Drakgudarnas Arv (Bok 2) 🇸🇪

Efterord och författarens tack

Måste börja med att tacka alla som läst och röstat.
Första boken lång länge som #1 i både drakar och krig ett bra tag och det betyder oerhört mycket.
#3 i magi av 69 berättelser är inte heller så illa. Stort tack! :) 💖

Det tog tio år att få det sista färdigt på båda böckerna, men nu känns det helt klart värt det, även om jag gjorde min första nybörjarmiss här på wattpad när jag tappade bort en rad kapitel här i andra boken. (Några mail måste ha försvunnit när jag skickade från laptoppen till telefonen). Men den ska vara i sin ordning nu – hoppas jag i alla fall.
Är det något som känns fel så är det bara att säga till.

Tänkte avsluta med lite ”trivia” för den som är intresserad, nu när hela historien om Idra är klar.
Har inte velat lägga upp så många bilder då jag vill att var och en får bilda sin egen uppfattning om hur saker ser ut och göra karaktärerna till sina egna, men själv brukar jag använda bilder för att göra karaktärerna mer levande, även om jag ändrar dem i huvudet till min egen version – jag undviker i det längsta att kopiera något (om jag nu inte skriver fanfic).

Börjar med Idra själv då det var hon som startade hela idén.
Var lite insnöad på Stargate SG1 när jag fick idén om wyrgerna och hade en gammal idé från Dungeons & Dragons.
Ska inte gå djupare in på ämnet, men idén om ett symbiotiskt förhållande väcktes och tänkte att det är i alla fall något som jag inte hört talas om i fantasy – än i alla fall.
Tanken var att människor inte på naturlig väg kunde läsa tankar och använda magi, utan behövde en symbios med en magisk varelse för att kunna göra det.

Historien började i alla fall för mig med Idra som sov i höet och väcktes av Sirio, så när hon gick ut ur ladan och började följa vägen så hade inte ens jag en aning om vart hon var på väg. Inte efter Grigrell i alla fall.
Idén om Nur-Draka växte fram ganska snabbt, men min första idé var att platsen skulle vara övergiven och Idras historia skulle ha handlat om att hon och de wyrgvärdar hon träffade skulle arbeta med att fylla platsen med de wyrgvärdar som levde i Silvarion, för att ge alla ett eget ställe där man accepterades för den man var då wyrgvärdar ofta möts av oförståelse och rent av rädsla.
Idén lockade i vilket fall som helst inte och bara jag ”befolkade” Iizath med alla de karaktärer som jag ville ha där så växte historien vidare och tog den form som nu ligger publicerad här- med undantag för några idéer som studsade fram och skrotades igen.

Idra själv har jag försökt att måla några gånger när idéerna känts slöa och jag behövt ta en paus för att tänka igenom handlingen, för att inte tala om hur många gånger jag gjort om kartan över Silvarion...

Men vi börjar med Idra, för kartan över Silvarion finns ju i alla kapitel då jag ville ha den tillgänglig för den som ville se den under läsandets gång:

Blev inte nöjd med bilden då hårfärgen blev fel, stenen i pannan vart skum och hon ser alldeles för rädd ut. Idra är ju som bekant inte någon jungfru i nöd...

Gör om och gör rätt blev det och måste säga att jag är mer nöjd med mitt andra försök...

Inte helt perfekt kanske, men betydligt mer som jag hade tänkt mig... :)

Drakarna har jag bara en bild på: tavlan jag gjorde med Wraam i åtanke - och den återfinns som bekant i kapitlet med samma namn...

Resten av karaktärerna kommer från olika skådespelare som jag på skoj tänkte att jag skulle ha velat se i rollerna om det vore en film. Inte alla karaktärer förstås, men många och många kommer då från SG1 och Stargate Atlantis. Återstår att se om någon annan Stargate-nörd kan gissa vilka... ;)

Har bilder på flera karaktärer, men dom är inte mina egna och dom lägger jag nog bara upp på begäran, om någon väldigt gärna vill se...

Det här var då alltså mitt första försök att seriöst skriva en bok och även mitt första alster här på wattpad.

Tack för visat intresse. 💖💖

/Anna