En dans på rosor

Kapitel 21 - Hemfärd

Evelyn

Jag vaknar utav solens strålar som lyser in i stugan. När jag öppnar ögonen ser jag en sovandes Andreas framför mig. Under natten så hade jag inte legat med ryggen emot honom och jag ångrar inte en ända sekund för egentligen, vad har jag att förlora?

Detta har varit ett läger som jag aldrig kommer att glömma och lika så med personerna. Men det är inte som om att vi kommer ses förens nästa år igen. Tyst och försiktigt vänder jag mig om och tittar runt i rummet. Det är helt tyst och det ända som hörs är Andreas tunga men jämna andetag. Varken Stella, Hedvig eller Mira är här. Mitt huvud dunkar fortfarande lite och jag känner hur min mage kräver att få i sig lite mat snart.

Jag kliver upp ifrån sängen och går fram till min garderob. Solen lyser ute så jag skulle gissa på att det är ganska varmt. Jag drar på mig ett par jeans-shorts tillsammmans med ett träningslinne, inte för att det är någon träning idag utav för att det är cirka 80% utav alla kläder jag äger och dem är dessutom otroligt sköna.

"Godmorgon. " hörs en raspig morgon röst ifrån hörnet.

"När är det frukost?" undrar jag.

Jag hör hur han rotar runt efter sin telefon.

"Typ nu." säger han och sätter sig upp i sängen.

Jag brukar vara stark när det kommer till att kolla bort men just nu var det svårt. Han ser bra ut, det är inget jag kan förneka och det är bara något med killar när håret spretar åt alla möjliga håll, morgonrösten är på top och dem sitter där trötta i mjukisar och utan tröja som får mig att.. smälta?

"Jag ska bara tvätta ansiktet och sånt." säger jag och försöker undvika ögonkontakt.

Jag vet inte riktigt varför.. Var det för igår, min mage bubblar.

"Yes, vi ses där nere sen." hör jag honom svara mig innan jag går ut.

När jag kommer in till toaletterna och speglarna så ger jag mig själv nästan en hjärtattack. I spegeln framför mig står det bokstavligen en tvättbjörns-demon som har återuppstått från de döda minst sjuttioelva gånger. Det är en sak att somna med smink, typ lite mascara men när du har haft en smooky-eye i svart och andra mörka färger så är det kaos dagen efter...

Under tiden jag står och försöker tvätta bort allt så slår det mig att under hela tiden i stugan så sa inte Anderas något om det. Inte en enda kommentar eller något?!

*
När jag kommer in i matsalen så sitter det faktiskt inte så många där. Och dem som sitter där ser antingen riktigt trötta ut eller så är dem helt nere för att vi åker hem idag. Men jag ska inte döma dem.. Jag känner mig själv ganska nere, trotts att vi inte har varit här så länge så har jag verkligen fäst mig vid stället och människorna här.

"Hej." säger jag och slår mig ner bredvid Ben och Anderas som tröttsamt äter sina mackor.

"Godmorgon." svarar Ben.

"Varför sa du inte att jag såg ut som en galen tvättbjörn?" undrar jag och vänder mig mot Andreas.

Jag ser hur ett flin letar sig fram längst hans läppar och han ger mig busig blick.

"Jag tyckte du var fin så." svarar han och rycker lite lätt på axlarna.

"Du skojar va? Jag höll på och få en hjärtattack när jag såg mig i spegeln." säger jag och börjar skratta.

"Du har rätt, jag hoppades bara att du skulle gå direkt ner hit sådär." säger Andreas och börjar skratta med mig.

Jag puttar till honom lätt i sidan. Jag tror faktiskt jag kommer sakna honom.. När jag tittar upp möts jag utav Bens nyfikna ögon.