En dans på rosor

Kapitel 19 - Den stora dans-showen

Evelyn

Det var äntligen dags den stora dagen var här. Jag hade knappt sovit något under natten, inte bara för att jag hade en snarkande Andreas bredvid mig utan för att jag var så redo och lite nervös faktiskt. Andreas hade vaknat tidigare än mig för att det var tomt bredvid mig i sängen.

Alla andra satt redan vid bordet när jag kom in i matsalen, man kunde riktigt känna stämningen i luften. Snabbt går jag och hämtar en macka för att sedan slå mig ner vid bordet. Andreas och Ben sitter längst ut på varsin sida så jag slår mig ner bredvid Andreas. Jag lägger märket till att båda killarna har varsitt enormt mjölkglas framför sig.

"Godmorgon Blondie." säger Andreas.

"Är du redo inför showen?" undrar Ben.

"Godmorgon, och jag kan inte vara med taggad! Det ska bli så kul." säger jag och ler.

"Vad håller ni på med förresten?" undrar jag och nickar mot pojkarnas enorma glas.

"En liten tävling." svarar Andreas och ler ett riktigt busigt leende.

"Han tror att han kan slå mig i att dricka upp snabbast." fnyser Ben.

Jag nickar till svar och tittar på bordet och till min förvåning så ser jag ingen laktosfri mjölk utan det ända paketet som står där är en helt vanlig arla mellan mjölk. Genast vänder jag tillbaka blicken mot Ben.

"Vart fick du din mjölk ifrån?" undrar jag.

"Andreas hämtade åt mig." svarar han och rycker lätt på axlarna.

"BenBen är du redo, klara.. färdiga.. GÅ!" säger Andreas och så är tävlingen igång.

Då slår det mig plötsligt. När jag höll på att bre min macka så satt det ju en skylt vid alla drycker, det vill säga teet, kaffet och juicen. "All laktosfri mjölk slut, ta vatten!" Det hade gått snabbt för att Ben smäller ner glaset i bordet och tittar på Andreas med ett överlägset flin och en trevlig mjölk-mustasch på det hela.

"Vad var det jag sa, du kommer aldrig slå mig!" säger han och lägger armarna i kors över bröstet.

Andreas som bara druckit halva glaset ställer sakta ner den och börjar skratta. Ben ger honom en frågande min. Jag känner på mig hur detta inte kommer att sluta bra..

"Du är fan helt dum i huvudet." skrattar Andreas.

"Va..?" svarar Ben frågandes.

"All laktosfri mjölk är slut." säger jag då Andreas skrattar så att tårarna rinner.

"Nej, men Andreas hämtade ju.." börjar han.

Andreas börjar bara skratta ännu högre och jag kan inte låta bli att tycka synd om Ben. Om hans historia om hur illa han blir utav laktos är sann så kommer han ha en helvetes dag idag.

"Det står en skylt där borta." säger jag och pekar.

Ben vänder sig snabbt om och får syn på skylten. Lika snabbt vänder han sig mot Andreas igen och hans blick mörknar. Jag trodde helt ärligt inte att det var möjligt att Ben kunde bli arg men han var definitivt inte den glade och skämtsamme Ben just nu iallafall.

"Du.." morrar han fram och reser sig sakta samtidigt som han höger ett hotande finger mot Andreas.

Snabbt reser jag mig upp och kliver ut ifrån bänken vi satt på. Jag ger Andreas en snabb blick, han har slutat skratta nu och inser att han troligen kommer dö om han sitter kvar där.

"Spring!" säger jag och i nästa sekund har Andreas flugit upp ifrån bänken och stormat ut ur matsalen med Ben hack i häl.

*