En dans på rosor

Kapitel 6 - Skadad

Andreas

Jag vaknar med humöret på topp, ställer mig upp och sätter på mig ett par mjukisshorts i grått medan jag letar efter gårdagens linne som jag kan slänga på mig idag igen, för palla slösa på mer kläder än vad man behöver.
Medan jag tassar runt i rummet så inser jag att för att bara ha varit här i en dag och en natt så är det redan stökigt på rummet och man är bokstavligen tvungen att gå emellan väskor för att ta sig till dörren.

Jag hör både Ben och en Jonathan, som aldrig varit på lägret förut men som fortfarande är rätt så chill ligga och snarka. När jag väl hittat linnet drar jag på mig det och går ut från stugan. Klockan var tio över åtta, och första danslektionen av det här lägret startar klockan halv tio. Halv nio börjar frukosten, så det var bäst av mig att lägga på ett kol.

Solen utanför lyste redan starkt och kisande går jag mot toaletterna med min tandborste och tandkräm i handen. Egentligen är det ju inte så smart att borsta dem innan frullen, men man vill ju vara fräsch inför damerna. Många är redan vakna och går runt mellan stugorna med trötta steg.
När jag väl når stugorna med toaletterna och duscharna i går jag raka vägen in, tar av mig mina vans vid skogränsen och går fram till ett av handfaten där jag börjar borsta tänderna. Det är en kille som borstar sina tänder vid handfatet bredvid mig och är lite för fokuserad på sin egen spegelbild i spegeln, vilket får även mig att slänga ett snabbt getöga på mig själv i spegeln. Jag drar ena handen igenom mitt ljusbruna, rufsiga hår. Jag ser inte så illa ut, jag. Ingen tvekan om saken. Och ärligt talat, utnyttjar jag mitt utseende lite för mycket ibland.

"Äru klar snart eller?" suckar en kille bakom mig. Jag tittar snabbt på honom igenom spegeln och spottar sedan tandkrämen jag har i munnen ut i handfatet som jag sedan spolar av lite snabbt innan jag tar på mig skorna igen och går mot vår stuga.

"Vakna upp sömntutor!" skriker jag högt och slår igen dörren till stugan efter mig hårt. Både Ben och Jonathan rycker till av rädsla.

"Fan Andreas!" säger Ben frustrerat och lägger kudden över huvudet.

"Ni missar frukosten" säger jag med ett flin.

"Va?! Fan, varför väckte du inte oss!" med rösten fylld av panik tar han sig upp ur sängen och står på golvet med bara boxers på sig. Snabbt börjar de båda sätta på sig kläder och tillsammans går vi sedan mot frukosten som är i den gemensamma matsalen.

Matsalen är fullproppad fast det är så tidigt på morgonen. Som alla andra år så sitter man med sin grupp, så jag letar snabbt upp med blicken bekanta ansikten och så småningom hittar jag dem.

"Tja Timtim" säger jag med ett flin och sätter mig bredvid honom.

Han ger mig en kort nick samtidigt som han tar en tugga av sin smörgås. Jag ser mig omkring bordet och alla som sitter här har mat framför sig. Av att se maten kurrar min mage till.

"Hej Andreas" säger Clara som sitter mitt emot mig.

"Hej" säger jag och ler tillbaka.

"Du borde gå och ställa dig i kö, den är lång" säger hon med ett finurligt leende samtidigt som jag känner någons fot smeka sig längs mitt ben.

"Tack för tipset" säger jag nöjt och reser mig upp. Clara har varit på lägret lika många gånger som mig, alltså tre. Varje år har vi på något sätt fått ihop det och förhoppningsvis skulle det inte bli någon skillnad i år. Jag tränger mig mellan borden och kommer till sist fram till kön. Den är inte så lång som jag föreställt mig.

"Jag är så jävla trött" säger Ben och drar sin hand mot pannan.

"Mm"

"Är inte du det?" frågar han. "Det blev så sent igår"