Då det är den sista dagen skulle man kunna tro att vi ska få slippa morgon dopp men näääe. Självklart vill ledarna att vi ska bada. Inte för att det stör mig att bada utan för att jag kommer ha något halvblött i min packning >.< som jag dessutom packar upp några dagar efter att jag kommit hem. Fatta hur illa det luktade!
Tillbaka till lägret. Vid morgonsamlingen ber ledarna oss om våran uppmärksamhet. Efter frukosten kommer vi nämligen bara att städa och packa tips vi är klara vid senast 12-tiden. Det var just det vi gör. Vi tar ner, viker tält, skär sönder det vi har byggt inkluderat "portalen" till vår by, plockar upp varenda små flis vi ser, bär undan stora slanor/stockar, diskar all utrustning, slänger allt skräp i respektive sortering (go green!) och tömmer fiskevatten i slasktunnor. Detta tar oss hela dagen så vid halv ett då vi får mat är vi rätt trötta. När gafflande var i full gång och pasta salladen tuggade kommer det plötsligt fram ett familjärt ansikte bredvid mitt huvud. Det är mamma! Jag ger henne en kram och ser då Crystal stående strax bredvid med en blå-grön väska som hon har virkat själv.
Mamma och Crystal hjälpte mig bära packningen till bilen och jag så hejdå till alla innan vi gick. Hemma väntade pappa med kryckor och middagen klar. Vi åt och jag berättade om hela lägret för dem. På kvällen såg vi på tv och myste till det.
God natt!___________________________________________________________________
Detta blev både kort, sent och slutet på livatt men jag ville lägga upp detta nu innan jag senare idag åker till japan på jamboreen (!) Tack till alla er som har läst om liv att och gillat det. Min riktiga dagbok fortsätter tidigast den 19:e och jag kommer tyvärr inte berätta om japan resan men den svenska kontingenten kommer själva göra en dagbok( typ) gällande hela lägret.
Ha det bra!// Miyu
YOU ARE READING
En riktig dagbok
Non-FictionVälkommen! Här har du nyckeln till min dagbok och mina gömda tankar. Hoppas att du inte känner mig på riktigt för då kommer du antagligen inte se mig på samma sätt igen.