Drakgudarnas Arv (Bok 2) 🇸🇪

35. Druuplas mörker

"De har knappast satt Orin i ett sådant rum som jag fick. Chansen är större att han är i fängelsehålorna. Jag vet inte om alla gångar ner till hålorna är dolda, men den jag gick ner i var dold bakom en illusion av en dörr. Det såg ut som en stängd dörr, men man kunde gå rakt igenom den. Slottet har någon form av förtrollning över sig på nätterna och alla gångar ser lika dana ut. Låt dig inte luras av det, utan känn på de stängda dörrarna. Nudda bara vid dem med handen, så märker du om en dörr är falsk", förklarade hon.
"Varför förklarar du allt det här för mig? Hade du tänkt att vi skulle dela på oss?"
"Givetvis. Annars kommer det att ta en evighet innan vi hittar Orin. Som sagt så är det här ett stort slott. Vi måste dela på oss om vi ska hitta honom innan gryningen. Vi får komma överens om var vi ska träffas och om det närmar sig gryningen så får var och en finna ett lämpligt gömställe att tillbringa dagen på."
Devin såg mycket tveksam ut.
"Jag gillar inte den planen. Vad gör vi om en av oss åker fast? Och om vi hittar Orin snabbt, hur meddelar vi då det till den andre? Det finns lite för många brister i planeringen."
"Om en av oss åker fast så får den andre leta upp och befria den tillfångatagna. Hittar vi Orin snabbt så väntar vi på den andre på den bestämda mötesplatsen och om den andre inte kommer så har man antingen varit tvungen att gömma sig, eller så har man åkt fast. Vi får helt enkelt improvisera lite. Vi kan inte ändra oss nu. Nu är vi här och nu letar vi upp Orin."
Idra tog ledningen och smög ner i gången till höger.
Hon var inte säker på var de befann sig än, men slottets förtrollning skulle inte göra det lätt att orientera sig ens om hon visste exakt var hon var, men om de hade tur, så skulle det inte finns någon i rörelse uppe i slottet under natten. Det hade det inte varit när hon hållits fången där i alla fall.

De kom till ett stort rum med två stora statyer av krigare på var sida om ett dörrvalv. Statyerna verkade gå bra att gömma sig bakom och platsen var inte allt för svår att hitta.
De bestämde sig för att göra det till sin mötesplats och gick åt varsitt håll.
Idra försökte finna en bekant korridor någonstans, men det var som väntat inte särskilt lätt. Hon kände försiktigt på de dörrar som hon passerade, men ingen av dem visade sig vara en dold dörröppning. Hon började känna sig nervös. Hon hade ingen aning om hur långt det var kvar till gryningen och det var svårt att få en uppfattning om tiden där inne. Det fanns inga fönster i korridorerna. Eller så gjorde de det, men förtrollningen höll dem dolda.
Hon ökade takten och småsprang genom korridorerna. Fae flög efter henne som en grå skugga vid taket.
Till slut föll hennes fingrar igenom en dörr som hon försökte röra vid.
Hon stannade och gick tillbaka till dörren efter att hon i farten hunnit ta ett par steg förbi den.
Hoppfullt klev hon försiktigt igenom den. Hon stod framför en trappa som liknade precis på den som hon följt ner till fängelsehålorna.
Försiktigt gick hon ner för den och kikade runt varje krök. Den böjde sig mer än den hon gått ner för vid sitt första besök, så det var inte samma trappa. Det gjorde henne mer vaksam. Hon hade ingen aning om vart denna trappa ledde, så hon kunde hamna var som helst.
Till slut såg hon en bit golv vid trappans slut.
Hon hukade sig lite och kikade ut i rummet.
Det verkade vara ett stort rum med ett grottliknande tak och ett svart golv av sten.
Rummet var tomt så hon fortsatte försiktigt ner för trappan.
Rummet var en stor grottsal med ett stort bord i midjehöjd i mitten. Längst bordets kanter fanns remmar och rep, som förmodligen var tänkta för att binda fast något med.
Idra såg sig om och lät blicken vandra längs väggarna.
Golvet var så blankt att man nästan kunde spegla sig i det. Längs väggarna fanns ett fåtal facklor och i vart hörn av det stora bordet stod en stor ljusstake med en handfull ljus i varje.
Idra gick försiktigt fram till bordet.
Bredvid stod ett mindre bord som inte var större än ett vanligt skrivbord. På det låg en rad verktyg.
Hennes hjärta bultade när allt började falla samman för henne.
Bordet med remmar och det med en rad vassa verktyg på. Verktygen var blänkande rena och verkade vassa nog att skära igenom ben med. Det fanns en såg, en stor sax, en lång krok, en skrapa, en rad knivar i olika storlekar och en tång.
Hon rös kraftigt och stannade på behörigt avstånd från bordet.
Vad var det som Lòdra gjorde där nere? Någon sorts experiment eller bara ren tortyr?
Rummet var så stort, rent och upplyst, så det första alternativet verkade troligast, men vad experimenterade hon med? Wyrger?
Lòdra hade visat ett tydligt intresse för wyrger och plockade gärna ut dem ur sina värdar. Så mycket visste Idra, men om Lòdra sedan experimenterade med dem så var det värre än väntat.
<<Tror du att det är wyrger som hon experimenterar med?>> frågade hon Sirio.
<<Det är möjligt. Men en wyrg är lite svår att binda fast med rep. Vi slinker nog ur det mesta, men om vi ligger på ett torrt bord så kommer vi nog inte så långt. Jag tror att wyrger kan vara ett av alternativen till vad hon experimenterar med. Förmodligen experimenterar hon med lite av varje.>>
Idra nickade bara och backade försiktigt bort från bordet.
Hon ville inte stanna där längre än nödvändigt. Dessutom fanns det inget för henne där. Varken Orin eller några dolda hemligheter.
Att Lòdra experimenterade med saker visste hon redan.
Idra skyndade sig upp för trappan och tittade försiktigt ut genom lönndörren. Från andra hållet såg det ut som ett helt vanligt dörrhål, så det var lätt att se att korridoren var tom utanför.
Hon fortsatte att känna på dörrar tills korridoren tog slut. Sedan letade hon upp nästa korridor.
Hon gick så tyst som möjligt, men tyckte ändå att hennes steg och andetag ekade runtom henne.
Hon lyssnade intensivt efter eventuella magiker eller soldater, men slottet var tyst och stilla.
Kanske alla var på väg till slagfältet och att slottet var underbemannat?
Hon kunde bara hoppas att det var så.
Hon hade kommit halvvägs genom den andra korridoren när hennes hand föll igenom en ny dörr. Den här gången såg trappan mer bekant ut. Kanske det var vägen ner till fängelsehålorna?
Hon gick snabbt, men vaksamt ner.
Hon kom till den bekanta tunneln med sand på golvet. På båda sidorna fanns öppningar in i små grottutrymmen.
Hon tog ner närmaste fackla eftersom grottorna låg mörka.
Hon smög fram till den första och höll fram facklan.
Gallret till cellen fanns en dryg meter innanför öppningen.
Lukten av död och förruttnelse fick henne att rygga tillbaka redan innan hon såg högen med kläder inne i ett hörn som dolde en kropp.
Hastigt backade hon undan.
Förhoppningsvis var inte det Orin.
Det kunde det inte vara.
Han hade inte varit borta så länge.
Det tog ett tag innan en kropp började lukta och hon vägrade tro att han var död.
Hon gick vidare till nästa. Den var tom. Inne i nästa satt en mörk figur inne i ett hörn och vaggade fram och tillbaka. Den fången verkade ha förlorat förståndet, men det var åtminstone inte Orin som satt där.
Hon lyste in i nästa cell när något plötsligt flög fram och attackerade gallret.
Idra var nära att skrika till, men lyckades hejda sig.
Kvickt gick hon vidare och försökte få bort bilden av de stirrande svarta ögonen ur huvudet.
Hon rös.
Det verkade inte finnas någon ände på otrevligheterna i Druupla. Runt varje hörn fanns något nytt att rysa över.