Drakgudarnas Arv (Bok 2) 🇸🇪

56. Omskakning

Idra satt i den stora rådssalen med Erebor när Devin kom tillbaka.
Han rusade in med andan i halsen men verkade slappna av när han fick syn på henne.
Hon log och reste sig när han kom fram till henne.
"Grendi måste ha flugit som ett streck hela vägen hit", sa hon.
"Det tog lite tid innan vi kom iväg, men sedan gick det fort... Var är Aldwin?" undrade han.
"Borta. Han har gett sig av."
Devin såg lite förbryllad ut, men nickade bara.
"Han bad mig att framföra sina ursäkter till dig och så sa han att vi hade hans välsignelse, vad han nu menade med det", tillade hon.
"Sina ursäkter? Erkände han?"
"Mer eller mindre. Han listade ut att jag visste efter att Fae sökte upp mig. Men nu väntar Ceran på dig i Aldwins rum. Han ansåg att ni tillsammans skulle gå igenom alla de papper som Aldwin lämnat efter sig."
Devin nickade och lämnade rummet igen.
Det hela var nog lite omtumlande för honom. Hon visste hur han kände det. Det hade tagit en god stund för henne att förstå vad som hänt också.
Hon gick tillbaka till sin plats vid Erebor och hjälpte honom att fylla boken med de senaste händelserna. Även de var av stor historisk vikt och behövde dokumenteras. Om hur en av Silvarions kungadömen fallit när kungen själv visat sig vara en förrädare.

Idra stod på en av balkongerna när Devin sökte upp henne igen.
"Hur gick det?" undrade hon innan han hunnit säga något.
"Bra tror jag... Aldwin har delat upp sitt rike mellan Ceran och Livonia. Livonia fick Nigellon och Ceran fick resten, så Aldwins rike är borta... Det känns lite märkligt."
Devin såg ut över skogen nedanför.
"Något mer?" undrade hon.
Han nickade.
"Aldwin har skrivit en annullering på min och Aywyns trolovning. Han skrev att trolovningen borde brytas för att den skrevs på grunder som inte längre är av vikt. Något sådant var det. Jag är inte så bra på sådana uttryck. Men i vilket fall som helst så skulle det bryta min och Aywyns trolovning om vi skrev på pappret för att visa vårt samtycke."
"Kan han göra så?"
"I egenskap av kung så kan han viga folk och ogiltigförklara både trolovningar och äktenskap. Det enda som krävs är mitt och Aywyns samtycke."
"Har du talat med Aywyn om det?"
Han suckade lätt.
"Nej. Men jag vet vad hon kommer att svara. Hon har blivit väldigt förtjust i din vän Adon, så hon lär nog bara uppskatta om han får en chans att gå ner på ett knä för henne", sa han med ett svagt leende.
Idra log hon med.
Aldwin verkade ha försökt att ordna upp allt efter sig.
Kanske man kunde säga att han lyckats.
"Men jag kan inte låta bli att fråga... om du skulle kunna tänka dig att gifta dig med mig?"
"Vad var det där för ett sätt att fråga? För det första så är du fortfarande trolovad och för det andra så gick du inte ens ner på ett knä. Skriv under pappren med Aywyn först, så får du fråga mig igen sen. Och då förväntar jag mig lite mer romantik."
Hon höjde hakan en aning och lämnade balkongen, men hon gav honom en retsam blick över axeln innan hon försvann runt hörnet.
Han hade haft ett litet småleende i ena mungipan, så han hade nog förstått hennes skämt.
Även om hon skämtat bort hans fråga så kände on ett varmt pirr i kroppen.
Nästa gång han frågade så skulle hon tacka ja, men de skulle gifta sig lagom tills deras hus stod färdiga. Ett trollbröllop skulle det nog bli, men kanske med lite alviska och mänskliga inslag. Hon mindes Avaras nervositet inför själva ceremonin och bävade inför att själv stå där i tältet och vänta, men det skulle vara värt det. Avara, Kira och kanske även Aywyn skulle få vara hennes tärnor. Om det var okej att ha Aywyn som tärna förstås med tanke på att hon varit trolovad med Devin, men det skulle hon fundera på senare. Dessutom måste Kira och 'Cham få gifta sig först. Fast det hindrade henne förstås inte från att planera och fundera lite.

Aldwins avgång och anledningen till hans frånträde tillkännagavs vid den stora segerfesten när alla var samlade. Det blev en stor chock för alla, men Ceran och Livonia gjorde ett bra jobb med att leverera nyheten. De gjorde det tydligt att Aldwin avgått med huvudet högt efter att ha insett sitt misstag. De var också mycket tydliga med att han ångrat sitt brott och velat ställa allt till rätta igen.
Idra tyckte om deras tal. Det var precis vad Aldwin själv hade velat och kanske fanns han där någonstans, dold i massorna. Idra gissade nästan det, men hon började inte leta efter honom, utan deltog i firandet som alla andra.
Och fest blev det. Trollen hade delat med sig av några av sina stora trolltrummor och även deras vin fanns till förfogande. När folk avslutat sin middag hade chocken efter beskedet om Aldwin lagt sig och folk deltog i firandet som om morgondagen aldrig skulle komma.
Halvvägs genom festen tog Devin hennes hand och de lämnade festligheterna.
De gick till Grendis stall och klättrade upp på höloftet. Därifrån kunde de se ut över det stora festområdet genom ett litet fönster.
"Har du hunnit prata med Aywyn?" undrade Devin.
"Nej. Inte än. Hon kom precis i tid för festen, så vi hann bara hälsa. Det var så mycket som behövde göras."
Han nickade.
"Jag hann tala med henne i alla fall", sa han sedan.
Hon sneglade på honom.
"Hade hon något särskilt att säga?"
"Nej. Inte direkt... Men vi skrev på pappret."
"Pappret?"
Idra hängde inte riktigt med i vad han menade.
"Pappret som Aldwin lämnade efter sig. Så nu är jag en fri man och hon en fri kvinna, utan plikter om äktenskap... Men jag hade inte tänkt att jag skulle vara en fri man så länge till."
Idra drog efter andan när han gick ner på ett knä. Hon hade inte väntat sig det alls och hjärtat började genast slå snabbt och hårt.
Han tog hennes hand och höll den ömt med båda sina.
"Är det tillräckligt romantiskt, eller ska jag gå och plocka en bukett blommor också?" undrade han.
"Förstör inte det här nu. Ställ frågan bara och gör det rätt."
Hon hade försökt skämta till det, men hennes blandade känslor gjorde ändå rösten lite gäll. Hon var fylld med glädje och nervositet som blandade sig till ett våldsamt pirr. Det var knappt att hon kunde hålla sig från att skutta upp och ner som en upprymd unge.
Han tog fram något ur fickan och såg sedan upp på henne.
"Vill du, Idra Trullock, gifta dig med mig?" frågade han sedan.
Hon fick ta ett djupt andetag för att få ordning på rösten.
Hur många gånger hade hon inte skakat på huvudet åt pigor som pipit och burit sig åt som småbarn när en man friat till dem? Hur löjliga hade hon inte tyckt att de varit när de varit tårögda eller talat med darrig röst? Men nu stod hon där själv, och fick be alla de kvinnor som hon skakat på huvudet åt om ursäkt. Det var verkligen ett känsloladdat ögonblick.
"Ja. Det vill jag", fick hon fram.
Ljuset som kom in genom fönstret lyste bara upp hans huvud och axlar, så hon kände bara att han trädde en ring på hennes finger.
Sedan reste han sig och hon höjde handen för att se på ringen.
Den var av vitt guld och hade en hjärtformad fördjupning med blå botten. Hjärtat skimrade och hade en mycket bekant färg.
"Jag hoppas att jag gjorde rätt beslut när jag använde ett av Rubors fjäll till ringen. Jag var inte säker på om du hade velat det, men om du vill så kan vi byta ut den."
"Hur fick du tag på ett fjäll från Rubor?" undrade hon, utan att släppa ringen med blicken.
"Jag flög via honom på vägen till utposten. Först hade jag tänkt göra ett halsband åt dig, när du aldrig fick någon chans att ta adjö av honom ordentligt. Men så hade Aldwin skrivit det där pappret, så jag använde det till ringen istället."
Idras ögon började kännas fuktiga, men hon grät inte. Det var bara glädjetårar.
Devin såg lite osäkert på henne när hon inte sa något.
I brist på ord slog hon armarna om honom och tryckte sin mun mot hans istället.
Kriget var över, landet var säkrat och hon skulle gifta sig.
Lyckligare slut än så kunde man inte få.