En dans på rosor

Kapitel 22 - Festkaos

Andreas

Med några snedsteg är jag framme vid soffan och slår mig ner bredvid Ben. Det har gått två veckor sedan lägret och snart, om bara någon vecka till så är skolan i full rulle igen.

Med stängda ögon lutar jag mig tillbaka i soffan och låter min arm vila på ryggstödet. Det snurrar inte riktigt, det är mer som ett vingel som konstant håller på i mitt huvud. Låga vågor som söker sig till sanden och av någon anledning är det behagligt. Länge sitter jag så och blundar, följer de små vågorna som egentligen inte finns. Då och då höjer jag flaskan till munnen och tar en klunk, medan jag lyssnar på det som känns som avlägsna röster, fast egentligen är det Ben som sitter vid min sida och snackar med någon okänd människa. Han är dock inte okänd för Ben, det är ju hans polare. Musiken som strömmar ur högtalarna är inte heller så speciellt högt, men ändå så dränks folks röster i den.

Det plingar till i fickan och jag är snabb med att öppna ögonen, blinka till några gånger eftersom att det är alldeles dimmigt och titta ner på telefonen jag fiskat upp ur fickan.

Från: babe
Andreas, ring mig så kan vi snacka istället
Pallar inte ta detta i chatt, allt blir bara fel då /:

Levererat 02:22
Läst 02:22

Med en suck reser jag mig upp och håller upp telefonen lite snabbt inför Ben så att han fattar att jag ska snacka. Sedan går jag ut på baksidan. Flera människor sitter i soffgruppen som är precis utanför dörren och jag ger dem inte ens en blick när jag går förbi för att runda husknuten. Även nu slår några sneda steg in, och jag kan se att dem tittar. Men jag bryr mig inte, för jag bor inte ens här. Jag och Ben har det inte så jävla lätt, eftersom att vi bor så långt ifrån varandra. Det är därför jag är här nu innan skolan drar igång, eftersom att vi knappast kommer träffas ofta under trean.

Jag lutar mig mot den kalla fasaden och låser upp telefonen igen innan jag går in på kontakter och trycker snabbt på hennes kontaktnummer.

Några få signaler går innan hon äntligen svarar, och jag börjar snacka innan hon ens hunnit säga hej.

"Elenor för fan, jag pallar inte heller. Bara sluta tjafsa hela tiden" säger jag lugnt och trött i luren. Hon har tjattrat på hela kvällen om något jag inte ens kommer ihåg längre. Hon är ofta så, paranoid och dum. Men ändå kan jag inte låta bli henne, hon är allt för häftig för det. Hon är en speciell människa, och det är väl just därför jag varit med henne så länge.

Några tysta sekunder följer innan jag hör ett djupt andetag, "Andreas?"

Rösten är sömndrucken och låg och det tar några sekunder innan bitarna faller på plats.

"Evelyn" svarar jag och klarar faktiskt av att inte låta det minsta sluddrig på mina ord. Vi har inte snackat sedan lägret, vilket är ganska länge sen nu. Nykterheten slår mig som om jag precis gått in i en vägg, och jag blir genast mer alert och med på noterna.

Ännu fler sekunder går utan att någon av oss säger något. Tillslut fyller hennes lena stämma mitt öra.

"Vad gör du?"

"Jag är med Ben. Hans polare har någon sunkig fest" säger jag och petar runt i stenarna som ligger utspridda på marken med foten.

"Åh... men du, klockan är typ två på natten, det vet du va?"

"Um, den är faktiskt runt halv tre. Förlåt, jag kanske väckte dig?"

"Lite" svarar hon och det rycker till i mungipan på mig.

"sorry, igen" säger jag utan att veta hur jag riktigt ska kunna få denna konversation att hålla sig uppe. Hela samtalet är bara stelt. Jag ringde inte ens för att jag ville, utan för att jag råkade klicka på henne. Det om något får mig att få skitdåligt samvete. Under dessa veckor har jag ju så klart tänkt på att ringa eller göra vad som helst egentligen, men det har inte fallit mig in.

"Det är lugnt" säger hon och det prasslar till i bakgrunden. Antagligen satte hon sig upp.

"Men du, jag kanske ska låta dig sova då.. godnatt" säger jag och ler lite smått.

"Godnatt" svarar hon, och precis som jag ska lägga på hör jag hennes röst på avstånd ifrån telefonen.

"Men vänta, vem är-" och jag råkar lägga på.

Lite smått irriterad på mig själv går jag in på min och Elenors chatt igen. Hon har skrivit lite till när jag inte ringt henne, men jag skriver snabbt ett meddelande tillbaka.

Till: babe
Du förlåt, jag pallar inte heller tjafsa så jag ringer dig imorgon
Du borde sova, det är sent

Älskar dig<3

Levererat 01:51
Läst 01:52

Från: babe
it's a date, älskar dig me<3

Levererat 01:54
Läst 01:54

Och med det tar jag mig in igen i folkmassan.