En dans på rosor

Kapitel 30 - Ögon

Andreas

Rummet är fyllt med röster, alla pratar varandra i mun och mitt huvud dunkar hårt. Under natten har jag inte fått så mycket sömn alls, det enda jag kunnat tänka på är Evelyn och hennes snabba försvinnande igår. Dock är hon tillbaka idag, bara andra sidan danssalen med ett leende på läpparna. Hon sitter bredvid Alicia och Pontus, men verkar prata med Noah som sitter intill Alicia.

Det sved, det gjorde det. Men vad ska jag egentligen göra? Hon hade sagt åt mig att undvika henne, och då tänker jag göra som hon önskat. Det är det minsta jag kan göra.

"Andreeaaaaaas" säger Elenor med en besvärad röst och lutar sig mot mig.

"Vadå?" frågar jag efter att ha vaknat till från min dvala.

"Har du inget förslag?" frågar hon och tittar upp på mig.

Jag drar upp benen så att min haka kan vila mot mina knän. Så gott som det går rycker jag på axlarna och knäpper mina händer om benen.

"Du är alltid bra på teman" säger hon med en suck, eftersom jag uppenbarligen inte vill vara med och bestämma. Jag bryr mig inte ens, jag vill bara härifrån.

Elenor vänder sig mot de andra i gruppen. Hela klassen har delats in i olika grupper för att komma på eventuella teman eller danssteg. Som sagt, jag bryr mig inte. Bara jag slipper dansa med Evelyn är jag nöjd.

"Vad sägs som heartbreak?" frågar Emilia och tittar runt på oss alla. Jag grymtar till lite, heartbreak? Nä, bättre kan vi komma på.

"Ååh, ja!" utbrister Elenor, "det kan ju bli ascoolt. Massor av dramatiska steg och, och..." hon släpper ut ett glatt skratt och skriver genast ner det i blocket. Jag ler halvt, synar henne i hennes glädjestund.

"Hörrni, vi måste samla oss nu dem sista fem minuterna. Alla kan säga vad de tycker och så slutar vi där för idag" säger Petter och alla tittar upp ifrån sina arbeten.

*

Precis som han sagt hade vi ägnat de sista minuterna till att berätta alla våra förlag, och de flesta var riktigt bra. Vi skulle fundera till nästa gång och nu stod vi här i matsalen, i kö efter att få ta mat.

"Varför ska det alltid vara en sån jävla kö" muttrar Noah som står framför mig.

Jag rycker lätt på axlarna och ser mig omkring i matsalen. Det är folk överallt, både sittandes vid bord och letandes efter någonstans att sitta. Det är oftast såhär, vår matsal är alldeles för liten för att alla ska få plats, men av någon anledning har jag klarat mig i två år.

"Hörrni, vi sätter oss vid Evelyn och Alicia!" säger Elenor när hon går förbi oss. Hon har redan tagit mat.

"Okej!" säger Noah innan jag hinner säga något, "vi kommer snart då"

Jag tittar på Noah som ler mot Elenor innan han vänder sig om igen. Kön börjar gå snabbare och alldeles strax därefter har jag en plasttallrik i handen med överkokt pasta och en gul sås som luktar broccoli över. Mmm.

Jag följer efter Noah som han slingrar sig runt massa människor bort till det bord Elenor sitter med en annan tjej ifrån klassen och såklart, Evelyn och Alicia.

Jag ställer ner min tallrik bredvid Elenor och sätter mig ner på trästolen målat i blått. Innan jag sätter mig ner hinner jag även se det svarta, hårda och utsmetade märket på stolen. Återigen: Mmm.

"Halloj" säger Noah samtidigt som han sätter sig ner och ser sig omkring med ett leende på läpparna. Det är nog därför jag irriterar mig lite på Noah ibland, även om han är schysst. Han är bara så jäkla glad hela tiden. Vem är ens så glad?

"Hej" säger alla i kör, förutom jag.

Lunchen består av konversationer. Jag lyssnar inte så värst, eftersom det mesta handlar om dansen och Evelyn. Självklart pratar dem om de andra också, hur deras liv ser ut, men jag hör inte det. Det är som att jag bara snappar upp saker om just henne, Evelyn.
Men det börjar verkligen koka i bröstet på mig när Noah hela tiden försöker interagera med henne. Vad fan vill han egentligen? Noah är inte den som är den, han håller sig ganska clean. Men varför ska han snacka med henne hela tiden?

Samtidigt, varför bryr jag mig ens? Evelyn hade visat väldigt tydligt igår att hon inte vill ha ett skit med mig att göra och det hörde inte bara jag. En fjärdedel av skolan hörde det, så som hon skrek.
Kanske är det bara bäst, men varför behöver jag ens fråga mig det? Det ska vara bäst. Ska.
Jag trivs ju med Elenor, och egentligen vill jag inte förändra det heller.

Jag iakttar de andra medan pratbubblorna hoppar dit och hit.
Jag borde bara släppa henne. Släpp henne, för fan.

Jag rycker smått till när en hand plötsligt läggs på mitt lår. Elenor bredvid mig skrattar till, men det är inte på grund av mig. Hennes hand smeker sig upp längs mitt lår, för att sedan ta sig ner mot knät igen.

Det är såhär det ska vara. Inte massa jävla krångel.

Jag lägger min blick mot Evelyn. Jag ser på henne att hon vet att jag tittar, men samtidigt så gör hon inget åt det. Det är som om jag inte är här.

Och jag tror det är just därför jag lägger min arm om Elenor. Jag lutar mig mot henne för att sedan viska i hennes öra, "sluta med det där"

Elenor ler lite smått innan hon viskar hon med. Jag tror inte ens hon behöver göra det egentligen, de andra vid bordet verkar vara fullt upptagna med en diskussion om maten.

"Med vadå? Det här?" frågar hon och genast smeker sig handen uppåt igen, alldeles för högt.

"Du vet precis vad jag menar" säger jag utan att röra en min.

Retsamt lutar hon sig ännu närmre mig för att precis lägga sina läppar mot mina, men istället lutar hon sig tillbaka och hennes hand försvinner.

"Som du vill" säger hon nu med en vanlig stämma och tittar bort, lägger sina händer i kors över bröstet.

När jag sedan lägger min egen hand på hennes lår tittar hon tillbaka på mig med en fejkad sur min, men snart brister hennes ansikte ut i ett stort leende och hennes ögon glimtar till av mitt medvetna flin.

Så jag tar bort min hand för att istället lägga den om hennes kind och kyssa henne lätt mot munnen.

I ögonvrån kan jag se hennes ögon, vilandes på oss. Av någon anledning är det skönt, hon bryr sig.

Moa:

Hörrni, förlåt för sent kapitel!

Det blev bara för mycket med livet igår, så jag höll mig borta från att skriva. Men nu är det här, och jag hoppas ni gillar't. :)

(förresten, whaaat? Förra kapitlet tackade vi för 3k reads, och nu är vi redan uppe 3,2k. LOVE)

Ilysm<3