~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 62~

Stora Salen är fylld utav elever i sina klädnader och sina sedliga toppiga svarta hattar. Ceremonin börjar med att vi äter en ljuvlig middag tillsammans.

"Psst, Pene, när tror du att Dumbledore, du vet?" viskar Coraline i mitt öra,

"Jag vet inte, aldrig hoppas jag..." mumlar jag som svar och ser snett mot henne. Coraline ler mot mig, väl medveten om min scenskräck och att jag inte alls tycker om att vara i centrum för allt fokus. Jag har en gnagande känsla inom mig, den vägrar försvinna.

"Det kommer gå skit bra." viskar Joshua från andra sidan bordet och ler mot mig. Jag nickar och vi fortsätter att njuta av middagen medan vi deltar i de olika sommarsamtalen som virvlar omkring oss nu när detta året nästan är över.

När klockan slår halv tolv och alla har ätit upp försvinner all mat från borden, Dumbledore går fram på det upphöjda golvet där alla professorer, inklusive Hagrid, sitter.

"Då så mina vänner, nu vill jag att alla från årskurs sju ställer upp framför mig, precis som ni gjorde första gången ni vandrade in i Stora Salen." säger han med stark röst, mummel bryter ut i salen och alla elever från år sju samlas längst fram i salen, sju år efter att de stod där första gången står de dr nu för sista gången som elever vid den magnifika skola de fått privilegiet att kalla sitt hem under de gångna åren. Salen applåderar redan men tystnar snabbt när Dumbledore börjar ropa upp namnen på alla eleverna som får gå upp och ta emot sina slutbetygs pergament. Eric tar emot de största applåderna och högsta busvisslingarna vilket inte förvånar mig eller någon annan.

Det hela tar lite mer än trettio minuter. Alla sitter ännu en gång vid sina bord och Dumbledore börjar ännu en gång tala.

"Professor Sprout, vill ni stiga fram?" Professor Sprout reser sig glatt från sin stol och gör Dumbledore sällskap längst fram.

"Det är såhär att professor Sprout som är ledare och ansvarande professor för Ravenclaw elevhem förtjänar lite extra uppmärksamhet på grund utav insatserna från en utav hennes otroligt begåvade elever. Denna elev går i årskurs sex och har under terminen studerat in hela årskurs sjus kurser. Eleven har idag tagit sin examen, ett år tidigare än planerat samt att eleven går ut med högsta möjliga betyg." säger Dumbledore och Sprout ser allmänt uppspelt ut vid hans sida.

Viskningar bryter ut i salen,

"Undrar vem idioten är?"

"Vem fan väljer att plugga in allt på det sättet?"

"Hur sjutton har han klarat att göra det?"

"Vem är han?"

"Alltså, hur kan man gå ut med högsta betyg i allt?"

"Ja och hur kan man göra det och gå ut ett år tidigare?"

"Skit samma hur, jag vill veta vem!" viskningarna kommer från alla i hela salen, alla utom mig och mina två bästa vänner. Jag kan känna hur färgen i mitt ansikte försvinner, hur jag blir blek och nästan spyfärdig över vetskapen att Dumbledore kommer be mig komma fram och ta emot mitt examenspergament inför hela skolan. Stora Salen känns som en enda stor läktare, smockad med åskådare och jag är attraktionen.

"Denna eleven-" salen faller genast in i tystnad, "är någon som jag personligen är otroligt stolt över och jag tror jag talar för alla professorer när jag säger att vi är hedrade över att ha haft privilegiet att ha en sådan driven elev på vår skola. Trots allt som hänt, trots alla hinder har eleven tagit sig igenom det och idag tagit sin examen." Jag drar ett djupt andetag och knyter mina nävar.

"Denna elev är Penelope Lovegood från Ravenclaw!" utbrister Dumbledore. Jag reser mig upp från bänken långsamt och viskningar, mummel och sorl bryter ut i en rasande fart i salen. Jag vandrar på skakiga ben fram till Dumbledore och tar emot mitt examenspergament och ytterligare ett pergament från Sprout. Jag skakar Dumbledores hand och vänder mig om mot salens elever.

Bakom mig hör jag någon resa sig upp och börja applådera. Jag vrider snabbt mitt huvud och möts utav Hagrids tårfyllda ögon, sedan ställer sig resterande av professorerna upp och börjar applådera. Även Dumbledore applåderar. Jag vänder mig mot eleverna igen och ser hur Joshua, Coraline och Eric har ställt sig upp och nu börjat applådera. Jag börjar gå ner för de fyra trappstegen och under de fyra stegen bryter hela salen ut i applåder och busvisslingar. Jag känner hur nervositeten lägger sig lite och jag vandrar så rakryggat jag kan till min plats och sätter mig bredvid Coraline som kramar om mig.

"Grattis gumman! Du gjorde det verkligen!" utbrister hon och jag hör flera elever ropa ut gratulationer och beröm över min insats.

"Tack Cora!" svarar jag och vi kramar om varandra lite snabbt.

"Då så!" utbrister Dumbledore och salen faller in i tystnad.

"Nu till Elevhemstävlingen! På fjärde plats kommer Gryffindor med 268 poäng, tredje plats går till Hufflepuff med sina 311 poäng, andra plats går till Ravenclaw med deras 372 poäng och första plats går till Slytherin med deras 377 poäng!" Ena sidan av salen applåderar vildsint,

"Men, efter en diskussion med professorerna har vi bestämt oss för att dela ut några sista minuten poäng! Till Eric McCulloch tilldelar vi 20 poäng för hans otroligt skickliga ledande utav Hufflepuffs hemlag och över att ha arbetat så bra att han kommer bli rekryterad utav det tredje bästa quidditchlaget i världen idag! Till Penelope Lovegood tilldelar vi 35 poäng för hennes enastående insats detta år! Och slutligen har vi bestämt oss för att tilldela 5 poäng till Julie Grindow för enastående kamratskap och kamratanda! Om mina räkningar är korrekta har vi då Gryffindor på fjärdeplats med 273 poäng, Hufflepuff på tredje plats med 331 poäng, Slytherin på andra plats med 377 poäng och Ravenclaw på första plats med 407 poäng!" Salen bryter ut i glada applåder medan jag i ögonvrån ser hur Slytherin drämmer sina svarta hattar i bordet, besvikna och ilskna.

"Då har jag bara en sak till att säga, grattis alla nyexaminerade elever och lycka till i framtiden! Detta år på Hogwarts är avslutat!" Alla elever reser sig och applåderar sedan kastas hattarna rakt upp i luften. Jag kramar mina vänner och vi skrattar alla över att året faktiskt är slut. Jag klarade det, jag gjorde det, jag har tagit examen ett år tidigare med toppbetyg. Mamma och pappa kommer bli så- de skulle ha varit så stolta över mig, hoppas jag... Leendet som legat över mina läppar sopas snabbt bort. Elever börjar röra sig ut från salen efter fem minuter av applåderande, kramande, skrattande och busvisslande.