Drakgudarnas Arv (Bok 2) 🇸🇪

34. Tillbaka i Druupla

Devin var stel och allmänt nervös när de efter skymningen gick till stallet. De hade bara en minimal packning med sig.
Ceran trodde att de skulle flyga mot Palarimr i skydd av mörkret.
Det hade inte känts bra att ljuga honom rakt upp i ansiktet, men det hade varit nödvändigt. Ingen fick veta vart de tog vägen. Risken var för stor att fel personer skulle snappa upp det. Spreds det ett rykte kunde vem som helst höra det.
Idra hade lätt att hitta Grendi i stallets skuggor. Hon låg i halmen längst in i ett hörn.
Grendis ögon vändes mot dem och glödde svagt med sitt blåaktiga sken.
När de kom närmare reste hon sig och ruskade av sig halmen.
Devin ställde sig på vakt i dörren medan Idra gick in till Grendi. Hon fick känna sig fram till sadeln och använda känseln för att få den på rätt på Grendis rygg.
"Nu är det som så tjejen att vi ska till Druupla. Jag vet att du inte har några bra erfarenheter av stället, men Orin har blivit tillfångatagen och vi måste få ut honom därifrån. Jag skulle inte resa dit om det inte var nödvändigt och det finns dessutom fler fångar där inne som förtjänar sin frihet. Jag hoppas att du vill hjälpa oss dit och att jag inte ska behöva beordra dig", mumlade hon medan hon sadlade Grendi.
Till svar fick hon ett par tänder som kliade henne kärvänligt i sidan.
Idra strök Grendi över nosryggen innan de gick ut ur stallet.
Devin följde dem till en passlig glänta en bit därifrån.
"Jag hoppas verkligen att du vet vad du gör", viskade han när han satt upp bakom henne.
"Jag hade tänkt improvisera vartefter. Är det en tillräckligt bra plan?"
Han suckade nervöst och lade armarna om hennes midja.
Grendi tog några mjuka språng innan hon svingade sig mot skyn.
De höjde sig ovanför trädkronorna innan de svängde av mot Druupla.
Tysta gled de fram på vindarna över den sovande skogen. Idra såg sig noga om i jakten på minsta aktivitet på marken under dem. En lägereld kunde vara en fiendes lägereld.
Fae flög strax framför dem, under kronorna för att unna varna dem om något skull dyka upp. Hon och Grendi hade direkt kontakt med varandra för att så snabbt som möjligt kunna undvika faror.
Idra kunde se Esorac och även en liten glimt av Nimreth där de höjde sig ur skogens mörka skuggor.
De skulle följa Esorac på låg höjd innan de svängde av och sedan närma sig Druupla västerifrån.
De hoppades att fienden inte skulle bevaka himlen lika noga åt det hållet.
Medan de flög över berget passade Idra på att se sig om så mycket som möjligt. Hon försökte se om det samlades några trupper någonstans, eller om det fanns andra faror som man kunde varna för.
Lormarch låg mörk och det syntes inte till några lägereldar eller tält.
Antingen sov fienden direkt på marken utan eldar, eller så var slätten tom.
Plötsligt dök Grendi och landade på en hög bergsplatå.
Hon såg ut mot skogen på Esoracs södra sida och Idra följde hennes blick.
En drake flög förbi på låg höjd långt borta. Det var för mörkt för att se vad den hade för färg, men det var förmodligen en bergsdrake. Vingarna var läderaktiga, så det kunde inte vara en bladdrake.
Kanske det var Dryyder som skulle hämta Ceran?
Det gick inte att se om det var en ryttare på drakens rygg, så det kunde var någon av de andra riddarna.
Devin satt tyst bakom henne och de följde draken med blicken alla fyra.
När draken passerat dem flög Fae upp först och Grendi hakade på.
Deras färd fortsatte en god stund till innan de vek av norrut.
Idra kunde se en vag siluett av Druupla mot horisonten. Det var inte mer än några stickor som stack upp över Nimreths skugga på det avståndet.
De vek snart av söderut igen och flög mot Druupla.
Ju närmare de kom ju lägre flög de.
Snart gick de ner på marknivå och Grendi galopperade genom terrängen.
Hon var snabb och smidig, trots den förrädiska träskmarken.
Till slut saktade hon ner till skritt och de närmade sig försiktigt den taggiga muren.
De var en bra bit ifrån porten och höll sig på skuggsidan där inte den avlägsna månen kunde avslöja dem.
Precis bredvid muren stannade de.
Idra hade kunnat lägga handen på den murade ytan om hon sträckt lite på sig.
Hon såg upp på det taggiga värnet ovanför dem. Det såg ut att vara begagnade svärd och spjut som man stuckit in för att bilda en taggig krans längs murens kant.
Hon tog ett djupt andetag och funderade intensivt.
Det fanns inte många gömställen runt om dem. Att stanna där de var innebar en stor risk. Hade de befunnit sig närmare berget hade de kunnat gömma sig på hög höjd och spana under den kommande dagen, men Druupla låg precis mitt mellan Esorac och Nimreth och det var stora, öppna fält åt båda hållen.
Skogen var lite närmare på västra sidan, men gav inte mycket skydd. De var helt enkelt tvungna att ta sig över muren. Hon önskade bara att hon visste vad som fanns på andra sidan.
"Vad gör vi nu då?" undrade Devin.
"Tar oss över muren. Men jag vet inte vad som finns här bakom. När jag togs tillfånga red vi in genom den stora porten och den är nästan på andra sidan. På den sidan ligger en liten by, men om byn sträcker sig hela vägen hit vet jag inte", svarade hon.
"Vi kan ju flyga upp snabbt och bara slänga en blick över muren?" föreslog han.
Idra nickade.
Grendi tog ett skutt rakt upp och flaxade sig uppåt med stora vingslag.
De tog en titt över muren innan hon mer eller mindre föll till marken igen. Hon bromsade bara den sista biten med utspända vingar.
"Vad såg du? Jag såg bara små verkstäder och något som verkade vara förråd", sa Devin.
Idra nickade.
"Det var ungefär vad jag såg. Jag såg inga vakter eller ens en enda person."
"Inte jag heller."
"Då flyger vi över då."
Idra behövde inte skänkla Grendi innan hon gjorde en lite högre tur och seglade över muren. De landade precis bakom en av verkstäderna. Det var förmodligen en smedja när den saknade två väggar. En kraftig, murad skorsten reste sig ur taket i det innersta hörnet.
De satt av och kikade försiktigt fram bakom smedjan.
Allt verkade ligga öde, men de mörka fönstren på slottet kändes lite olycksbådande. Man visste inte om någon stod där inne i mörkret och såg ut över omgivningen.
Idra tvekade en stund medan hon mönstrade byggnaden.
Det spretigt byggda slottet hade mängder av fönster, men antalet dörrar var det lite snålare med. Hon såg en som fanns nästan rakt framför dem, men om den var låst eller bevakad så behövde de fler alternativ.
Hon tittade lite högre upp och fick syn på några balkonger. Det kanske kunde fungera, men hon skulle nog försöka med den nedre dörren först.
Hon såg sig om en sista gång innan hon småsprang fram till slottets vägg.
Hon ställde sig med ryggen mot väggen och väntade tills Devin och Grendi hann ifatt henne.
De stod tysta en stund och lyssnade.
Det var precis tyst runt om dem. Bara vindens svaga sus hördes från slottets alla torn och spiror, men det fanns varken fåglar eller insekter runt slottet.
Hon gick försiktigt bort till dörren och kände på den.
Den var låst. Med en bom över dörren på insidan dessutom. Annars hade hon kunnat öppna den. Ganska väntat förstås, men det innebar att hon var tvungen att ta sig in via en av balkongerna.
Hon backade några steg och såg upp mot de tre balkongerna som fanns på norrsidan.
Det var svårt att avgöra om dörrarna ledde in till ett sovrum eller inte.
Hon vinkade till sig Grendi och gjorde tecken åt Devin att stanna där han var.
Devin verkade inte direkt nöjd med att stanna där medan hon letade efter en lämplig väg in, men han fick lov att stanna där han var.
Hon tog bara tag i sadelgjorden och hängde under Grendi när hon flög uppåt. Sedan släppte hon när hon var precis ovanför en av balkongerna.
Grendi seglade långsamt ner mot marken med utspända vingar, men höll sig beredd på att hämta Idra vilken sekund som helst.
Idra gick försiktigt fram till dörren.
Det fann inga fönster runt den, så det kanske inte var något sovrum på andra sida.
Hon lade örat mot dörren och lyssnade. Det var precis tyst på andra sidan.
Försiktigt kände hon på handtaget.
Det var låst, men den lilla magi hon behärskade gjorde att låset gled upp och dörren öppnades.
Ett vanligt lås med nyckel var ingen svårighet för henne.
Hon kikade in och såg sig om.
Det fanns bara en tom korridor innanför dörren.
Hon gick ut till balkongräcket och såg ner på Devin och Grendi.
Med en enkel gest gjorde hon tecken åt dem att komma upp.
Hon gick in i korridoren för att ge Grendi utrymme att landa.
När Devin klivit av gick Idra fram till Grendis huvud.
"Det är lite för trångt för dig där inne. Göm dig inne i skogen, så skickar jag Fae efter dig när vi vill härifrån", viskade hon.
"Men du. Hur ska vi få med oss alla fångarna på Grendi? Bara med Orin så blir vi en för mycket", sa Devin.
Det hade hon inte tänkt på.
Hon funderade febrilt en stund.
"Vi kan hänvisa dem till den vägen som jag tog mig ut. Det kanske går. Eller så får de fly för egen maskin så gott de kan. Att bara släppa ut dem är ju alltid till lite hjälp i alla fall."
Devin skakade på huvudet.
"Det kan finnas hur många fångar som helst där inne. Jag föreslår att vi tar med oss Orin och ger oss av igen. De andra fångarna får vänta tills vi har större styrkor med oss. Vi kan inte göra något för dem", sa han bestämt.
Idra kände starkt för att säga något trotsigt, men höll tyst.
Han hade rätt. De kunde inte få med sig alla fångarna.
"Okej. Vi hämtar Orin och ger oss av. Grendi får flyga oss i två omgångar till ett säkert ställe och så tar vi oss därifrån sedan. Huvudsaken är att vi sätter oss i säkerhet först", gav hon med sig.
Devin nickade.
"Nå. Grendi får vänta på oss i skogen i vilket fall som helst. Det kan ta tid att hitta Orin. Det finns många alternativ att leta på och slottet är stort."
Devin nickade igen och de steg undan för att ge Grendi utrymme.
Grendi hoppade smidigt över balkongräcket och spände ut vingarna. Tyst som en uggla svepte hon ut mot skogen och försvann bland skuggorna.
Idra och Devin gick in i korridoren och stängde dörren efter sig.