Kap.9 Avfärd

107 11 0
                                    

När Idra kom in på rummet möttes hon av Fae som kom inseglade genom fönstret.
<<Jag har svar>>, sa hon kort.
Idra log och stängde dörren efter sig.
"Låt höra", sa hon förväntansfull och satte sig på sängen.
En bild av 'Cham dök upp i huvudet på henne.
<<Hej, Idra. Der är roligt att höra från dig. Vi ser gärna att du kommer hit till oss, även om du har sällskap med dig i form av en livvakt. Vi blev mycket överraskade när vi hörde att du fått Drakgudarnas Sten. Men vem passar bättre som Gåvobärare än du? Högmod är en Gåvobärares fall och du har ett hjärta av guld.>>
Idra log och kände att hon rodnade lite.
<<Vi är i en by som ligger lite längre från Esorac, med tanke på vad som finns i Lormarch. Vi vill ju inte att fienden störtar in i lägret mitt under en bröllopsceremoni.
Byn ligger sydväst om Palarimr, en bit in i Nigellon. Längre in än människorna brukar färdas förstås. Din fågeldrake Fae vet var vi är, så hon kan visa vägen. Vad beträffar senare gäster som anländer till bröllopet så kan vi sända ut folk som möter dem. Vi ser förstås gärna att du rider och inte flyger hit. Man vet inte vem som kan se dig, om du inte flyger direkt under trädkronorna vill säga. Grendi är trots allt en mycket smidig varelse och mindre än en drake, men det kan bli knepigt för din livvakt att hänga med då om han har egen häst. Hur som helst så anländer du när du vill och vi ser fram emot att få träffa dig. Du bjuder så många du vill på bröllopet. Vi har inget emot lite extra gäster. Mat och dryck finns i överflöd ändå och vi har rest extra övernattningstält för de som inte får rum i våra grottor. Vi hoppas att vi får se dig snart. Orin och Avara hälsar.>>
Bilden försvann ur Idras huvud och hon log svagt.
Å, vad hon saknade dem.
Men nu var det bara att packa och ge sig iväg.
Hon kunde ge Devin en förvarning med en gång, så kunde de ge sig av i gryningen redan följande dag.

Idra vaknade tidigt följande morgon. Hon hade packat redan kvällen innan och kände sig full av entusiasm.
Hon bytte om och packade ner nattlinnet innan hon borstade håret. Hon tog bort stenens kedja ur håret medan hon redde ut det ordentligt och satte sedan tillbaka den innan hon flätade håret. Då satt den ordentligt fast där den skulle.
Enligt Fae skulle det ta två dagar att rida till trollens by. En och en halv om de startade tidigt.
Det var synd att de inte kunde flyga. Då hade de varit framme innan kvällen, men man fick väl anpassa sig efter omständigheterna.
Sist när Idra flugit med Rubor över Lormarch hade Lòdras förtrollning träffat dem och hon hade fallit ner i deras händer.
Den fångenskapen ville hon inte uppleva igen, så det var väl bäst att hålla sig på marken.
Hon undrade vad Lòdra gjorde nu.
Skapade monster eller plågade fångar kanske?
Det slog henne att hon fortfarande inte frågat Sirio om Lòdra, som kallade sig Drumds högste prästinna.
<<Du?>>
<<Ja?>> svarade Sirio direkt.
<<Lòdra presenterade sig som Drumds högste prästinna. Vad innebär det? Jag vet att det gör henne till deras ledare, men vad är Drumd för en gud?>>
<<Drumd är deras ende gud. Han är allsmäktig enligt deras tro och bebor underjorden i ett landskap av lava, sten och eld. Han delar sin kraft med de troende och har ett allseende öga som skådar över jorden. Det är mycket möjligt att Lòdra anses vara Drumds ögon på jorden. Vi som är med i Dracoona tror på de fyra drakarna och du har ju faktiskt träffat Luor själv; gud över död, sorg och hämnd. De fyra drakarna delar på ansvarsområdena i form av Syrith som styr väder och vakar över de resande, Gaya som är livets drake och Wraam som är krigets drake. Men det där vet du. Sedan är du ju lite insatt i den tro som är vanligast bland människorna här i Silvarion, där det finns en gud för nästan allt. Varje känsla har en egen gud från kärlek till sorg och från glädje till ilska. Dessutom finns det en gud för vissa yrkesgrupper och folktyper, men alla de gudarna håller inte ens jag i minnet. Därför skiljer sig Drumd och hans religion så mycket från de andra religionerna. Han är ensam och står för makt, kunskap och styrka. Han delar som sagt sin styrka med sina troende och det sägs att de som är mest trogna får den största kraften. Lòdra har förmodligen vigt sitt liv åt att tjäna honom precis som alla andra Druupla-magiker. Men jag kan inte svara på varför hon har mer kraft än de andra. Hur hon blev högste prästinna och vad hon gjort för att förtjäna det har jag ingen aning om.>>
Idra nickade och såg på stenen i sin panna via spegeln.
Luor hade tagit formen av en vanlig man när hon mött honom i Limbo - gränslandet mellan liv och död.
Han hade kunnat ta formen av den svarta drake som han var, men hade valt att inte skrämma henne för mycket.
Idra hade ofta undrat varför de valt just henne. Varför det var Luor och ingen av de andra som överlämnat stenen och vad hon skulle spela för stor roll i det annalkande kriget.
Men Luor hade inte svarat på de frågorna när hon försökt få reda på mer. Han hade bara sagt att de inte hade någon skyldighet att förklara sig.
Det hade de ju förstås inte heller.
Gudar behövde sällan förklara sig, men nog hade hon uppskattat lite mer svar än så.
Hon suckade djupt och vände sig till sin packning på sängen.
Hon stoppade ner hårborsten i sin väska som hon fått av en demon som hon övernattat hos i Grigrell för över en månad sedan. Då hade hon varit en betydelselös vandrare utan mål, hem eller plikter.
Elgyn hade gett henne tak över huvudet för natten och delat sin bädd med henne.
Idra insåg att han var den senaste som hon delat bädd med. Om man inte räknade natten med Orin då Sirio och Orins wyrg, Elora haft en natt tillsammans. De hade bara sovit tillsammans eftersom wyrgers samliv är helt och hållet mentalt, men kräver att deras värdar är något sånär i närheten av varandra för att de ska kunna dela tankar.
När hon inte vandrade mer så ville hon inte ta ut svängarna för mycket med folk som hon hela tiden levde med.
Hon saknade Elgyn lite. Han hade varit en mycket trevlig sängkamrat.
Men hon kanske hittade ett trevligt troll på bröllopet? Troll var inte så noga och delade hennes bekymmerslösa livsstil.
Hon stängde väskan ordentligt och hängde den över axeln.
Nu skulle hon bara se om Devin var vaken.
Hon visste var hans rum låg i korridoren bredvid så hon gick raka spåret dit och knackade på.
Det tog en stund innan han kom och öppnade.
Han såg yrvaken ut, var rufsig i håret och hade bara ett par byxor på sig.
"Vad är det?" undrade han sömnigt.
"Det är morgon. Vi ska ge oss av." sa hon glatt.
"Morgon? Solen har nätt och jämt nått över horisonten", klagade han och såg mot fönstret i rummet.
"Ja. Solen är nästan uppe och det är morgon. Klä på dig nu så att vi kommer iväg någon gång."
Han suckade med ett stön och stängde dörren igen.
Idra stod tålmodigt kvar precis utanför dörren.
Efter en stund öppnade han dörren igen, fullt påklädd.
Han ryckte nästan till när han fick se henne.
"Är du kvar här?"
"Jag väntade på dig. Vi hinner nog med lite frukost innan vi ger oss iväg", sa hon och började gå.
"Ja, det hoppas jag", muttrade han.
De gick ner till köket och fick lite bröd, ost och mjölk.
Idra var på ett strålande humör och Devins tröga morgonhumör störde henne inte alls. Hon kände sig snarare lite road av honom. Han var nästan söt med håret i ett enda virrvarr och en antydan till stubb i ansiktet.
Idra mumsade glatt i sig frukosten och fick sedan vänta på Devin.
"Klar snart?" undrade hon snart otåligt.
Han suckade och reste sig med en bit bröd med ost kvar i handen.
"Jag får väl äta på vägen", muttrade han.
Idra studsade upp och gick raskt ut till stallet.
Devin gick till det kungliga stallet och gjorde i ordning sin häst medan Idra sadlade Grendi i det omgjorda skjulet.
Att sadla Grendi gick snabbt när hon inte hade något träns.
Snart satt Idra på Grendis rygg på stallplanen. Hon väntade otåligt på att Devin skulle bli klar. I skogen började småfåglarna vakna till liv och himlen rodnade ovanför träden. I dungarna med tält var allt fortfarande tyst och stilla. Bara ett fåtal bönder var på väg till sina djur och tjänstefolket var vakna i de finare husen.
Till slut kom Devin ut ur stallet med sin skimmelfärgade hingst.
"Ska du inte ta adjö av alla?" undrade han.
"Det gjorde jag igår kväll. Nu rider vi", sa hon otåligt.
Devin suckade och satt upp på sin häst.

Drakgudarnas Arv (Bok 2) 🇸🇪Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon