En dans på rosor

Kapitel 26 - Skärp dig

Andreas

"Men va?" Elenor som står vid min sida tittar oförstående på Noah.

"Men ja" säger han envist och för ciggen till munnen för att sedan dra in ett bloss.

"Noah, det är ju ologiskt. Hör du inte själv?" frågar hon med ett trött skratt, som om hon inte orkar underhålla konversationen med honom längre.

"Men det är ju så! Maskar har ju två kön och därför kan de para sig med sig själva" säger han med hopp om att försöka övertyga oss.

Jag släpper ut ett lätt skratt när han tar upp sin telefon ifrån fickan och balanserar sin cigg mellan sina fingrar samtidigt som han söker upp det. När han väl fått fram sin information ger han ifrån sig ett leende och riktar telefonen mot Elenor med ett nöjt ansiktsuttryck.

"Men är du pantad eller, det står ju att de inte parar sig med sig själva!" Elenor skrattar åt honom medan han förvirrat tittar tillbaka på sin telefon.

Jag tittar ner på ciggen jag har mellan fingrarna samtidigt som jag lyssnar på deras konversation. Egentligen brukar jag inte röka i skolan, bara om jag är riktigt stressad. Annars är det för det mesta på fester.

"Men va, varför gör dem inte det? Om de nu har två jäkla kön är det ju bara lättare att knulla sig själva. Eller?"

"Jomen de blir väl äcklade eller något, jag vet inte" säger Elenor.

"De är osmarta. Palla leta runt efter någon när du har en ihop vuxen med dig. Tror du dem har en hjärna? Och om de har det, har de två i sånna fall?"

Jag kan inte undgå att frusta till av hans frågor. Vem orkar ens lägga tid på att undra sådant? Fast samtidigt är det otroligt underhållande att lyssna på. Noah har aldrig varit den vassaste kniven i lådan, men han är samtidigt så jäkla skön att vara med.

"hm.. om jag var mask skulle jag lätt ljuga och ba: jomen jag fick sperman från min pojkvän fast jag egentligen inte gjort det" säger Elenor med ett skratt, det där skrattet bara hon kan få fram om hon känner sig rolig eller helt enkelt busig.

"Ja, vem orkar gå igenom blod, svett och tårar för att hitta en partner för att skaffa sig en sketen familj när man i själva verket bara kan ha lite alonetime och skapa värsta la familia med flera ungar"

Jag tittar upp på Noah, "Det skulle du vilja va? Ha lite alonetime" säger jag med ett flin och blinkar lätt med ena ögat. Sedan ställer jag mig upp och slänger ciggen på marken för att sedan trampa på den.

"Nej, nu orkar jag inte lyssna på djupa hörnan här och era livsfrågor" säger jag och börjar gå.

"Vänta!" ropar Elenor och jag hör hennes kvicka steg fram till mig innan hon hoppar upp på min rygg. Den plötsliga viktskillnaden får mig att vingla till lite, men tillslut hittar jag balansen igen och håller upp hennes ben med mina armar. Hon slingrar sina armar omkring min hals och kysser mig lätt mot kinden.

"Hörrni, chilla!" ropar Noah bakom oss.

"Spring!" piper Elenor intill mitt öra med ett litet fnitter. Som hon sagt börjar jag öka takten och bakom oss hör jag en tung suck.

"Men seriöst!" ropar Noah med ett frustrerat stön.

"Okejokej, stanna Andreas!" tjuter Elenor från min rygg. Hon har börjat släppa sitt grepp om min hals och glider sakta ner längs min rygg, så jag saktar in och stannar tillslut. Snabbt hoppar hon av och vi väntar på att Noah ska komma ikapp.

"Ni är så jävla taskiga" säger han med en ledsen min. Han spelar överdrivet sorgsen.

"Du är så jävla seg" säger Elenor med ett finurligt ansiktsuttryck och tittar ner på sin telefon hon har i handen, "vi ska mötas snart"

Vår klass ska samlas utanför den avskiljda delen med danssalarna och idrottshallen. Igår, alltså första dagen, hade vi inte haft tid att titta på de nya danssalarna så vi tog tillfället i akt och gjorde det idag istället. Så jag, Noah, Elenor och hennes vänner som strax där efter hade anslutit sig till oss går emot den avskiljda byggnaden och ser att flera redan står där, inklusive vår lärare.

"Vi får skynda oss hörrni, snart ska de användas till lektioner och vi vill inte missa min lektion helt heller" säger Maria, vår mentor men även svenska lärare.

Alla börjar gå längs korridoren och vidare igenom en glasdörr. Innanför finns det en liten hörna där man kan sitta ner och chilla, samt en korridor med dörrar på både vänster och höger sida. Väggarna är mörkgråa och det luktar nymålat.

Maria börjar låsa upp olika dörrar så vi får gå in och titta. Folk forsar in i alla olika salar och jag följer med strömmen, och hamnar inne i en öppen, ljus sal med massor av speglar.

"Wow" säger Elenor vid min sida, "visst är det fint?"

Jag tittar på henne med ett litet leende och hon besvarar det. Sedan börjar hon gå runt precis som alla andra och synar rummet från golvet till taket, som om hon ville memorera det om det skulle vara så att vi aldrig skulle få se det igen. Hon börjar snacka med Saga och Ylva, så jag börjar leta efter Noah. Men jag hinner inte hitta honom då Maria börjar samla ihop oss.

"Hörrni, vi måste gå nu! Andra elever har lektion!"

Flera suckar och undrar om vi inte får vara med. Tvåorna börjar tränga in sig mellan oss för att komma fram till omklädningsrummen och jag ser mig omkring efter Noah, när jag inte ser honom fattar jag att han redan gått. Klumpen av treor som skapats i den trånga korridoren börjar röra på sig, och jag följer efter som jag brukar. Men när jag hör ett välkänt skratt vänder jag mig om, men eftersom att folk går bakom mig blir jag puttad bakåt.

"Kom igen Andreas, gå!" säger Kalle. Jag ska precis vända mig om och börja gå igen när jag får syn på vad jag letat efter. Mot omklädningsrummet ser jag en ryggtavla jag tycker att jag känner igen. Det blonda håret är uppsatt i en tofs och hennes tröja tycker jag att jag känner igen.

Är det Evelyn?

Nej, det kan det inte vara. Hon bor inte i närheten. Eller? Vi har aldrig sagt vart vi bor.

När Elenor rycker tag i mig och drar mig ut ur rummet så bestämmer jag mig. Det där kan inte vara Evelyn, personen jag ser är alldeles för lång. Och hon har inte riktigt hennes kroppstyp, det är bara jag som inbillar mig.

Skärp dig för fan Andreas.