En dans på rosor

Kapitel 8 - Lägereld

Andreas

"Okej hörrni, snart är första veckan slut och vi har faktiskt kommit en bit på vägen. Vi har både tränat teknik och börjat på slut-dansen, och det ser väldigt lovande ut" säger Freja och ler medans hon smånickar.

"Idag ska vi försöka få ihop pardelen som vi tränat på. Individuellt har ni rätt så bra koll på vad ni ska göra, men jag vill se det sammansatt" säger Freja och ger oss en frågande blick.

Alla nickar lite lätt, vi förstår.

"Då kör vi, inta positioner!" säger Freja. Jag hoppar upp från min skräddarställning och letar efter Evelyn med blicken. Hon har redan ställt sig på sin plats i centrum av alla andra. Jag går fram till henne och får ett nervöst leende.

"Kan du stegen?" frågar hon.

Jag fnyser lätt tillbaka, såklart jag kan den.

"Ja" säger jag kort och lägger ena armen och hennes midja. Den andra omfamnar hennes hand med.

Evelyn ger mig en undrande blick och rynkar lite lätt på pannan.

"Självgod much?" muttrar hon fram innan det blir helt tyst i salen.

"Okej, vi kör utan musik för nu. Jag klappar takten" säger Freja och räknar in oss innan hon och Bomani börjar klappa takten. Med lätta steg för jag Evelyn vart jag vill, vart vi ska. Hon följer efter mig.

Klapp, klapp, klapp.

Evelyn lutar sig bakåt innan jag snabbt rycker upp henne på fötter igen. Hon ger mig ett leende, innan hon teatraliskt rycker åt sig sina händer och snurrar piruetter runt mig, precis som de andra paren gör. Evelyn låter inte de strikta dansstegen hindra henne från att dansa avslappnat, hon leker runt med ett leende och träffar dansstegen precis som de ska vara. Det är imponerande, faktiskt. När jag såg henne för första gången visste jag inte att hon skulle vara den typen, den typen som gör alla traditionella dansstegen till sina egna genom att bara vara sig själv. Med andra ord: hon är bra.

Vi dansar så långt vi lärt oss och tillslut klappar Bomani och Freja.

"Skitsoft! Ni är jätteduktiga" säger Bomani och ler.

Freja kommer fram till mig och Evelyn, med en mjuk stämma säger hon: "Ni var jätteduktiga, trots att ni inte varit med på träningen så mycket. Det är några steg jag vill ta med er lite senare, men som sagt - skitbra!"

Jag ler lite, det är faktiskt ganska imponerande av oss. Visst, jag som kan dansa har övat lite, men Evelyn, hon har ju inte tränat alls. Jag ser mig omkring i rummet, folk står och snackar med Bomani. Jag möter Claras blick, hon ser en aning sur ut, men tittar bort ganska snabbt.

*

Efter en snabb dusch sätter jag på mig mina skor och traskar över till vår stuga. Väl därinne slänger jag mig ner på sängen och drar handen igenom håret.

"Så det är fest ikväll?" frågar jag till Ben som ligger i sängen bredvid.

"Aa, borta vid stranden, bakom skogen." säger han och gäspar till. Jag förstår honom, det har varit en lång dag.

"Vilka kommer?" frågar jag mest för att få samtalen att gå runt. Jonathan har redan gått till middagen, men jag vet att han är på.

"uäm.. från vår grupp? Clara, Lisa tror jag, Timtim, Albin och Samuel, och det är vad jag vet"

Jag finner mig själv med att undra lite, varför har ingen berättat för Evelyn? Samtidigt kommer jag på att Evelyn inte verkar vara sådan. Hon är alldeles för... pryd.