En dans på rosor

Kapitel 29 - Läxhjälp

Evelyn

Jag ser hur Alicias bil kör iväg från vår gata och jag känner redan hur jag saknar henne, även om det faktiskt ska bli lite skönt att få vara ensam ett tag...

Det är söndag, eftermiddag för att vara exakt och Alicia åkte precis hem. Hon har sovit hos mig praktiskt taget hela helgen. Efter det som hände i fredags behövde vi verkligen en tjejkväll vilket ledde till att hon stannade och sov en kväll till sen. Jag känner hur tröttheten kommer ikapp mig och helst av allt vill jag bara somna och aldrig vakna. Det var inte så att vi la oss jätte sent heller, visst låg vi och prata ett bra tag men sedan efter det somnade vi ganska direkt. Eller Alicia gjorde det, jag låg vaken ett bra tag till och bara tittade upp i taket sedan när jag äntligen somnade började mardrömmarna. Riktigt skumma och bisarra drömmar som gjorde att jag knappt vågade somna om efter att jag vaknat utav dem.

Jag lägger mig ner i sängen och sluter sakta ögonen. Jag skulle behöva ta igen några timmars sömn...

"Lilltroll, kommer du?" hörs mammas röst nerifrån.

Eftersom att jag "typ" redan sover så kan mamma lika gärna få tro att jag gör det så jag ignorerar hennes rop och försöker somna. Jag känner hur jag precis ska falla i en djup sömn när min dörr plötsligt öppnas men jag rör inte en min, vem det än är så kan han/hon få tro att jag sover.

"Evelyn, Evelyn, Evelyn, hallå Evelyn, Evelyn, Evelyn?"

Det är Erik, jag känner hur han står lutad över min säng och i samma irriterade röst upprepar han mitt namn om och om igen. Jag känner hur all frustration, ilska och trötthet bubblar inom mig och jag är bara någon millimeter från att klippa till honom i ansiktet.

"Vad?!" muttrar jag argt utan att öppna ögonen.

"Mamma vill att du kommer ner." svarar han.

"Jag sover." svarar jag kort.

"Du måste, det är spelkväll."

Jag öppnar ögonen och bara tittar på honom. Det hade jag helt glömt, varannan söndag eftermiddag/kväll har vi i familjen Andersson spelkväll och eftersom att det är söndag kväll/eftermiddag så är det spelkväll ikväll...

Erik springer ner före mig med Rex på axeln. När vi kommer ner så sitter både mamma och pappa vid stora bordet med varsin kopp te och en stor hög brädspel. Erik tar sin plats bredvid pappa och jag slår mig ner bredvid honom och mamma.

"Måste jag verkligen vara med ikväll..?" suckar jag.

"Har du några läxor som måste göras?" undrar pappa och tittar på mig från glasögonen som har halkat ner på nästippen.

I någon sekund funderar jag på om jag borde dra en lögn om att vi har ett stort prov imorgon som jag måste plugga till.. Men såklart finns det en risk att mina föräldrar tycker att jag haft hela helgen på mig men att jag valde att spendera den med Alicia. Jag blir avbruten i mitt i mina funderingar utav mammas tårögda ögon.

Jag drar en djup suck för att nu kommer det, snyft historien om hur denna spelkväll är en tradition som håller samman vår familj. Och om inte alla är närvarande så blir det inte samma "magiska" känsla..

Som vanligt har jag rätt för att mamma börjar genast babbla på samtidigt som ögonen blir allt glansigare och hon klappar allt med intensivt på Tarzan som ligger i hennes famn. Hand själlösa djävulska ögon stirrar på mig. Pappa tar av sig glasögonen och lägger en arm runt mamma och förklarar att det inte är världens undergång om jag missar en kväll, samtidigt som han sedan spänner blicken i mig och trotts att jag inte är någon tankeläsare så vet jag vad han tänker på, "det är bäst att du stannar kvar här unga dam annars blir det ingen trevlig kväll för någon utav oss". Mamma avslutar alltid denna historia på samma sätt också..