En dans på rosor

Epilog

Andreas

Med kroppen och musiken i fokus rör jag mig över golvet. Musiken pumpar högt i rummet, och likaså min kropp. Den följer musiken struktur, precis som om musiken talade direkt till mig. Jag fick en snabb titt ut mot ungdomarna som sitter på golvet med fascinerade blickar, blickarna som var riktade direkt på mig, Bomani och Calle, en av de nya ledarna. Precis som jag själv, faktiskt.

När musiken upphörde stannade jag upp och lät blicken vila på alla "elever", om jag får kalla dem det.

"Ni behöver inte se så häpna ut seuns en meisies, det här är ni om två veckor" säger han med ett leende och lägger sin arm om mina axlar. Egentligen tror jag inte att han tippar på mig, men jag låter ändå ett brett flin ta över mina läppar, som det lilla barn jag är.

Resten av tiden satt vi och pratade mest om lägret. Hur schemat såg ut, hur man uppförde sig. Vi alla visste att dem redan gått igenom det, men som jag själv vet går dem rakt in och ut från andra sidan igen. Så det var rätt av Bomani att upprepa det en gång till.

När jag kom ut ur danssalen bemöttes jag av solen, tillsammans med en arg Ben.

"Hur hamnade jag ens som ledare på balett? Balett?! Jag kan ju inte ens dansa balett!"

"Kan du ju visst, du gick ju på balett" säger jag lugnt tillbaka och tittar snabbt på klockan på telefonen.

"Ja, för typ hundra år sen ja!" säger han surt och ser sig omkring.

"Nästa gång kanske du inte skriva att du dansat balett i flera år då, om du är så jävla kass på det" säger jag med ett flin och biter tag i min tunga för att inte skratta.

Ben tittar på mig med en sorgsen min, precis samma min han alltid har när han inte får som han egentligen vill.

"Bara för att du fick exakt vad du sökte efter" säger han då och lägger armarna i kors under bröstet.

"Precis, jag fick som jag ville och du fick inte det. Ska du inte gå hem till mamma och dricka lite mjölk? Onej juste, det kan du ju inte" säger jag med ett skratt denna gång.

Ben puttar på mig lite med sin ena hand.

"Så jävla taskig" säger han, men denna gång kan han inte låta bli att låta ett leende leka på hans läppar.

Jag lägger fingret under mitt öga och låter det sakta smeka sig ner längs min kind, med samma ledsna min Ben hade haft innan. Ännu en gång får jag en knuff i sidan.

"Vad pratar ni om då?"

Jag tittar snabbt åt sidan och det är Evelyn som kommit fram till oss.

"Ben, han är en lite cry-baby" säger jag med ett flin.

"Aa, alltså Evelyn, jag fattar inte vad du ser i... i den där" säger han äcklat och går iväg.

"Älskar dig med!" ropar jag efter honom.

Det enda svar jag får är ett finger tillbaka.

"Vad sa du denna gång då?" säger hon med ett litet leende.

"Han är bara sur för att han fick ta tag i baletten" säger jag och lutar mig mot husets fasad.

"Jaha" säger hon lägger sina händer om min midja och lutade sig emot mig.

"Gick det bra för dig då?"

"Ja, hade faktiskt en riktigt snygg ledare till min tjänst" säger hon och tittar upp på mig. Hon blinkar med ena ögat.

"Men vänta lite nu, du går inte i min grupp?" säger jag och rynkar på ögonbrynen.

"Nä, precis" säger hon och det blir tyst mellan oss, men tillslut klämmer hon ur sig ett fniss.

"How dare you call me ugly?" frågar jag och låtsas vara väldigt träffad av hennes ord.

"Du är min fuling, min enda fuling" säger hon snabbt i ett försök att rädda sig själv.

"Okej, då är du min fuling också. Så är hon i min klass min snygging. Vart tog hon vägen förresten?" jag tittar bort och letar. Fast egentligen letar jag inte alls, för min snygging är precis intill mig.

"Andreas!" tjuter hon till.

Jag tittar på Evelyn igen, möter hennes blåa blick med min bruna.

"Jag hittade henne" viskar jag.

"Vem då, din snygging? Vart är hon då?" frågar hon lika tyst och ser sig omkring runt oss.

"Hon är precis här" viskar jag samtidigt som jag tar ett lätt tag om hennes haka och för hennes huvud emot mitt igen.

Vi kysser varandra. Jag ler, hon ler. Vi vet att vi är varandras, vi vet att inget kan stoppa oss igen. Vi är varandras andra hälft, hur cheesy det än låter.

-

Snipp snapp snut, så var sagan slut.