sidan.

"Erik!" ropar jag men får fortfarande ingen respons.

Irriterat öppnar jag och går in, längst bort i rummet med hörlurarna på och spelet fullt igång på datorn sitter han. Med några snabba steg är jag framme hos honom och ska precis knacka honom på axeln när han vänder sig om.

"Jag tänkte bara säga hejdå." säger jag.

"Visste du att cirka 45 procent utav befolkningen i Göteborg just nu är drabbade av magsjuka?" säger han och ignorerar mig totalt.

"Jaha? Visst okej jag kommer sakna dig med älskade bror." säger jag sarkastiskt och vänder mig om.

Jag hinner ut ifrån hans rum och ska precis smälla igen dörren...

"Evelyn vänta!" ropar han.

Sakta öppnar jag dörren igen och vänder mig om för att höra vad han har att säga.

"Ha så roligt, jag kommer sakna dig!" säger han och jag ler mot honom, även om Erik kan vara en riktig liten skitunge ibland så hade mitt liv verkligen varit tråkigt utan honom.

"Och Rex tackar dig för att han får använda ditt rum som en lekplats." ropar han efter mig.

Jag stannar upp, hade jag hört rätt? Allt jag tänkte om honom, är som bortblåst.

"Om den där ödlan så mycket som tittar på min dörr ger jag honom till katten." ropar jag samtidigt som jag börjar traska ner för trapporna.

Vår ytterdörr öppnas plötsligt när jag står och tar på mig skorna, det är mamma som kommer in med en massa matkassar och kinderna rödare än rosor samtidigt som hon flåsar andfått.

"Åh, vilken tur att du är kvar jag trodde nästan att du skulle ha hunnit åka." flåsar hon.

"Jag har lite bråttom till bussen, men jag kommer sakna dig med." säger jag och pussar henne på kinden.

"Men hallå?! Jag har köpt en massa nya tampisar ju!" säger hon och jag känner hur lättnaden strömmar igenom min kropp.

"Skynda dig in hit, dem ligger i någon utav kassarna." säger hon och går in i köket.

Snabbt tassar jag efter henne, hon har fem kassar, alla fyllda med mat och lite allt möjligt. Frågan är i vilken utav kassarna dem finns i..?

Tillsammans börjar vi rota igenom alla och det slutar med att vi häller ut allt inne håll i kassarna över matbordet. Och såklart ska vi tillslut hitta dem i sista kassen. Snabbt rycker jag åt mig dem och tittar återigen på mobilen, nu blir det springa utav till busshållplatsen..

"Är du säker på att du inte vill ha skjuts?" undrar mamma när jag är halvvägs påväg ut genom dörren.

Genast kommer en flashback från första dan då vi alla anlände till lägret i somras. Tarzan i sitt blåa koppel... Nej tack!