Drakgudarnas Arv (Bok 2) 🇸🇪

13. Svaret från Ceran

Idra låg vaken länge innan hon somnade, men väcktes sedan av skogens kör av fågelsång.
Hon vände sig om och fann att Devin låg kvar bredvid henne.
Han låg vänd mot henne, så hon kunde se att han sov.
Hon granskade hans ansikte medan hon hade chansen.
Ärligt talat var han inte särskilt lik Aldwin alls. Han var betydligt mer alvisk än sin bror. Han hade en blandning mellan de alviska männens skönhet och de lite grövre, maskulina dragen hos människor. Det var en mycket behaglig kombination.
Den svaga antydan till skäggstubb som han visat vid deras avfärd var oförändrad, trots att han inte rakat sig sedan de gav sig av. Tydligen blev han inte skäggigare än så och förmodligen var det ett resultat av hans alviska gener.
Hans haka var lite kraftigare än de alviska männens och hade en tydlig grop i sig, men det var inte riktigt frågan om någon dubbelhaka.
Ungefär som Erebor.
Hans hår påminde om de ljusbruna fölens svansar - yvigt och ostyrigt.
Motvilligt fick hon erkänna att han var riktigt stilig.
Synd bara att han kunde gå henne på nerverna så lätt.
Plötsligt öppnade han ögonen och hon mer eller mindre drunknade i hans mörkbruna och djupa blick.
"God morgon, sömntuta", kläckte hon kvickt ur sin med ett retsamt leende.
Det var en lättnad att hon återfått talförmågan så snabbt. Hon hade inte velat bli påkommen med att beundra honom som någon kärlekskrank liten flicka.
Han gav henne en lite irriterad blick innan han satte sig upp.
"Så sent är det inte. Knappast har du varit vaken särskilt länge själv", sa han och sträckte på sig.
"Nej. Inte direkt."
"Ska vi äta någon frukost eller ordnar vi en lite stadigare lunch i stället?" undrade han.
"Stadig lunch låter bra. Middag äter vi i byn, så en lite tidigare lunch är nog en god idé."
Han samlade ihop sina saker och klev ut ur tältet.
Idra var inte sen att följa hans exempel.
På bara några minuter hade de packat ihop och gjort Frostir och Grendi klara.
Devin höll bågen framme ifall de skulle få syn på något lämpligt byte.

De hade ridit en god stund när Fae dök upp.
Hon landade på Idras axel som hon brukade.
<<Kungen har fått varningen och hälsar - Var försiktig.>>
Det sista hördes med Cerans röst.
Sedan flög Fae iväg upp mot träden igen.
"Ceran ber oss vara försiktiga", sa hon kort till Devin.
Han nickade bara.
De ökade till trav igen och galopperade sedan en god stund innan Devin plötsligt tog fram bågen och höll in Frostir.
Sekunden senare föll en fasantupp till marken med en av hans pilar i sig.
"Vi tar och letar upp en bäck eller något annat drickbart vatten innan vi slår läger", sa han efter att ha plockat upp fasanen från marken.
Idra nickade bara och såg sig om.
Där de befann sig fanns inte mycket till vatten, så de fortsatte att rida en bit.