~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 58~

Maj försvinner och dagen för årskurs sju och mig att göra våra F.U.T.T. är här. Jag är ett totalt nervvrak när jag vaknar efter en natt med orolig och rastlös sömn. Jag sätter snabbt upp mitt hår i en simpel hästsvans av lockar och tar på mig min klädnad. För mina vänner är det bara en vanlig onsdag. Men för mig är det allt annat än det. Denna dag avgör framtiden för mig det närmsta året, ett år som är otroligt viktigt för mig. Ett år som kan avgöra resten utav min framtid.

Jag klarar detta, kom igen nu Penelope, du har pluggat för detta hur länge som helst nu. Du klarar det utan problem. Du fixar detta. Tänk på att du får ett helt år extra med Severus, att du slipper vara fast här utan honom ett helt år till bara du klarar detta... Jisses, detta är ju värre än när jag hade Severus som professor i Trolldryckskonst. Det känns som en evighet sen... Tiden går alldeles för fort, eller så har det bara hänt alldeles för mycket. Jag vet inte vilket. Nej, Penelope, sluta, du måste fokusera på detta nu! F.U.T.T., F.U.T.T., F.U.T.T., F.U.T.T., F.U.T.T., F.U.T.T., F.U.T.T.! Snurrar mina tankar när jag vandrar ner till Stora Salen för att äta en tidig frukost, samtidigt som år sju vilket nu inte är något ovanligt. Det är något jag gjort sedan Eric drog med mig ut ur biblioteket, gå upp 20 minuter tidigare så att jag i lugn och ro kan äta frukost för att försöka få någon form utav ordning på mina matvanor.

Det är alldeles tyst i Stora Salen, spänningen och nervositeten ligger som en tjock dimma i luften. Bara energin i salen får det att knyta sig i min mage. Jag slänger i mig frukosten för att hinna gå ut på bakgården en kort stund och njuta av soluppgången innan det är dags att gå till Dumbledores kontor. Jag kan höra stegen från över hundra sjundeårselever i skolan bakom mig som lämnar stora salen för att professorerna ska kunna placera bänkar istället för de nuvarande långborden.

Solens första strålar träffar mitt ansikte och en varm junivind smeker min hud, den påminner mig om Severus hand och en rysning färdas ner för min ryggrad. Kom igen nu Penelope! F.U.T.T., F.U.T.T., F.U.T.T., F.U.T.T.! Du fixar detta! Och med de tankarna tar jag mig till Dumbledore för att göra mitt prov, för att kontrollera vad som händer i min framtid...

Jag sätter mig vid en bänk och får papperna utav Dumbledore. Han ser med uppmuntrande blick på mig,

"Varsågod Miss Lovegood, ni kan börja på en gång." säger han och jag nickar nervöst mot honom innan jag tar tag i pergamenten framför mig och börjar läsa för att sedan doppa fjädern i bläck och börja skriva. Jag skakar lite på handen när jag övers på pergamentet skriver mitt namn men efter ett par minuter lyckas jag strypa min nervositet och lägga all min fokus på provet framför mig, som med alla andra prov bara mer krävande...

Timmarna passerar och Dumbledore förser mig med en kopp te och en smörgås efter ungefär fyra timmar som jag tacksamt tar emot men jag bryter inte min fokus på pergamenten som vilar framför mig. Fjäderpennan flyger frenetiskt mellan pergamenten och bläckbehållaren. Min hjärna arbetar på högvarv och jag måste erkänna att det är minst lika svårt som jag trodde att det skulle vara men jag fortsätter frenetiskt att svara på frågorna så bra jag bara kan. Men allt efter tiden går så blir jag ännu en gång mer och mer nervös. Jag kan känna pressen hänga över mig som ett moln av sprakande och mullrande energi.

Timmarna passerar och efter nästan sju timmar i bänken sätter jag den sista punkten och andas ut en tung suck. Herregud... Vad har jag just gjort? Detta kommer ju aldrig att gå, vad sjutton har jag hållit på med hela terminen?! Jag kommer inte att klara det, jag kommer få ett K på detta ju! Penelope, du är så jumla korkad! Vad håller du på med?! Dumbledore kommer fram till mig och avbryter effektivt mina tankar.

"Redo?" frågar han bara, ett enda ord som skickar skälvningar ner över min kropp. Jag nickar och räcker honom alla pergament på min bänk.

"Detta kommer nog gå bra ska du se Miss Lovegood, vi har alla högsta tro för dig." svarar Dumbledore på mitt bedrövade ansiktsuttryck och skakande händer. Jag nickar och ger honom ett svagt leende innan jag reser mig upp från bänken och lämnar kontoret.

Jag skyndar mig ner till bakgården och flåsandes andas jag ut när eftermiddagens solstrålar träffar mig. Jag springer över bron och stannar upp när jag kommer till de höga stenpelarna. Platsen där jag läste brevet om mina föräldrar, platsen där Severus och jag för första gången verkligen pratade med varandra. Det känns som flera år sedan, allt är så annorlunda nu. Jag lutar mig mot en utav stenarna och sjunker ner. Min kropp skakar och jag kan fortfarande känna det där molnet ovanför mig. Vad har jag gjort..?