Drakgudarnas Arv (Bok 2) 🇸🇪

57. Bröllop

Kira försökte klia sig under sin krona av gulnade eklöv utan att förstöra frisyren. Avara drog ner hennes hand och gav henne en förebrående blick.
”Det kliar!” väste Kira upprört.
Avara räckte henne en slät pinne som hon kunde sticka in under kronan och klia med utan att frisyren skulle ta skada. Kira tog tacksamt emot den och petade in den under den lövrika kronan.
Utanför det vita tältet hördes det hur folk satte sig till rätta på de bänkar som ställts fram. Altargången var beströdd med gula löv och allt var dekorerat i höstens tecken. Skogen verkade ha följt festens tema och allt stod i en sprakande grann färgprakt.
Kiras klänning gick i samma toner som de brungröna eklöven i kronan som hon bar. Avara och Idra bar mer gulgröna klänningar, men de var inte långt ifrån den nyans som Kiras klänning hade.
”Tänk att vi snart ska få stå här med Idra. Vem hade kunnat tro det när vi stod här sist”, sa Avara och såg på Idra med ett brett leende.
”Jo. Det gick ganska fort. Men vet man så vet man”, sa Idra och suckade lätt för att skaka av sig lite nervositet.
”Hur går det med husen? Eller huset. Jag vet inte vad jag ska kalla det när ni har flera små stugor i olika träd”, sa Kira.
”Vi säger huset. Allt är sammanlänkat med hängbroar och varje rum har en egen uppgift, så vi ser det som ett hus”, svarade Idra.
”Har ni kommit långt?” undrade Avara.
”Halvvägs kanske. Ju mer man bygger ju mer kommer man på att man vill ha. Dessutom tar det tid att få dit allt.”
Kira och Avara nickade.
”Var fick du tag i pinnen?” undrade Kira när hon räckte tillbaka den till Avara.
”Jag plockade upp den tidigare i morse när min frisyr kliade lite. Den visade sig vara ganska så användbar”, sa Avara och stoppade undan pinnen genom att gömma den i handen tillsammans med buketten som hon bar.
Deras buketter var frodigt gröna med murgröna och lite tuja. Kiras bukett innehöll även vita rosor som skiftade i en grönaktig nyans.
”Börjar det bli färdigt där ute snart?” undrade Kira efter en stund.
Avara kikade ut genom en springa i tyget.
”Snart. De sista håller på att sätta sig. Det är inte långt kvar nu.”
”Har du planerat ditt bröllop än då?” undrade Kira och såg på Idra med ett litet leende.
”Lite. Jag tror att jag vill ha ett vårbröllop. Det blir lite lättare att ordna dekorationer och så behövs inte lika mycket för att hålla alla gäster varma. Men jag har inte synat alla alviska traditioner än, så jag vet inte hur mycket jag ska blanda in av dem. Devin säger att jag får bestämma själv när det gäller det. Den enda tradition som han vill ha med är att en viss dikt ska läsas upp på ett gamalt språk. Det har jag inget emot, så det kan vi gärna ha med.”
”Hm. Typiskt karlar. De låter oss ta alla beslut om bröllopet och själva sitter de bara bredvid och säger att man är så duktig”, sa Avara med spelad irritation.
”Ja, men ärligt talat så är det nog lite så vi vill ha det. Eller hur?” tyckte Kira.
”Kanske det. Men lite förslag och åsikter skulle ju helt klart hjälpa en att ta basluten.”
”Jag har i alla fall bestämt att bröllopet ska hållas långt ifrån vårt hem. När vi känner för att lämna festen så ska vi bara sätta oss på Grendi och smita hem. Där ska det inte finnas stökiga personer som stör och folk som skräpar ner. Utan när vi kommer hem så ska vi ha lugn och ro och få koppla av efter alltihopa”, sa Idra.
”Det låter som ett smart val. Jag och Telerin fick ha vakter vid grottöppningen för att försäkra oss om att berusade lyckönskare inte skulle trilla in mitt i natten”, sa Avara.
”Vi har också bokar några troll som ska se till att ingen stör oss”, sa Kira.
Avara nickade.
”Jo. Att inte ens ha festen i närheten av sitt hem är nog den bästa lösningen, måste jag säga. För lite konstigt känns det ju att ha folk på vakt utanför dörren. Fast man vet att de inte kan höra vad som händer inne i grottan så inbillar man sig att de står och lyssnar på helspänn.”
Kira nickade.
”Jag önskar att jag hade tänkt på det. Men det blir nog bra som det är planerat också”, tyckte hon.
Ljudet av steg hördes utanför tältet och de tystnade. Idra och Avara ställde sig bakom Kira i ett prydligt led. Sedan var det bara att vänta.
Det dröjde inte länge innan den främre tältduken föll ner och altargången låg som ett färgsprakande hav av löv framför dem. Kiras far räckte henne armen och musiken började. En hel orkester med flöjter fyllde gläntan med ljuv musik och Kira skred fram längs mattan med löv mot 'Cham som väntade framme vid prästen. Snett bakom 'Cham stod Telerin som 'Chams best man, men Idra såg inte mycket mer än Avaras rygg där de tågade fram efter Kira. Hon ville inte komma för nära och råka stiga på Avaras klänning.
De hade alla lite släp på klänningen, så det var viktigt att de höll avståndet.
Idra var noga med att inte snegla på de gäster som satt på var sida om dem.
Hon försökte intala sig att det bara var ytterligare en övning och att det inte fanns några gäster. Om hon insåg hur många som såg på henne så skulle säkert nervositeten få henne att göra bort sig.

Medan hon gick där slog det henne att hon kunde be Ceran att viga henne och Devin. Ceran var kung och kungar fick viga folk. Det vore trevligt att ha någon som man kände som vigselförrättare, men sedan var det förstås en fråga om hur det skulle kännas för Ceran att viga någon som han själv tyckte om. Hon fick fråga lite försiktigt och se hur han reagerade. Såg han sårad ut fick hon ta tillbaka sin förfrågan.
Tanken höll henne sysselsatt tills de ställde sig på sidan om brudparet framme vid altaret. Hon utväxlade en blick och ett leende med Telerin innan hon såg på vigseln.
Gläntan badade i ljuset från den lågt stående solen, som fick ett gyllene sken när det silades genom de färgsprakande höstlöven. Folk var ganska varmt klädda i den aningen kyliga höstluften. Det var helt vindstilla, vilket var tur. Annars kunde det ha blivit kallt i bara klänningen, men som det var nu så hade Idra inget att klaga på. Hon kände sig varken varm eller kall och det fanns inte en insekt inom synhåll. Det var ändå rätt varmt för att vara en höstdag.
Hon undrade om det skulle vara kallt vid hennes bröllop. Vad skulle hon klä sig i då? Men det slog henne att en mantel i päls skulle se riktigt fint ut. Eller kanske en lång, broderad mantel i sammet eller silke? Det vore inte heller så dumt. Devin skulle inte heller se så dum ut i en mantel, men det skulle förstås krävas mer planering för att försäkra sig om att inte gästerna frös. Det berodde förstås på var de höll sitt bröllop, men allt gick nog att ordna. Hon hade ju fortfarande gott om tid på sig att fundera.

Medan Idras tankar vandrade fritt förflöt hela vigselceremonin och snart var det dags att tåga ut igen.
Hon följde efter Avara när de lämnade gläntan och tog sig till kökslägret där den stora festmåltiden väntade på dem. Hon fick sitta på ungefär samma plats som hon gjort vid Avaras bröllop, så det var inte så mycket nytt att lägga på minnet.
Snart gjorde Devin henne sällskap snett mittemot. Han gav henne ett leende, men de började inte prata. Kira och 'Cham skulle få vara i centrum ett tag till, så det vore oartigt att börja prata tvärsöver bordet med en gång.
Stämningen var riktigt trevlig, som vid alla trollens tillställningar och det dröjde inte länge innan de generösa portionerna med mat serverades.