En riktig dagbok

Kaffekritikern Miyu

Yepp jag gillar kaffe. Deal with it XD.
03/11-2015
06:15 hör jag harpsträngarna. Blind letar jag med handen mellan sängen och madrassen men den är inte där. Vidare på nattduksbordet är den inte heller. Jag öppnar ögonen. Ljudet plingar vidare. Vart är den då?! Tänker jag. Tillslut kommer jag ihåg den roliga ställningen som jag fick under min systers födelsedag. Med möda lossar jag mobilen från ett kramigt grepp av hållaren. Att det ska vara så svårt. Jag blir faktiskt lite rädd över att jag kanske kommer att ligg kvar i sängen till 06:16. ( hur kunde jag ens bli rädd för något sådant xD).

Frukosten går snabbt medan jag ser på avsnitt 15 av säsong 4 på mlp. Det svåra  är att packa ner datorn, skolböcker samt 5 manga böcker. På något sätt lyckas jag men med varje steg följer en kall kår då tanken att min älskade jamboree väska ska spricka eller gå sönder >.<

Jag klarar mig hela vägen till skolan utan att något händer. Bara halva klassen är i korridoren. Ja just det! Kemi är ju bara i halv klass, tänker jag medan skåpnyckeln vrids om. Några av de i den andra gruppen har också kommit, flera är nämligen osäkra på om vi ska ha kemi eller biologi (det byter varje vecka).
Vi har kemi^^ jag var inte något emot biologi, men vi ska ha kemiprov på fredag så ju flera lektioner innan dess desto bättre ^^

Efter min lunch som består av fem större än normala potatisar, majs och ärt blandning samt rivna morötter i en citron/dill sås så har vi musik. Efter allt sjungande som vi har gjort de tidigare veckorna så är det tillslag dags för musikteori. Vi får alla varsitt papper med en massa italienska ord på. Alla har ett betydande på svenska men flera kan jag inte. Vi jobbar för en gångs skull med den vi sitter bredvid och lyckligtvis är det en av mina kompisar^^ utan henne så hade jag aldrig lärt mig att Tutti betyder alla. Hon gav mig även tipset för att komma ihåg det. Tutti= alla och Tutti Fruti (godiset eller glassen)= Alla frukter. Jag hade INGEN aning om det tidigare xD.

Vi har matte efter musiken och sedan slutar vi. Jag går med Lava,min andra kompis och tre killar från våran klass. Väl på en av de två hållplatserna som vi kan åka från ser vi på tabellen.
"6 minuter tills bussen kommer" konstaterar Lava. Precis efter art hon säger det så ser jag en annan buss som vi kan ta, en kortare bit bort. Jag springer och hoppas att Lava är efter mig. När jag kliver på och har stämplat vänder jag mig om för att säga " vi hann!" Men bakom mig står ingen Lava. Hon är kvar vid den andra hållplatsen och ser inte ens åt mitt håll. Märkte hon inte att jag sprang? Ville hon åka med de andra? Jag hat ingen aning och jag känner inte riktigt för att ta reda på orsaken :/

Trött hoppar jag av bussen vid min hållplats och tar fram min mobil. Trött. Jag har varit det hela dagen. Nät jag var trött på mattelektionen så var det dessutom som värst. En tanke far genom mitt huvud. Kaffe. Jag ser på min mobil. Visst fanns det väll en hemsida som kunde visa vart det finns caféer? Efter några snabba sökningar så hittar jag sidan. Kaffekartan.se. Det närmsta stället heter Waynes coffee. Hmm... Jag har 40kr i fickan men jag tänker inte köpa något över 20. Jag kliver in i caféet. Prislistan är stor och det finna knappt något under 35 spänn.  Jag ser mig om. Lokalen är täckt med bruna tapeter och det finns mysiga, men mopederna, soffor och bord överallt. Mitt i gången finns det stora vita pelare och doften av kaffe hänger i luften. Jag lite mig mot en av pelarna nära disken, men ändå en bit bort så att de inte skall tro att jag står i kö. Mina tankar vandrar till mangan jag nyss läste, "en kopp kaffe till" som jag skrev om igår, kära dagbok. Alla de säga små trevliga caféerna och alla olika sorters kaffe. Jag har inte riktigt gillar kaffe som liten, men kaffe glass bar alltid gott.
"Are you in line?" (Står du i kö)Frågar en tjej bredvid mig på engelska. 
"No, I'm just looking" (nej, jag tittar bara)svarar jag på utan att tänka mig för.  Jag ser på klockan. 15:25. Om jag åker nu så är jag hemma till halv fem.
Av allt jag läste om i boken så lärde jag mig att caféer ofta har en egen sorts kaffe. Waynes coffee's kaffe sort visar de stolt upp på en plansch som täckte en hel vägg. Det står om hur bra och krav märkt det är. Jag bestämmer mig för att faktiskt köpa det, men priset står inte. När jag väl går fram så möts jag av en glad yngre kvinna.
"Hej, jag undrar först om man kan ta med sig kaffet" säger jag mera som ett påstående än som en fråga.
"Visst kan man det" säger hon med ett leende.
"Okej, då undrar jag också hur mycket drar eget kaffe kostar beroende på vilken storlek".
"Den mindre kostar 27kr och den större 30kr" säger hon utan att blinka.
"Jaha, då tar jag den stora".
"Med mjölk?" Undrar hon.
"Ja tack" ler jag. En stolt känsla sköljs över mig. Någon minut senare lämnar jag lokalen med en varm kopp kaffe och en smått bränd tungspets (aj >.<).

Hemma så ser jag på mlp, äter mellan mål, går med hunden, äter middag, bakar, går med hunden igen och till sist spelar jag två omgångar med
Lol. Nu ska jag dock sova så godnatt=^.^=

__________________________
Anledningen till att jag besökte caféet var för att det kanske vore en kul grej. Att leka kritiker och dessutom dela med mig av det^^ låter det som en bra idé? Eller borde jag strunta i det? I vilket fall.
Godnatt Miyu =^.^=