En riktig dagbok

Halloween tävling!

23/10-2015
6:15 rusar jag upp ur sängen. Idag händer det, tänker jag medan jag tar på mig gympa kläderna.
Frukosten går i ett svish och jag hinner precis lägga datorn på högen av saker som ska med till landet innan jag stänger ytterdörren. Något läskigt hänger i luften. Höstlöven som klär gatorna är extra mörka och bruna. Månen är fortfarande ute, även fast klockan nästan är sju på morgonen. Väglycktorna flimrar lätt men jag varken ser eller hör någon bil komma körandes.

Under första halvan av bussresan pluggar jag till religionsprovet. Varför är jag så dum att jag väntar till sista dagen?! Andra halvan orkar jag inte, istället läser jag ett tag, tills Lilja går på bussen. Hon har ett mycket blekare ansikte än vanligt och jag kan se den låna, vita klänningen under hennes svarta jacka. Vi pratar om våra förväntningar gällande klassen. De borde ju ändå försöka se läskiga ut. Klasskamrater som sitter på bänkarna vid skåpen är otroligt nog inte utklädda. Fast inte länge till eftersom Lava strax står vid sitt skåp. Hon har nya tights som är svart och orange randiga, en orange t-shirts med silvriga pumpaögon och mun, samt en svart kjol och kattöron. Hon har ett stooooort leende från kind till kind och det är fullt av huggtänder. filurkatten från Alice i underlandet har därmed anlänt^^ Hon han tyvärr inte bli klar med svansen, men hon ser cool ut ändå. Hon ser på det jag håller i enda handen och hennes min blir förvriden i själv irritation.
"jag glömde att det var gympa idag >.<!!" säger hon och blir utled på sig själv.
"lycka dig, då slipper du ju duscha och vara orolig för att sminket ska gå bort" säger jag lite lätt avundsjuk. Själv har jag inte sminkar mig med tanke på duschandet, men efter att ha sett att alla mina nära vänner är sminkade så går jag in på toan, lägger på sminket, stoppar in huggtänderna och tar på mig peruker. Idag ska jag vara vampyr, men min riktiga kostym ligger i gympapåsen.

Traditionen på min skola är att på den sista dagen(fredagen) innan höstlovet firas Halloween på skolan. Utklädnads tävling för både lärare och elev existerar och även tävlingen som Lava har vunnit två år i rad, affisch-tävlingen. Under den första lektionen på hela dagen för värja klass så ska den då ansvarade läraren gömma en godispåse någonstans i klassrummet. Då vi har gympa som första lektion så finns det inte lika mycket att leta vid, men det tar nog ändå 5 minuter innan två tjejer hittar den samtidigt. De får dela på påsen. Jag skyndar mig i omklädningsrummet och när jag tar på mig peruken igen (jag kunde ju inte ha den under gympan) med kostymen på så ser jag riktigt fräck ut. Min peruk är mööööööörkt brun och nästan svart. Den är kortklippt och skulle kunna ha varit en manlig animekaraktärs frisyr. Min klänning är lång, svart och nära intill kroppen. Det är modigt av mig att ha den med tanke på hur lätt en kan bli dissad i min skola. Ett flertal personer och lärare känner först inte igen mig. De fattar vem jag är när jag ställer mig vid mitt skåp eller för undan luggen. "Jaså det är du!" var flera reaktioner.

Matteläraren var en twilightvampyr med röda linser och glitter i ansiktet, men hon har inga huggtänder. Svenska läraren var en djävul och Kemifröken var sig lik, bara lite mera statiskt hår.
Lunchen bestod för mig av blått potatismos, chorizo samt en halv kyckling korv och ett glas mjölk. Det svåraste med allt var nog att äta då man inte ville förstöra sitt smink. Innan lunchen har jag heltimme och om jag hade haft Lava med mig så hade vi gått runt i korridorerna och skrämt folk. Istället stannade jag vid bänken med en räv och en människa med potential att bli Kleopatra med hennes coola frisyr och lyssnar på olika läskiga låtar.

Lektionen efter lunchen ska egentligen vara spanska men eftersom det börjar samtidigt som prisutdelningen så slipper vi ungefär halva lektionen. Lava får ta sitt pris (en till godispåse XD) och sedan utses vinnarna för kostymtävlingen jag ser mig omkring i lokalen där flera monster är samlade. I år var det tydligen populärt med hud sår, men det finns också dem med dragkedjor i ansiktet. Några av små killarna (6:or eller 7:or) har masker på sig som man faktiskt inte får med tanke på det som hände i torsdags. En av dem har till och med ett svärd! Ilskan bubblar i mig när jag tänker på hur respektlösa de är. Men ilskan är inget emot förväntan. Nu borde jag väll ändå vinna? Jag har haft kostym hela dagen, jag har lett mot alla jag mött på ett läskigt sätt så att de ska se mina tänder och jag har gett komplimanger för att uppskatta de andra tävlande ( inte för att jag fick någon tillbaka men, men). Ändå vinner en kille jag känner i sjuan. Han går i Yumikos klass och han är faktiskt rätt så schysst. Dessutom så var hans clown kostym väldigt bra och det syntes att han hade ansträngt sig. Jag sväljer min stolthet och applåderar med de andra innan skaran av människor skingras och vi har spanska igen.

Vi skippar resten av skolan då det inte var så mycket mer förutom en massa hejdå sägande och lycka önskningar inför lovet. Jag följer med Lava till bussen men mamma ska hämta mig vid skolan så jag går tillbaka och sätter mig på en bänk. Klockan är 15.49 när telefonen dör. Vad gör jag nu då?! Paniken fastnar i hela min kropp. Jag kan knappt bläddra i boken som jag läser. Om mamma skulle bli sen så kan jag ju inte bli meddelad om det. Framför mig finns det en telefon kiosk. Nää jag behöver inte ringa än, tänker jag och sätter mig igen. En stund senare går jag fram till busstabellen och kollar klockan. 16.08. Mamma ska vara här om 7 minuter. Men om hon inte kommer då då? Jag går till telefon kiosken igen och försöker ringa. "Beep beep beep" hörs det samtidigt som displayen visar "10 kr för detta samtal". I fickan har jag två tjugo och en femma. Attans. Men om jag skyndar mig så kan jag ju hinna till kiosken, handla för fem spänn och sätta mig på bänken igen vid 16:15.

Planen lyckas, men mamma kommer inte kvart över. Fem minuter senare står jag vid telefonen med sladd och ringer hennes mobil. Tonen kommer fram men den går till hennes brevlåda. Jag hör hur mina två femmor trillar ner i automaten medan jag spelar in samtalet. Besviken sätter jag mig på bänken igen. Jag känner mig ganska utstirrad där jag sitter, men det är nog inte så konstigt. Luggen är nästan lika lång som resten av håret och den går över näsan, jag har vampyrtänder och mörkröd ögonskugga runt hela ögat så att jag liknar en tvätt björn om jag inte hade haft peruken. Dessutom så har jag blod ur mungipan på båda sidorna och två bitmärken ditmålade med läppstift på halsen. När klockan är 16:40 så blir jag rädd på riktigt. Nu är det faktiskt gått 35 minuter. Jag kanske borde försöka ringa igen... men den andra tjugan ligger ju i väskan. Ag struntar i om jag ser ut som en rånare när jag söker igenom min väska på bänken. Alla skolböcker som heter matte, spanska och kemi åker ut medan jag bestämt letar. Tillslut hittar jag den. Böckerna tar plats i väska igen och jag sätter mig med ett hjärta som rusar. I kiosken hade jag köpt en lååång jordgubbsrem och två klubbor, den ena med tuggummi inuti. Nu har jag bara den andra klubban kvar. Den är lite lila, men mest blå och den gör ens tunga blå när man äter den. När jag har ätit upp den här klubban så går jag och skaffar en tia till så att jag kan ringa mamma, tänker jag bestämt medan jag tar av plasten. Är halva klubban är borta tutar någon på mig. Jag vänder mig om med hoppfulla ögon och där är hon. 16:52 kör mammas bil upp bredvid mig och jag hoppar in. Jag kramar om henne och ber om ursäkt över att mobilen dog. Jag berättar också om hur rädd jag var och att jag ska vara försiktigare med batteriet. Hon kramar tillbaka och säger efter en stund att vi ska vara gäster hos våra vänners 29 åriga dotter och hennes kille. Hon ser på min utklädnad och tycker att jag ska gå som jag är.

Osäker står jag utanför deras dörr och knackar på. När de öppnar säger jag "bus eller godis!" och killen i dörren ler åt mig.
"Om hon inte är utklädd så får hon inget!" hörs det från köket.
"Ja det var just det..." svarar killen tillbaka. Jag går in och kramar om de båda med mamma och pappa efter mig. Crystal stannade hemma i helgen.

Det var inte en riktig middag utan mer som en trevlig stund med tilltugg. Men det var jätte kul ändå. På kvällen går jag nästa direkt och lägger mig.

_________________________________________

Jag är jätte ledsen för att ha varit så sen med kapitlet, men jag hade sällan tid eller ork. Hoppas att ni inte tröttnar på mig. Nu när det är höstlov så tänker jag ta en paus från dagboken men jag är tillbaka på måndag igen(hoppas jag)
MMH (med magiska hälsningar) Miyu =^.^=