Drakgudarnas Arv (Bok 2) 🇸🇪

36. Sökandet i djupa hålor

De två följande cellerna var tomma och i den tredje fanns inget vid liv.
Trots att hon bara kommit halvvägs i gången med hålor började hon känna sig uppgiven.
<<Kan du inte känna Eloras närvaro här?>> frågade hon Sirio.
<<Nej. Om hon är svag så kan jag inte känna av henne. Men jag kan ana mig till wyrger, även om de är svaga.>>
Hon stod stilla och väntade en stund.
Om Sirio kunde tala om för henne i vilka hålor det fanns en wyrg så skulle det bespara henne mycket.
<<Det finns två wyrger här nere. Den första känner jag att befinner sig i tredje cellen på din vänstra sida. Den andra är längre bort. Fem celler fram på höger sida>>, sa Sirio till slut.
Ivrigt gick Idra bort till den närmaste cellen, men det första hon såg var en äldre trollkvinna som låg på en hög med filtar och sov.
Idra var lite lättad över att kvinnan inte vaknade. Hade kvinnan vaknat hade hon bett om hjälp och Idra hade inte haft någon möjlighet att göra något för henne. Det hade varit hemskt att säga nej.
Hon smög ut igen och gick till den andra cellen som Sirio hänvisat henne till.
En ung man tittade upp när hon klev in. De lite ovala pupillerna visade tydligt att han var ett troll, även om Idra kunde känna igen ett utan att se dem i ögonen.
Han reste sig hastigt när hon dök upp i dörren.
"Du är ett troll", sa han överraskat efter att ha sett hennes halsband med eklövet i guld.
Idra smög fram till cellen.
"Ja. Jag letar efter min bror, Orin. Har du sett fler troll här nere?" sa hon hoppfullt.
Han kanske visste var Orin höll till.
Han skakade på huvudet.
"Jag har inte lämnat cellen på flera dagar... Har du någon möjlighet att hjälpa mig ut?"
Frågan var vädjande och han såg bönfallande på henne.
Idra nickade.
"Det finns en väg ut. Gången här ute ska du följa så långt den går. Ta sista facklan i tunneln och följ den tills du kommer till en flod. Följ floden nedströms så kommer du till en grotta. Längst bort i sjöns bortre ände finns en tunnel som mynnar ut i en sjö utanför Druupla. När du kommer till berget kan du söka skydd där. Jag ska se till att ni blir hämtade och förda till närmaste by."
"Ni?"
"Det finns en äldre trollkvinna i en cell här i närheten. Jag skulle uppskatta om du ville ta henne med dig", sa Idra och öppnade cellen.
Han såg förvånat på henne när hon bara tog tag i gallret och drog upp dörren.
"Vit wyrg", sa hon kort och visade honom till den gamla kvinnans cell.
Hon öppnade dörren åt dem och lämnade dem sedan. Hon hade gjort vad hon hade kunnat för dem. Nu var hon tvungen att fortsätta att leta efter Orin.
Hon gick tillbaka till trappan och småsprang upp för den. I korridoren var det fortfarande tyst och stilla när hon klev ut genom den falska dörren.
Kanske hon skulle gå till de rum där hon fått sitta under sin fångenskap? Orin kunde ju faktiskt ha tilldelats ett bekvämt rum han med. Elora var en vit wyrg och Lòdra var mycket förtjust i vita wyrger.
Hon gick snabbt genom korridorer och upp för trappor.
Det var en risk att gå till de rummen.
Ràns rum låg i slutet av den korridoren och hon hade helst hållit sig långt därifrån, men hon var tvungen att vara säker på om Orin fanns där eller inte. Dessutom kunde hon, om Orin inte var där, leta upp ett tomt rum och se ut genom fönstret. Hon ville veta om gryningen närmade sig.

Det kändes som om hon sprungit runt i slottet i en evighet och om det började ljusna ute så var det dags att leta upp Devin, eller ett bra gömställe.
Hon klev försiktigt upp i korridoren, som om hennes blotta närvaro kunde få Ràn att reagera.
Om han var där ville säga.
Hon stod stilla en stund medan Sirio letade efter en wyrgs närvaro.
<<Det finns en wyrg här. Antingen en mycket ung, eller en mycket svag. Tredje dörren från höger.>>
Idra kände sig lite lättad.
Ràns dörr låg längst bort till vänster och hon gick gladeligen åt andra hållet.
Hon gick snabbt, men tyst bort till dörren och öppnade den.