~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 1~

Jag vaknar av att den stora klockan slår, jag ser mig omkring. Vart är jag? Tänker jag, då känner jag hur någon bredvid mig andas. Jag vrider långsamt mitt huvud och mitt hjärta slår ett extra slag vid synen av Severus bredvid min sida. Det är ingen dröm, vi är verkligen här... Jag sträcker på mig lite försiktigt, Severus vaknar inte där han halvligger vid min sida.

Jag reser mig från golvet och går bort till andra sidan av rummet, jag drar med mitt finger över bokryggarna. Här finns ju allt jag velat läsa som inte finns i biblioteket. Jag stannar vid en grön bok, den är täckt av damm, jag blåser på den och dess namn uppenbarar sig. "Livet efter enhörningsblod" står det, jag plockar försiktigt ner boken från hyllan och går fram till den vackra brasan som sprakar i ett blått sken inuti en stora kristallkulan som vackert svävar i luften.

Jag sätter mig inte i en utav de två svarta fåtöljerna utan i den svarta soffan och drar upp mina ben under mig. Jag öppnar långsamt boken, bindningen är gammal och ömtålig den ger ifrån sig ett knastrande litet ljud. Det är mörkt ute, månens sken tränger sig in genom det förtrollade taket och skiner ner på mitt huvud och boken i mitt knä. Jag börjar läsa den finstilta texten tyst för mig själv, jag nästan mumlar.

"Livet efter enhörningsblod är ett förbannat sådant, man lever ett halvt liv. Man kan aldrig gå tillbaka till det man en gång varit, det är ett beslut som varar för evigt. Så fort som blodet nuddat vid dina läppar är du förbannad..." Wow, detta är så spännande, varför finns inte dessa böcker i biblioteket? Eller, det kanske de gör, i den förbjudna avdelning... Tänker jag medan jag fortsätter att läsa.

Tiden passerar fort, efter bara tio minuter är jag helt inne i boken och sitter ihop krypet i soffan medan jag tuggar på min underläpp, jag sjunker djupare och djupare in i boken i min famn.

"Penelope?" Hör jag någon säga, jag sliter min blick från boken och återvänder till verkligheten efter att ha varit helt inne i boken så länge.

"Ja Severus?" mumlar jag medan min blick drunknar i hans underbara ögon. Severus... Efter alla dessa år så fick jag äntligen dig... Jag är bara så himla orolig för vad som kommer hända i framtiden, jag kommer förvara varje stund jag har med dig djupt inne i mitt hjärta. Tänker jag försiktigt,

"Vad läser du?" frågar han och ser strängt på mig. Jag älskar när han ser på mig på det sättet, det kittlar i min mage och jag känner mig väldigt liten. Men framför allt så älskar jag när han ser på mig på det sättet för det ger mig vilda fantasier om vad han skulle kunna göra med mig i sängkammaren, eller på hans kontor en vacker dag...

Hans fråga tvingar mig att tänka efter lite och skaka bort mina fantasier, mina kinder är lite röda av förlägenhet,

"Öm, Livet efter enhörningsblod..." mumlar jag blygt och svajar lite med min blick från hans.

"Du borde inte läsa den, den är inget för en ung flicka att läsa." säger han med sin ljuvliga röst och tar ett steg mot mig medan han räcker ut sin hand mot boken som den bestämda auktoritet han är. Hans kroppsspråk tydligt och bestämt, rakt på sak. Precis så som jag vill att han ska vara.

Men jag kramar lika bestämt boken mot min bröstkorg och ser på honom med varma, bedjande ögon.

"Men den är intressant, jag finner allt detta väldigt fascinerande." säger jag med min absolut lenaste röst och ler. Severus höjer sitt ena ögonbryn i förvåning och lite utav välbehag från blicken jag utsätter han för just nu.

"Jaså?" säger han sedan i sin mörka, hesa, maskulint raspiga röst. Jag nickar upphetsat och ler ett strålande vitt leende mot honom. Min kropp slappnar av och jag fortsätter att titta i boken i några sekunder men min blick följer automatiskt efter Severus gestalt.

"Jag tycker ändå inte att du ska läsa sådant... du..oskuldsfull..inget..flicka.." mumlar han och jag kan inte uppfatta allt han säger.

Han går fram till bokhyllan där jag tidigare varit och tittat. Han följer med sitt finger över ryggarna på böckerna, precis som jag gjorde. Jag ler inombords över att vi är så lika varandra, att efter så många år av drömmande och fantiserande om honom så sitter jag i soffan i hans hemliga rum med honom bara någon meter bort. Han stannar till med sitt finger och plockar fram en bok. Han blåser bort dammet från den och går fram till mig med boken i sina händer.