Kapitel 25 - Första skoldan

1.2K 58 10
                                    

Evelyn

Jag får känslan utav att någon tittar på mig. Tröttsamt öppnar jag ögonen och till min förskräckelse stirrar två par ögon tillbaka på mig. Svarta och tomma, precis som min mage faktiskt då det hugger till lite i den utav min hunger.

"ERIIIIIK!" ryter jag och sätter mig snabbt upp i sängen och flyttar mig ifrån kanten.

Jag skriker på min lillebror just för att på mitt lilla bord bredvid sängen sitter det en besökare. Eller rättare sagt, på min väckarklocka sitter det än ödla. Inte vilken ödla som helst utan Rex som är Eriks husdjur.

"Jag har bråttom, vad är-" säger han och kommer in i rummet.

"Rex!" utbrister han glatt när han får syn på sin lilla reptilvän som fortfarande sitter kvar på min klocka.

"Ta bort den, och stick sedan härifrån." morrar jag fram mellan minna sammanpressade tänder.

"Han säger man, inte den." muttrar Erik som kommer in och lyfter lätt bort ödlan och går sedan ut ifrån mitt rum.

Jag tittar tillbaka mot klockan och börjar genast blinka några gånger. Ser jag i syne eller visar visarna att klockan är tio i nio?! Jag som var sur och trött känner mig plötsligt klarvaken och min stressnivå ligger på en 10 utav 10. Den äckliga ödlan måste ha kommit åt knappen som stänger av att klockan ringer och nej, jag gör inte som en normal tonåring och använder min mobil väckarklocka för att den ligger och laddar på andra sidan rummet...

Snabbt hoppar jag upp från sängen och påväg in till toan rycker jag åt mig det som ligger på min stol, ett par jeans-shorts och en mörkblå hoodie med texten "I'm not a morning person". Jag börjar skratta lite åt mig själv, det är första dagen i skolan, jag är redan sen och tröjan jag tog råkar ha en väldigt passande text. Egentligen så skulle jag och Alicia haft matchande, super gulliga outfits (hennes val inte mitt) men jag var inte så smart att jag la fram de kläderna igår så att dem här kläderna får duga nu.

Samtidigt som jag gurglar vatten och tandkräm i munnen så försöker jag sätta upp håret i en tofs men det slutar med att jag gör en slarvig bulle mitt på skallen. Jag tar min tandborste och tandkräm och slänger ner det i min väska samtidigt som jag plockar upp väskan och mobilen och börjar springa ner för trapporna.

Jag hinner precis se Erik stänga dörren efter sig, han har haft turen att få skjuts till skolan idag av en utav hans klasskamrater. Jag stannar upp bredvid köket och tittar på högen med bananer, egentligen hatar jag bananer men min mage bokstavligen vrålar utav hunger. Det plingar till i handen och jag ser att det är ett sms från mamma. Jag fokuserar dock inte på det utan på vad klockan visar, 08.57. Även om jag kommer bli några minuter sen så går närmsta buss om två minuter. Jag skiter i bananerna och drar på mig mina svarta converse och rusar ut ifrån huset men påväg ner för uppfarten så inser jag att det hade varit helt tyst i huset. Mamma och pappa skulle ju åka tidigt till jobbet idag och Erik har redan åkt vilket betyder att jag är sist ut som också betyder att jag måste låsa.

Med en stor suck vänder jag om och springer tillbaka till huset, öppnar och rycker åt mig mina nycklar och låser sedan dörren i rekordfart. Busshållplatsen är inte alls långt ifrån huset, max någon minut så jag börjar springa dit. Men till min besvikelse ser jag precis hur bussen kör iväg ifrån stationen.

"Helvete." muttrar jag och saktar ner farten.

Inte nog med att jag redan är sen till första dagen i skolan, ser ut som en luffare och är vrål hungrig men nu känner jag hur jag börjar svettas under min ganska varma hoodie. När jag kommer fram till den lilla busskuren så slår jag mig ner på bänken som är full utav klotter. Nästa buss går om en kvart och tekniskt sätt så skulle jag hinna hem igen och antingen byta outfit eller äta något men jag känner inte för det. Tanken på att gå tillbaka till huset, låsa upp sen göra det jag ska för att sedan bli stressad med att låsa och allt igen. Det skulle säkert sluta med att jag fick springa till bussen igen och med min otur hade jag väl snubblat och missat den med.

En dans på rosorDonde viven las historias. Descúbrelo ahora