En dans på rosor

Kapitel 32 - Hus i helvete

Andreas

Snabbt plockar jag ihop det sista. Min tandborste, deo och en tjocktröja som hängt på dörrhandtaget de senaste dagarna. Vi ska inte åka till Göteborg för ens imorgon tidigt på morgonen, men eftersom att jag ska vara med Elenor senare idag kan jag lika gärna göra det nu.

"Andreas!" ropar Frida ifrån nedervåningen. 

Jag tar mig snabbt ut ifrån dörren, "ja?" 

Frida tittar upp för trappen och ler, "det är middag nu"

Jag nickar till samtidigt som hon går tillbaka till köket. Snabbt går jag in i mitt rum och plockar åt mig telefonen innan jag beger mig ner till köket med den i fickan. 

Jag tar min tallrik som ligger ren på plasten jag oftast sätter mig på och går fram till spisen för att sedan sleva på lite spaghetti och köttfärssås på, sedan sätter jag mig igen. Frida och pappa sitter redan på sina platser och har börjat äta. 

Pappa sitter fullt fokuserad med telefonen i handen och äter. 

"Kan du hjälpa mig med matten sen, hinner du?" frågar Frida medan hon tuggar. 

"Mm, hur mycket?" frågar jag och stoppar en gurkbit i munnen. 

"Ett tal, sedan borde jag fatta" säger hon och dricker ur sitt glas med mjölk. 

Min blick roterar runt i rummet tills den hamnar på pappa. Jag skiftar min blick mellan honom, hans telefon och mat. På telefonen lyser Aftonbladet upp och jag suckar. Det är det enda han gör hemma, känns det som. Äter och kollar nyheter.

Plötsligt börjar telefonen vibrera i fickan och jag fiskar snabbt upp den ur mina fickor på mjukisbyxorna. Det börjar bli höst och det är kallt och eländigt. Vårt hus är från sextiotalet, därför har det världens kallaste golv. 

På skärmen lyser Ben's namn upp. Jag reser mig upp och börjar gå ut från köket. 

"Hörrdu, kan du inte äta nu och hålla på med telefonen sen?" frågar pappa. 

Jag vänder mig halvt om ger honom och hans telefon en skeptiskt blick, eftersom att han inte verkar se ironin i det han sagt. 

"Det verkar ju inte hindra dig" spottar jag fram. 

"Andreas jag orkar inte bråka, sätt dig ner bara" säger han med en suck. 

"Varför? Du kan ju inte förvänta dig att jag ska gå efter regler du själv uppenbarligen inte följer" säger jag och höjer på ena ögonbrynet. 

"Sätt dig ner" säger pappa, fortfarande lugnt. 

"Jag gör vad fan jag vill, jag är myndig" morrar jag fram. 

Det verkar få krutet i pappa, för plötsligt slår han näven hårt i bordet och ger mig en mordisk blick. Frida som sitter bredvid honom rycker till och ryggar undan från honom.

"Du lever under mitt tak, därför under mina regler. Så länge du lever hos mig är det mina regler som gäller, du gör inte vad fan du vill, du ska sitta här tills du är klar" vrålar han fram. 

Det tar några sekunder innan jag riktigt kan ta in det han sagt. 

"Jag är klar" säger jag lugnt, men fortfarande med irritation i rösten. Sedan vänder jag mig om och trampar upp för trapporna utan att min pappa invänder. 

 Väl inne i mitt rum ringer jag upp Ben, eftersom att han hade lagt på efter att ingen svarat. 

"Tjaa" säger han när han svarat.