~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 14~

Min blick är fäst vid den enorma varelsen som flyger bara några korta meter bakom oss, den kommer närmre för varje vingslag dess brunröda vingar tar. Dess massiva kropp skapar en svart skugga på vattnet under sig. Mitt hjärta slår så hårt att jag knappt kan höra vinden som viner förbi mig,.. En drake, en drake vid Hogwarts...!? Mina tankar snurrar så snabbt att jag själv knappt hinner med.

"Vingfåle, skynda dig, den kommer närmre!" skriker jag i ren, skräckslagen, blodisande panik. Vingfåle slår frenetiska slag med sina vingar och jag kan se hur stranden närmar sig. Draken vrålar ännu en gång och jag stänger mina ögon hårt medan jag begraver mitt ansikte i Vingfåles fjädrar.

Jag kan höra panikartade rop nerifrån marken, det är Hagrids röst, jag kan inte höra vad han skriker, han är för långt bort. Jag öppnar mina ögon och ser att marken är under oss och vi närmar oss Hagrids hem. Det är långt ner till marken men tanken att hoppa flyger ändå genom mitt huvud. Men det är för högt, jag skulle aldrig överleva ett sådant fall.

"Vingfåle, skynda dig..." viskar jag, min röst strypt av paniken som pulserar genom hela min kropp.

Vingfåle frustar och pustar av ansträngningen från att flyga i sådan hastighet. Jag kan känna drakens varma andedräkt mot min rygg, jag kniper ihop mina ögon igen och tårar strilar ner för mina kinder. Den enda i mina tankar är Severus. Severus... Åh Sev...

Draken vrålar ännu en gång, jag vet inte vad som händer, Vingfåle vinglar till och jag känner hur draken är precis bakom oss. Han avger ett plågat skri och vinglar ännu en gång till, jag öppnar mina ögon. Draken är bredvid oss och det enda jag hinner se är dess sylvassa klor och hur de drar rakt över hans vinge. Han vrålar och vi störtar mot marken, jag kniper ihop mina ögon och skriker ut i ren panik och skräck.

Vingfåle snurrar runt i luften så jag hamnar på hans mage. Han fäller omsorgsfullt sina framben om mig och virar in mig i sina enorma vingar, den ena bruten och blodig. Jag griper tag om hans långa fjädrar och känner hur våra kroppar slår ner hårt i marken med en hög, dov smäll. Vi studsar några gånger innan vi stannar och jag kan känna hur gripen under mig drar korta ytliga andetag. Jag kan inte röra mig, frusen av skräcken, i väntan på att känna draken begrava oss i lågorna från dess eldsprutande gap.

Severus flyger genom mina tankar, Vingfåles kropp blir slapp där vi ligger på marken.Han ligger på sin sida med mig gömd innanför sina vingar nu. Hans framben faller tungt till marken med mig emellan och jag kan inte känna hans andetag längre. Vingfåle... Vingfåle, snälla, lämna mig inte... Inte nu, snälla, jag vill inte dö, jag vill inte dö ensam, jag vill inte att du ska dö. Mina tankar rusar igenom mitt huvud på bara några få sekunder. Jag blundar och accepterar mitt öde, accepterar att allt är över. Allt blir svart, snurrar runt och blir sedan helt stilla. Det sista jag hör innan jag försvinner bortom medvetandets kant är ett plågsamt vrål från draken, sen blir allt tyst och vitt.