Drakgudarnas Arv (Bok 2) 🇸🇪

Kap.2 Artighetsfraser

Palarimr liknade mer på ett slott än en fästning, men precis som Briscar så hade ett samhälle vuxit fram runt den stora byggnaden.
Palarimr hade en axelhög mur runt bykärnan. Den var låg nog för att en här skulle kunna ta sig över den, men säkert skyddade den lite mot tjuvar.
Det stod ett par stadiga vakter på var sida om öppningen i muren som utgjorde huvudingången.
Inne i skogen runt om Palarimr stod rader med resta tält. De människor som följt dem från öknen vek av och följde en guide till sin tilldelade glänta för att slå upp ett läger.
Erebor följde Idra troget vid hennes sida.
Folk ropade till och kom springande för att se på dem när de marscherade in i byn.
Nùr-Draka hade länge varit en hemlighet för alla i Silvarion, men nu hade det avslöjats att wyrgvärdar levde i harmoni med drakarna där ute vid havet, på andra sidan öknen. De hade inte kunnat hålla allt hemligt längre när de var tvungna att strida sida vid sida med vanliga människor i det annalkande kriget.
Att hålla Nùr-Draka hemligt hade varit en del av det skydd som platsen kunnat erbjuda.
Nu fanns risken att nyfikna skulle försöka korsa öknen för att ta sig dit.
Gjorde de det skulle de med all säkerhet gå under i hettan.
En drake flög över Griwengar på drygt en halv dag, men för en människa till fots kunde det ta dagar.
Folk skulle inte överleva.
Idra hoppades att ingen skulle vilja försöka nu när de såg bevis på att den mytomspunna platsen existerade.

Hon log vänligt hela tiden för att inte uppfattas som hotfull.
Till slut stannade de utanför Palarimrs port och Idra satt av.
En finklädd, ganska kort herre kom fram till Idra.
"Miss Idra Trullock av Waagen, Gåvobärare och trollens ambassadör..." började mannen högtidligt rabbla. "Vi har ordnat ett eget stall åt er marfåle."
"Det går bra att bara kalla mig Idra", sa hon vänligt.
Mannen snörpte lite på munnen så att hans spretiga mustasch blev ännu spretigare.
"Miss Idra... Ett stall har ställts i ordning åt er marfåle."
"Tack..."
Mannen sneglade lite osäkert på Grendi, som stirrade tillbaka på honom utan ögonlock.
Idra gav Grendi en klapp.
"Det är okej, tjejen. Följ med mannen till stallet", sa hon.
"Hon förstår vad du säger", tillade hon åt mannen.
Mannen sneglade på Grendi igen och verkade inte helt övertygad.
"Nåväl... miss marfåle. Den här vägen."
Mannen bugade hastigt och struttade iväg.
Grendi hakade på och lunkade efter mot några byggnader som stod bredvid fästningen.
Porten till Palarimr öppnades och de tågade in.
Palarimr var inrett med mängder av gobelänger i vackra färger.
På väggarna hängde tavlor som föreställde natur- eller jaktmotiv och det låg tjocka mattor på golvet. Lite här och var stirrade en jakttrofé i form av ett djurhuvud ut i tomheten från väggarna.
Idra kunde se en älg, två rådjur och ett vildsvin i salen de kom in i.
På en hylla ovanför en stor öppen spis stod en uppstoppad räv.
Lite kusligt kanske, men det var ändå trevligare än Aldwins självporträtt i Briscar som högfärdigt skådat ut över huvudet på folk.
Hertigen som bosatt sig i Palarimr verkade mer intresserad av att visa upp sina jakttroféer än sig själv.
Idra fick snart syn på Aldwin där han stod med sina närmaste runt sig.
Han sträckte på nacken och letade bland de antågande med blicken.
Idra visste direkt vem han letade efter och tog ett steg in bakom Adon innan Aldwin fått syn på henne.
Efter att ha lyssnat på hans skryt under middagen i Briscar var hon inte så sugen på att ge honom en andra möjlighet.
Han hade dessutom velat veta allt om henne och frågat ut henne om allt mellan himmel och jord.
Att han var intresserad av henne var en underdrift. Han verkade ha bestämt sig för att charma henne och vinna hennes intresse.
Han var förstås ogift och saknade en arvinge, så hans angelägna uppvaktning hade sin förklaring, men det gjorde det inte desto mindre obehagligt.
Erebor såg att Idra smög in bakom Adon, så han gick närmare Adon själv för att ge henne dubbelt skydd.
Adon hade förmodligen berättat om "kungarnas kamp" som han kallat det.
Ceran var ju själv inte helt ointresserad av henne.
"Var hälsade, Drakriddare. Välkomna till Palarimr", sa Aldwin högt. "Tillåt mig att presentera Orcius av Palarimr, som ärat oss med sin gästfrihet. Vi har ordnat rum åt er allihop, så om ni vill vila er lite så kan mina kammarherrar visa er till era rum", sa Aldwin med en gest mot en grupp enkelt klädda unga män som stod i en klunga en bit bort. "Kammarherrarna kommer även att hämta er och visa er till rådssalen när vårt möte skall börja."
Aldwin bugade sig sedan lätt för Ceran och började utbyta artighetsfraser.
Nästan alla Drakriddare gav en kammarherre en blick för att kalla dem till sig och följde dem sedan bort till gästrummen.
Idra hörde Aldwin fråga Ceran om nyheten om Drakgudarnas sten stämt.
Ceran stod med ryggen till, så Idra såg honom bara nicka innan han vände sig om och letade upp Idra med blicken.
Han behövde inte vinka henne till sig för att få henne att komma närmare, utan hon steg fram frivilligt.
Aldwins ögon lyste upp när han fick se henne.
Hon hade fortfarande sina traditionella trollkläder på sig och bar trollstammens smycke om halsen.
Det gyllene eklövet vilade mitt på hennes bröstkorg, men det var inte så säkert att det var det som fick Aldwins blick att svepa förbi området.
"Tänk att det var du som blev Gåvobärare, Idra. En mer passande person hade jag nog inte hittat själv", sa Aldwin.
Idra log lite vagt. Inte mer än vad som krävdes för att vara artig.
"Vi har funnit en perfekt livvakt åt dig. Han är till hälften människa och till hälften alv. En av våra ambassadörer, till och med. Han har levt mycket hos alverna och lärt sig både ett och annat av dem. Livonia höll med om att han vore perfekt för dig", sa Aldwin stolt.
"Är det Devin du pratar om?" undrade Ceran.
Aldwin verkade nästan lite irriterad över att Ceran kommit fram till det så snabbt.
"Ja. Vi anser att han är en mycket lämplig kandidat. En erfaren krigare, skicklig jägare och en mycket erfaren vandrare. Vad kan passa bättre?" sa Aldwin lite som om han kände sig tvungen att försvara sitt val.
Ceran nickade.
"Absolut. Devin är nog det bästa valet. Är han här?"
"Inte än. Han anländer med de första alverna i morgon. Tills dess får dina mannar ha jobbet kvar som livvakter", sa Aldwin med en blick på Adon och Erebor, som envist stod kvar bakom Idra.
Aldwin gav en kammarherre en nick och han kom fram till dem.
"Om ni vill så kan ni få eskorteras till era rum", tillade Aldwin med en gest mot kammarherren.
Ceran nickade bara och de lämnade Aldwin i salen medan de tågade efter kammarherren.
De visades till en rad med rum på tredje våningen med utsikt över den glänta där folk från Nùr-Draka reste sina tält.
Idras rum låg vägg i vägg med Cerans och mittemot Adons.
Ceran lämnade sin dörr öppen, så efter en snabb titt på det sparsamt möblerade rummet gick hon över till honom.
"Du vet alltså vem Devin är?" undrade hon.
Ceran slet blicken från fönstret och såg på henne.
"Ja. Devin är Aldwins halvbror. Aldwins far träffade en fager alvmö som han fick en son med. Devin växte upp hos sin mor i Aaldaron, men han är en trogen tjänare till Aldwin. Det visar tydligt att Aldwin har ett seriöst intresse av dig. Devin skulle rapportera allt viktigt till honom först om det fann något viktigt att rapportera. Dessutom skulle nog inte Devin göra närmanden mot en kvinna som hans bror hade ett intresse för", sa Ceran.
Idra nickade bara.
Hon var inte säker på om det var bra eller dåligt.
Å ena sidan skulle hennes nya livvakt inte göra närmanden som många andra, men å andra sidan skulle Aldwin ha en större kontroll över henne.
"Hur känns det?" undrade Ceran efter en stund.
Idra tittade upp från golvet och mötte hans blick.
"Rätt bra. Tror jag. Bra med tanke på omständigheterna måste jag nog säga."
Ceran nickade.
"Jag antar att du kommer att få stanna här med Erebor under striden, men du kan förstås resa till alverna om du vill. Så länge som du är långt ifrån Lormarch så får du resa fritt i landet."
Idra nickade.
"Jag har inte rest till alvernas område. Det vore intressant... Men jag har lovat att närvara på ett trollbröllop om några dagar. De kommer säkert att hålla allt i en by som är längre bort ifrån Lormarch. Det är min trollsyster som gifter sig och jag vill vara där. Jag ska vara brudtärna, så det skulle märkas tydligt om jag inte var med."
Ceran nickade.
"Givetvis måste du få vara där. Erebor kan säkert också följa med. I början kommer vi nog bara att röra oss runt Druupla i skogarna och utmäta läget. Krig är en lång process. Vi ska utvärdera våra chanser och lägga upp en strategi. Det kommer mötet som vi nu ska på att handla mycket om."
Idra nickade.
Hon såg inte fram emot att sitta i vad som skulle kännas som en evighet och prata krigslister, vapenföring och strategier, men som Gåvobärare och ambassadör så hade hon inget annat val än att närvara.