Drakgudarnas Arv (Bok 2) 🇸🇪

25. Sannings seende

Devin kom in i rummet efter en stund.
Han såg rätt nyvaken ut och var aningen rufsig i håret.
"Jaså här är du. Det borde jag ha anat", sa han när han fick syn på Idra.
"God morgon. Jag träffade på Idra och bjöd in henne på frukost. Vill du också ha?" sa Aywyn glatt.
Devin muttrade något och satte sig mittemot Idra.
"Vad hade ni tänkt göra idag då?" undrade Aywyn.
Devin ryckte på axlarna.
"Oscine lovade mig ett tillfälle att få se sanningar. Men jag vet inte när det skulle bli av", sa Idra.
Devin vaknade till, men sa inget.
Förmodligen reagerade han bara på att hans mors namn nämndes.
Aywyn nickade.
"Vet du vad du ska fråga? Du behöver inte berätta vad det är om du inte vill", sa hon sedan.
Idra nickade eftersom hon inte kunde svara direkt.
Hon tuggade snabbt ur munnen innan hon sa något.
"Jag har alltid misstänkt att jag och en Nùr-Draka-bo vid namn Erebor är släkt. Nu har jag en chans att få reda på om vi är det. Dessutom vet jag inte om jag har fler okända släktingar någonstans. Min mor dog ganska hastigt när jag var liten och jag träffade aldrig min far."
Aywyn nickade.
"Det låter som en bra fråga. Jag tror att Oscine är ledig nu på förmiddagen. Om du vill kan jag göra dig sällskap och leta efter henne?"
"Det låter bra", sa Idra medan hon nickade.

De fann Oscine på första stället som de letade på - i hennes rum.
"Hej, Idra. Är du redo för att få höra sanningen?" sa Oscine lite skämtsamt när hon öppnade dörren för Idra och Aywyn.
"Jag går till biblioteket. Du får gärna söka upp mig där efteråt och berätta hur det gick", sa Aywyn.
Idra nickade åt henne innan hon gick in till Oscine.
Oscines rum var fullt med tyger i ganska starka färger som rött, orange och guld. Det hängde gardiner både i fönstren, runt sängen och lite här och var längs väggarna.
Kuddar fanns det i både sängen och på golvet.
Oscine satte sig på en stor kudde på golvet och gjorde en gest mot kudden mittemot henne.
Idra slog sig ner på den stora kudden.
"Vet du vad du vill få reda på?" undrade Oscine.
Idra nickade.
"Jag vill veta hur många släktingar jag har."
"Okej. Men nu är det så att jag inte är någon spågumma, så du måste säga ett påstående som du vill veta om är sant", sa Oscine vänligt.
Idra funderade ett ögonblick.
"Jag och Erebor är släkt", sa hon sedan.
Oscine nickade.
"Det är ni."
Idra tog ett djupt andetag.
Dels för att hon var lättad, men också för att spänningen omedelbart steg till högre höjder.
Hon funderade ett ögonblick innan hon hade nästa påstående.
"Erebor och jag är nära släkt", prövade hon.
Oscine nickade igen.
"Är vi kusiner?"
Oscine skakade på huvudet.
"Du måste säga det som ett påstående."
"Erebor och jag är kusiner", prövade Idra igen.
Oscine skakade på huvudet igen.
"Nej. Det är ni inte."
Idra suckade lite besviket.
"Ge inte upp än. Pröva med något annat. Om ni är nära släkt så finns det fler alternativ", sa Oscine tröstande.
"Erebor och jag är... småkusiner?"
Oscine skakade på huvudet.
"Jag tror att du måste gå lite närmare."
Närmare än kusiner?
Nu blev det intressant igen.
"Erebor och jag är halvsyskon", sa Idra långsamt och prövande.
Ett leende spred sig i Oscines ansikte och Idras hjärta började bulta.
Oscine nickade.
"Har vi samma far?" sa Idra överraskat.
"Om du är säker på att ni inte har samma mor, så är det säkert så. Men om du vill kan du få pröva det påståendet."
Idra tog ett lugnande andetag.
Erebor hade sagt att han vuxit upp i Nùr-Draka med sin mor, så de kunde inte ha samma mor. Alltså kunde Omeron vara Idras far.
"Omeron är min far", sa hon med bultande hjärta.
Oscine nickade.
"Omeron är vid liv?" prövade Idra nästan direkt.
Oscine nickade igen.
"Och han kommer att resa hit så att jag får träffa honom?"
Oscine skakade på huvudet.
"Jag är ledsen Idra, men jag kan bara se sanningar som är. Inte det som inte har hänt än. Framtiden kan ändras även för den sierska som kan se den. Men Omeron är din far och Erebor är din halvbror. Det kan du vara säker på."
Idra lugnade ner sig lite.
Det hon fått veta var ändå värt en hel del. Hon kunde vara mer än nöjd med det.
"Är det något mer du vill veta? Vi har gott om tid", tillade Oscine.
Idra suckade lätt och funderade en stund.
"Jag har fler släktingar i livet", sa hon sedan.
Oscine nickade.
"Jag har fler släktingar här i Silvarion?"
"Nej", sa Oscine medan hon skakade lite lätt på huvudet.
Idra suckade igen.
Det var märkligt vad mycket extra andetag man behövde i en så spänd situation.
Idra funderade en stund.
Hon hade inte tänkt så mycket på vad mer hon skulle fråga.
Hon var ganska så nyfiken på framtiden, men den kunde inte Oscine se. Det var i nuet som hon kunde få svar. Nutid eller dåtid, men inte framtid.
Det fanns frågor som hon var nyfiken på men hon var inte säker på om hon ville veta svaret på dem.
Hon undrade vad som hände i Druupla, om hennes vänner var i säkerhet från fienden och om någon hon brydde sig om befann sig i fara, men hon var inte så säker på om hon ville veta det.
Om någon befann sig i fara så fanns det ändå inget hon kunde göra, men hon kunde förstås fråga sådant som hon var nyfiken på, men som inte hade så stor betydelse.
"Drakgudarna valde mig som Gåvobärare på grund av Sirio", sa hon.
Plötsligt kastade Oscine huvudet bakåt som om något träffat henne i ansiktet.
Hon tog sedan stöd mot golvet med handen och lade den andra mot pannan.
"Vad hände?" undrade Idra.
Oscine tog ett djupt andetag innan hon svarade.
"Tydligen kan jag inte se något som inte Drakgudarna vill att jag ser... Det har jag inte varit med om förut. Men jag har aldrig fått ett påstående om Drakgudarna tidigare heller... Jag antar att de inte vill att vi tar reda på vad som helst om dem."
"Är du okej?"
"Ja. Det är ingen fara. Jag blev lite överraskad av det plötsliga stoppet bara. Men undvik gärna frågor om gudarna är du snäll. När jag inte är van så är det lite obehagligt."
Idra nickade.
Hon hade gärna gett något påstående om Devin, men det kunde hon inte direkt göra när det var hans mamma som skulle ge svar på om det var sant eller inte.
"Har du fler frågor?" undrade Oscine efter en stund.
"Jag kan inte komma på något. Jag har många frågor som jag kunde göra om till påståenden, men jag vet inte om jag vill ha svar på dem. Dessutom skulle jag vilja berätta för Erebor att vi är halvsyskon."
Oscine nickade.
"Det kommer fler tillfällen. Erbjudandet gäller inte bara en gång. Du är välkommen hit fler gånger om det är något du vill veta sanningen om."

Idra kallade på Fae i rummet som hon tilldelats. Hon hade fått ett papper av Oscine som hon skrivit ett brev åt Erebor på. Visst kunde hon skicka ett helt samtal via Faes sinne, men det kändes bästa att förklara via ett brev.
Hon berättade bara kort om Oscine och att hon via henne fått redan på sin fars namn.
Hon gav det hoprullade pergamentet år Fae och bad henne flyga med det till Erebor.
Sedan sökte hon upp biblioteket för att berätta för Aywyn om allt hon fått veta.