En dans på rosor

Kapitel 39 - Passa dig

Noah

Det gjorde faktiskt ont i hjärtat att se Petter så... Besviken. Precis som vi så vet han att det vi gjorde där ute på scenen inte var allt vi kunnat ge. Vi är så mycket bättre än det där och det krävs att vi visar det om vi vill stanna kvar i tävlingen. Det hade varit ren tur att vi gick vidare nu och pressen på oss har tredubblats vi måste prestera bra nu.

Det värsta av allt var att han skällde inte på oss. Han stod inte framför oss och skrek som han brukar göra när träningarna går dåligt utan han hade bara den där besvikna blicken. Jag låter blicken vandra över mina meddansare, alla tittar ner i marken eller bort mot horisonten. Det verkar som att alla skäms, eller att vi vet att det vi gjorde där ute inte var så bra som det hade kunnat va. Men vi är också tacksamma, över att vi kom vidare.

"Jag tycker att vi alla går tillbaka till rummen nu för att få ordentligt med sömn. Och imorgon ska vi ta nya tag, är alla med på det?" säger Petter.

Alla nickar och mumlar till svar. Och så börjar vår lilla grupp med människor att sakta men säker bege sig mot sina hotellrum. Jag ser det blonda håret sakta gunga från höger till vänster när hon går, hennes huvud tittar ner mot marken och hela hon känns nedstämd på något vis. Jag ökar på mina steg så att jag kommer ikapp henne och så tar jag tag i hennes hand så att hon ska stanna upp.

"Hur är det?" undrar jag och försöker få kontakt med dem underbara blå ögonen som just nu tittar ner i marken.

"Jag vet inte vad som hände där ute... Vi har ju gjort dansen helt felfritt på träningar, varför gick det inte nu?" säger hon uppgivet och äntligen möter hennes blick min.

"Vi hade bara en dålig dag helt enkelt och precis som Petter sa, imorgon tar vi nya tag. Det kan ju omöjligt bli sämre än vad det är nu." säger jag och ler lite, hoppas att leendet ska smitta av sig på henne.

"Vi skulle kunna åka ut i nästa tävling..." säger hon tyst och tittar återigen ner i marken.

"Okej fröken negativ jag tror att du behöver påminnas om dem positiva sakerna här i världen!" säger jag bestämt och suckar.

Jag ser mig omkring och inser att det nästan bara är vi två kvar nere i lobbyn. Det är då jag får min super idé, en ledsen Evelyn kommer varken vara kul för henne eller bra för oss i tävlingen så jag ska se till att det där fina leendet återigen leker på hennes läppar.

"Kom, vi tar hissen idag tycker jag." säger jag och drar med mig henne på hissen.

"Men Noah.. Det är bara två trappor det är inte så jobbigt." svarar hon.

"Ibland får man vara lite lat faktiskt." suckar jag och vi kliver in i hissen.

Innan hon hinner sträcka sig mot knappen till våning 2 så trycker jag på knappen för -1 "Spa, Gym och Pool". Evelyn ger mig en frågande blick och jag kan inte låta bli att le mot henne.

"Vart är vi påväg?" undrar hon samtidigt som vi kliver ut ifrån hissen.

"Du ska få se..." är allt jag säger och fortsätter att dra med henne mot poolen.

"Men Petter sa ju att...-" börjar hon.

"Jag skiter i det, han sa att vi skulle så en godnatts sömn för att kunna ta nya tag imorgon. Men jag vet att om vi går och lägger oss med ett dåligt humör så kommer det gå lika dåligt igen. Det vi behöver är lite skoj och roligheter." säger jag bestämt.

Utan att svara mig så fortsätter vi in genom glasdörrarna och kommer in till poolen. Lamporna i taket är släckta och det ända ljuset som finns är det grön- blåa skenet ifrån lamporna i poolen.