En riktig dagbok

Skolan

Hej igen!

Jag märkte att det är ganska mycket som händer i skolan så om det skulle hända något speciellt (som idag) så kommer jag att berätta det.

24/4-2015
6:15 Alarmet går som vanligt och morgonen är den samma som igår förutom det faktum att lukten av pizza och kebab fyller min näsa när jag öppnar kylen.

Jag älskar den doften. Flingorna är lika goda idag och jag lägger ifrån mig datorn lite tidigare än igår vilket hjälper mig eftersom jag slipper springa till bussen.

Vid hållplatsen tar jag en metro och ställer mig i kuren för att vänta. Bussen kommer i tid och jag sätter mig på min vanliga plats bredvid mittdörren.

Den platsen är bäst enligt mig eftersom man har ryggen mot vägen= ingen kan kika över axeln och läsa vad du läser, det finns bara ett säte= du kan ta upp hela sätet utan att vara försiktig så att den bredvid blir obekväm och platsen är omringad av glas= ingen kan trilla på dig eller så. När jag är klar med tidningen så tar jag upp 66 exemplaret av Naruto (en suuuuper populär ninja manga) och läser mig in i den.

Bussresan var samma som igår och inget särskilt hände. När jag kommer fram till mitt skåp (nr 29 eller 30) så ser jag att jag är den ända här. Jag är vanligtvis en halvtimma tidig, men Johannes L eller Emanuel brukar ändå vara här då. De är ganska jobbiga med sina kommentarer om japanska,manga eller vad annat jag gillar fast jag vet att de bara skämtar. De gillar att se mina reaktioner och när jag jagar dem (för att de envisas med att stjäla mina nycklar eller min mobil) så jag har börjat att överdriva för deras skull. Dessutom är det ganska kul.

Jag sjunger med på några ord i en cover på Lady Gagas "applause" samtidigt som jag små städar mitt skåp och sjunger fortfarande när jag sätter mig vid det stora trä picknick bordet i korridoren. Covern är ganska bra med tanke på att den är sjungen av en vocaloid (ett dataprogram som egentligen sjunger på japanska). Stapeln av mina böcker är ganska hög och jag lägger mig över bordet med högen som kudde. I nästa sekund hör jag röster längre bort (det är en lång korridor)och de kommer närmare. Det låter som Adrian i min klass, men det visar sig vara en kille och en tjej i åttan. Jag små pratar med dem och vi kommer in på spåret gällande japanska. Eftersom jag kan ganska mycket (jag lär mig själv med appen memrise) så förklarar jag de tre orden som han kan och vi fortsätter prata tills Celia L och de andra i min klass kommer. Idag så försöker Johannes och Emanuel åter igen försöka läsa mina böcker, men jag hämtar istället doubt som de lägger åt sidan efter de tre första sidorna. Antar att även killar inte klarar såna här böcker. Eller så orkar de bara inte XD

Resten av dagen går som vanligt ända tills... engelska lektionen

Jag sätter mig på min plats i klass rummet medans de andra byter platser och diskuterar vad som hände på rasten. Det är tydligen någon i klassen som har gjort en blogg där de skriver om klassen och "shippar" varandra medans de själva är anonyma. Ganska sjukt faktiskt eftersom de inte verkar fatta hur taskigt det är. Klassen fortsätter snacka medans läraren kommer in och försöker starta lektionen. Hon lyckas tillslut tysta ner dem och berättar om det nya projektet vi ska göra. Läsa och recensera en bok (vilket är exakt samma sak som vi gör i svenskan). Hon tar med en tredjedel av klassen (de stökiga) och ger mig och Johannes L ansvaret (yes!!!) . Allt är tyst och lugnt tills de kommer tillbaka och de börjar givetvis prata. Men jag ska ju själv hämta en bok så jag lämnar min halva av ansvaret till Lava och lämnar klassrummet.

Efter ca10 min så kommer jag tillbaka med en bok av Roald Dahl som jag inte är så säker på om jag vill läsa och gissa vad jag möts av. Ett super stökigt klassrum. Jag shyshar alla men de blir bara 0,01 % tystare och tillslut så reser jag mig upp och säger:
Har alla en bok nu? för om det är så undrar jag varför ni pratar, speciellt ni i hörnet. Hanna säger att hennes bok är hemma.
-Jaha? men det finns ju mer att läsa i text boken, det står ju på tavlan, säger jag och pekar på den.
- Jag bryr mig inte om ni tycker att jag är jobbig för jag har faktiskt fått ansvaret, så sätt er ner, läs och var tysta! Jag var rätt nöjd med mig själv efter det eftersom de flesta faktiskt gjorde det jag bad dem om. Men ännu var det inte dags att vila. Någon stund senare kommer några sjätte klassare fram till klassrums dörren som står på vid gavel och en ropar:
Ojojoj! vad tysta ni svennar är! Då reser jag mig upp, går fram till dörren och säger:
Försvinn vi försöker faktiskt läsa. Jag försöker stänga dörren, men han smiter nästan under min arm. Nästan, jag drar fram honom (han är sååå mycket kortare än mig) och trycker ut honom från klassrummet och stänger dörren. Men de försöker öppna så jag står där en stund och håller emot tills jag lyckas låsa dörren. Jag går till min plats och pustar ut medans klassen tittar på mig. En av killarna frågar viskande varför jag gjorde det och jag bara svarar att jag har ansvaret. Nu kanske du, kära dagbok, tror att allt ståhej var över, men inte då!

Efter att klassen har suttit tysta en stund så knackar det på den låsta dörren och jag går och öppnar. Där står Benjamin i 8:an (Han beter sig som en pedofil med killarna i min klass och han slår dem ibland. Han gjorde också strypgrepp på mig tidigare idag då han trodde att jag gjorde bloggen)
-Vad vill du? frågar jag högdraget.
-jag behöver prata med olle, svarar han.
-Det kan du göra på rasten.
-Nej! jag måste nu! nästan skriker han och pressar sig förbi mig i dörröppningen. Jag går och sätter mig. Han springer runt i klassrummet en stund innan han sätter sig vid katedern bak och fram på en stol och börjar med ett konstigt tal som får några i klassen att skratta. Jag reser mig upp och säger att han måste gå nu för han stör. då springer han mellan bänkarna till andra sidan rummet och slänger sig in i väggen. Jag jagar efter honom samtidigt som han skriker "notice me senpai!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" . han springer fram till dörren och jag öppnar den och försöker få ut honom. Men jag misslyckas. Benjamin hasar fram till katedern igen och tar upp en häftapparat och skriker igen "notice me!!!!." Sen släpper han den på en bänk och jag hinner fram för att putta ut honom ur klass rummet. Mission accomplished. Några i klassen applåderar medans Johannes D(inte Johannes L) ropar att Benjamin borde ha fått vara kvar. Jag ger honom onda ögat och fortsätter sedan läsa.

Efter det slutade vi och jag gick hem fast jag svängde förbi bibblan för att hämta upp doubt 2 (jag vill veta vem vargen är!!!) som jag läser på bussen hem.

Väl hemma så äter jag halva kebab rulle halvan som är kvar och sätter mig med doubt 2. Jag är nästan klar med boken när min stora syster kommer hem. hon heter Chrystal och är 15 år. hon ber mig gå ut med våran hund och jag gör det efter att jag läst klart doubt 2. det var två bra böcker och den hade ett av de ovanligaste sluten jag har varit med om.

När jag tar hunden på en sväng så kommer jag på att jag vill lyssna på något, men inte på musik. Så jag sätter på första episoden av Wolfgirl and blackprince eftersom jag kan japanska ganska bra. Då de börjar prata så blir jag jätte glad med mig själv eftersom jag fattar det mesta. På vägen hem bajsar hunden och som den duktiga hundägare jag är så plockar jag upp efter honom.

Hemma igen så kommer jag plötsligt ihåg bloggen från tidigare idag och nyfiken som jag är söker jag upp den. Första gången hittar jag den inte men andra gången så lyckas jag. där möts jag av ett lååååångt inlägg där personerna både ber om ursäkt och skriver att vi är dårar som bryr oss mer om en blogg än om mobbning på skolan. Längst ner så berättar de vilka de är. Hanna (som lämnade boken hemma), Celia P (inte hon som var tidig) och Nila. Nila är faktiskt en av mina vänner så att hon var med är en stor chock. Dessutom har de en grupp chatt som jag är med i och där skriver de att vi överreagerar och att de inte tycker att de har gjort något fel. Jag håller inte alls med, men eftersom jag ska gå i deras klass 2,2 år till så vill jag inte skapa fiender (men om de skulle läsa detta så vill jag att de tar det med mig privat).

Annars så har dagen varit bra. Pappa gjorde fish utan chips som var super gott och efterrätten var glass med lite sirap. All in all så har det varit en händelsefylld dag. Men nu behöver jag sluta skriva så.

Hej Då^^