En dans på rosor

Kapitel 20 - Disco

Andreas

Efter showen hade Ben nästan sprungit tillbaka till toaletterna, och nästan hela lägret håller sig borta ifrån killarnas badrum. Det är lite kul, faktiskt. Jag känner mig inte dum alls. Det är en liten payback, och jag visste ju redan när jag gav honom glaset med mjölk vad jag gav mig in på. 

Jag går över gräsmattan all dressed up mot det stinkande badrummet. Folk har fullt upp med att fixa sig och just nu håller sig Evelyn, Hedvig och Stella till i vår stuga, eftersom att konstigt nog har de ingen egen i sin stuga. Dock orkade jag inte göra något märkvärdigt med mig själv, utan slängde på mig vad som låg överst i väskan.

Jag öppnar dörren till badrummet och slås av en illaluktande lukt. Som reflex flyger min hand upp till näsan och håller för den innan jag stiger in i det just nu äckligaste rummet jag vet.  

"Ben?" 

"Jag är här" säger han ifrån ett av stallen och jag går fram till det. 

"Fuck man, kommer du ens till discot?" frågar jag medan jag skjuter undan ett par shorts och en tröja under båsets dörr. 

"Freja letar tabletter, men just nu är det ganska lugnt" säger han lugnt, men man hörde tydligt att han också är rätt så äcklad. 

"Förlåt" säger jag, fast jag inte menar det. Han får skylla sig själv, men jag vill ändå att han ska tro att jag inte tycker det är hysteriskt kul. Han är min bro, min klippa, min... nu låter jag gay. 

"Det är lugnt" säger han med en suck. 

Jag som sitter ner på golvet lutar mig mot båsets dörr och lyssnar medan han byter om. Jag är egentligen helt slut, har inte heller någon större lust att gå till festen eftersom att Ben inte ska vara där. Vi är alltid där tillsammans, det är alltid vi som häller sprit i bålen och gör natten till en natt någon sent kommer glömma. Men kanske är det dags att lägga ner det. Det är ju ändå mitt sista år här, jag kanske ska låta en ny generation få gå loss på lägret. Det är kanske dags att växa upp.
Samtidigt känner jag att jag inte vill lämna allt. Detta är det perfekta stället till att lämna allt bakom sig, alla problem, alla sugiga föräldrar. Det är så långt bort ifrån verkligheten, och samtidigt som jag gömmer mig kan jag göra allt det jag älskar tillsammans med människor som inte känner mig på det sättet som de hemma gör. Jag kan vara vem jag vill här, jag kan vara den douchiga typen jag egentligen är eller den tysta och observanta. Jag kan älska livet samtidigt som jag egentligen hatar det, jag kan låtsas som att jag inte har saker som jag egentligen har. Den enda som faktiskt känner mig är väl Ben och han vet exakt vad jag vill. Han kan låtsas vara okänd, samtidigt som han vet mina mörkaste hemligheter. Plötsligt öppnas dörren och mitt fokus vänds till det.

"Hej" säger Hedvig och vinkar lite lätt mot mig med ett stelt leende. I andra handen kan jag skymta ett vitt paket. 

"Tja, vad gör du här?" frågar jag och hon rycker till, som om hon kommer ihåg varför hon finner sig i det sketna lilla badrummet. 

"Tabletter" yttrar hon med ett litet flin. 

"Tack och lov!" utropar Ben och öppnar båset. Hedvig kommer fram och ger honom paketet. 

Jag reser mig upp, "jag kanske ska gå" säger jag och tittar på dem. 

"Ja, Evelyn är redan i matsalen!" säger Hedvig och det rycker till lite i min ena mungipa. Även fast jag inte sagt något om henne så finner sig folk med att nämna henne hela tiden, vart vi än är eller gör. 

"visstja" säger jag med en liten nick innan jag ler finurligt och vänder mig om för att ta mig ut ur det stinkande badrummet. 

Väl ute i friskluften kan jag andas ut. Jag älskar Ben, men fyfan vad vidrig han är. Snabbt traskar jag bort mot matsalen vars fönster är täckta av svarta skynken. Man kan inte se in alls, men skynkena används nog för att stänga ute ljus och inte blickar. Ute är det fortfarande ljust fast klockan börjar närma sig de lite senare timmarna på dygnet. Jag bryr mig dock inte, eftersom att ljuset passar mig bättre än mörker. Jag öppnar dörrarna till matsalen och det känns som att morgon just blivit natt. Det är ganska så mörkt här inne förutom discolamporna som lyser i alla olika färger. Alla bord är undan-skyfflade och stolar står längs salens väggar, så att man kan sätta sig om man vill. Mitt i salen dansar massor av folk och vid sidan om står bord med dricka och snacks uppdukade med ledare ståendes vid.