Drakgudarnas Arv (Bok 2) 🇸🇪

14. Lövsångarträden

"Oj. Det där ser man inte varje dag", sa Devin plötsligt.
Idra följde hans blick in i skogen till höger.
En bra bit bort kunde hon skymta ett par mycket grova trädstammar.
"Vad är det för något då?" undrade hon.
"De kallas lövsångarträd. De påstås vara skapade av Gaya själv. Om vi rider dit så kan jag visa dig vad som är så speciellt med dem."
Hon vände Grendi och red före fram till träden.
Det var ungefär tolv stycken och fem av dem var minst en hästlängd breda.
Två hästlängder upp delade träden sig i flera stammar och bildade en kombination av en bägare och en korg.
De var ofantligt stora och säkert över hundra år gamla.
Idra såg imponerat på de lövrika kronorna som bildade ett tak ovanför dem.
"De är otroligt vackra", sa hon andäktigt.
"Och sällsynta", tillade Devin.
"Varför kallas de lövsångarträd?"
"Lyssna."
Idra lyssnade, men kunde bara höra det dova suset från trädtopparna.
"Jag hör bara sus", sa hon efter en stund.
"Precis. Det är helt vindstilla här nere. Men de här träden sträcker sig så högt att de alltid blåser i dem. Dessutom har de ett dovare sus än många andra träd... Visst är det rogivande?"
Idra lyssnade igen med blicken upp mot de höga topparna.
Det var det. Det var det mest rogivande ljud hon någonsin hört. Som en kombination av vågbrus och det vanliga suset man kunde höra i skogen.
Efter en stund lade hon märke till det svagt klirrande ljudet från träden. Som när vågorna sköljde in över de snäcktäckta stränderna vid Derden. Ett ljud som hon lyssnat på i sin barndom när hon gått längst stranden och letat efter strandfynd. Precis så lät det när de små snäckorna rasslade mot varandra i vågbruset.
"Vad är det för rasslade ljud?" undrade hon.
"Lövsångarträd har nötter som liknar lite på hasselnötter. Jag antar att lövsångarträden är besläktade med hasseln, men lövsångarträden har torra små blad runt sina nötter och de rasslar i vinden när det blåser."
Idra nickade och såg upp mot träden igen.
"Visste du att alvernas förfäder bodde i de här träden?" tillade han.
"Hur gjorde de det?"
"Det syns väl? Man byggde hyddor mitt i grenverket där de delar sig. Allt satt samman med hängbroar. Så det var hela byar med hyddor i de större träden. Men så blev de här träden sällsynta. De kunde tydligen inte leva där de levt förut, så alverna byggde sina hus på marken istället. Det påstås också att även trollens förfäder levde i dessa träd och att alver och troll härstammar från samma folk."
Idra höjde ögonbrynen.
"Är de samma folk?" undrade hon.
"Inte nu längre, men för fler århundraden tillbaka, när drakarna regerade här så tror man att det bara fanns ett folk i skogarna. Men det är så länge sedan att det inte ens fanns kunskap om skrift eller dokumentation än. Det är möjligt att även människor kommer från samma förfäder. För någonstans kommer vi ju alla ifrån och nog är vi märkligt lika varandra för att inte vara besläktade. Dessutom skulle vi inte kunna få avkommor med varandra om vi inte hade någon form av gemensam härstamning. Men det där är mest mina egna teorier. Du får gissa dig fram till en egen slutsats om du känner för det."
Hon såg upp mot träden igen och lät det som Devin sagt sjunka in.
Det lät lite troligt. Han hade rätt i mycket av det han sade.
"Jag skulle i alla fall gärna bosätta mig i ett av de här träden", sa hon sedan. "Skulle du bo här ensam?" undrade han.
Hon ryckte på axlarna.
"Det beror på om jag hittar någon som vill bo här med mig."
"Hm... Men jag såg dom först. Om det är någon som ska bygga ett hus här så är det jag."
"Har inte du redan ett hus då?"
"Inte ett eget. Och själv då, Idra av Waagen?"
"Visst har jag ett hus i Iizath, men jag valde det inte själv och för den delen så vill jag bo i här i Nigellon om jag ska ha ett permanent boende. Det i Iizath är bara reserverat för mig när jag är där."
"Hm. Nå, det där trädet såg jag först. Du får ta ett eget", sa han och pekade ut ett av dem.
Hon såg sig om.
"Visst, men då är det där mitt", sa hon med en nick mot ett träd lite längre bort.
"Som du vill", sa han med en axelryckning.
Hon red bort till trädet som hon pekat ut.
Hon kunde nästan se den mysiga, runda lilla hyddan framför sig.
Hon skulle nog ha en smal liten balkong runt själva hyddan, så att hon kunde gå runt den på utsidan om hon ville. Hon kunde se var hon skulle ha en stege ner. Eller om hon satte utstickande stegpinnar i själva trädet hela vägen runt som en spiraltrappa. Det vore nog bättre. Men hon skulle helt klart bosätta sig i det trädet. Det var så perfekt att hon nästan fick gåshud.
Hon red runt det och kom fram till att det var i minsta laget för ett helt hus.
Hon kunde ju faktiskt ha matplatsen i ett annat träd.
Hon red vidare till nästa.
Det var större och glesare mellan de övre stammarna. Helt perfekt för ett kök med utsikt.
"Det här ska vara mitt köksträd", sa hon till Devin och pekade på trädet.
Devin lutade sig lite åt sidan för att kunna se henne runt stammen till sitt utvalda träd.
"Om du ska ha mer än ett så bör det diskuteras med din närmaste granne", sa han och red dit.
Han granskade trädet som hon pekat på.
"Inte illa. Men vi kan ju dela på allmänna träd och bara ha egna sovhyddor?" föreslog han.
Idra funderade lite.
"Kanske. Det återstår att se hur bra vi kommer överens. Men annars kan vi ju dela på sådant tills vi byggt klart i alla träden. Ett träd i taget så att säga. Det är nog lättare om man hjälps åt."
Devin nickade.
"Det där ser vi nog då. Vi har ju gott om tid till att tänka på saken."
De satt tysta en stund medan de såg upp på de omgivande träden.
Idra målade upp en hel by av små hyddor framför sig.
Köksträd, sovhydda, en hydda med bara golv och tak som kunde fungera som balkong och kanske ett odlingsträd där man planterade ätbara växter i krukor? Då slapp man gå ner på marken för att plocka örter och kryddor till matlagningen.
Om man inte hade ett träd som matsal och ett som kök? Då kunde man ha blomlådor med örter och kryddor i fönstren och runt eventuella räcken.
"Nä, om vi skulle ta och ordna lunchen så att vi kommer vidare", sa Devin.
Idra vaknade till och såg på fasanen som han fortfarande höll.
"Okej. Jag tycker att jag kan höra porlet av en bäck här borta", sa hon och red åt sida.
Bara en liten bit därifrån rann en bred bäck över mossiga stenar.
"Jätte bra! Då blir det inte så jobbigt att borra en brunn", sa Devin.
De satt av och gjorde upp en eld.
De grillade fasanen och åt den med lite salladsliknande växter. Devin hade kryddor med sig som gjorde fasanen utsökt.
Medan de åt såg Idra bort mot träden och fantiserade om de framtida hyddorna.
Vad underbart det skulle bli. Att bo i de ständigt susande träden med sina rogivande ljud. Dessutom växte det upp nya, unga träd lite här och var, vilket innebar att man kunde utöka antalet hyddor, ifall man fick tillökning.
Idra stannade till i tuggandet.
Det var första gången som hon tänkt så långt. Hon hade alltid levt för dagen och inte tänkt längre framåt än att hon en dag förmodligen skulle gifta sig. Att planera hus som skulle passa för en framtida barnfamilj kändes stort. Hon hade aldrig tänkt tanken själv tidigare. Bara kommit in på ämnet om hon pratat med någon som tagit upp det.
"Vad är det med dig?" undrade Devin efter en stund.
Hon vaknade till och såg på honom.
"Inget. Jag tänkte bara", sa hon snabbt.
"Vi får ge oss iväg så snart vi ätit om vi ska hinna fram till trollen lagom till middagen", sa han och slängde in ett avgnagt ben bland några ormbunkar.
Hon nickade bara och fortsatte äta.
Om hon en dag skulle bilda familj så krävdes det att hon skulle överleva det annalkande kriget.
Den tanken suddade snabbt ut hennes goda humör, men hon visade inte det för Devin, utan fortsatte äta som om inget hade hänt.