~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 71~

____________________________________________________

Tillhörande musik:

Alex Goot - E.T

____________________________________________________

Minuterna tickar förbi, vi bara stirrar på varandra, samma energi som alltid finns där sprakar omkring oss. Min arm mjuknar och hans grepp om min handled likaså. Jag vrider min hand så att den glider in i hans, jag ser med försiktig blick ner på våra händer där de vilar i varandras. Min tumme smeker hans handflata och jag suckar tyst.

"Penelope..." viskar Severus med lugn och känsloladdad röst samtidigt som han rätar upp sig från sin lite framåtlutande position. Jag ser tveksamt upp på honom. Severus... Du är så... Magnifik. Så länge som du älskar mig spelar inget annat någon roll... Varför kan du inte förstå det? Varför kan du inte se hur mycket jag vill ha dig..? Mina tankar seglar långsamt genom mitt huvud, mina tänder biter min underläpp och jag slappnar av i min kropp. Hans närvaro har sådan kraftfull inverkan på min kropp.

Severus ser försiktigt på mig och tar sedan ett steg mot mig, jag står still, låter honom komma till mig. Efter ytterligare ett steg tornar han upp sig framför mig och den där energin som finns runt om oss sprakar. Jag kan nästan se det mjuka skenet som sprakande vilar omkring oss.

"Penelope..." andas Severus ut och med sin fria hand drar han loss min läpp från mina tänders grepp.

"Stanna." mumlar han med mörk röst fylld av längtan och hopp. Jag ser på honom och innan han hunnit reagera kysser jag honom passionerat. Jag drar i hans krage och hans händer drar min höft mot hans kropp, vi är så tätt man kan komma. Mina läppar nästan mosas mot hans, min puls rusar, mitt hjärta slår så hårt. Jag kan knappt andas. Jag känner mig låst till honom och samtidigt känner jag mig så lätt att jag svävar. Känslan är obeskrivlig.

Mina händer letar sig upp i hans hår, hans händer letar sig ner över mina höfter, de glider mjukt över sidentyget. Den där värmen jag alltid känt nära honom samlas ännu en gång som en het boll i nedre delen utav min mage. Jag andas flåsandes in små andetag, Severus andetag är hastiga och korta. Jag kan känna smaken av honom, doften av honom, känslan av hans händer som griper tag om mina höfter så hårt att jag känner mig mer säker än någonsin förut. Jag låter mina händer dra mjukt i hans svarta hår, känner hur det glider mellan mina fingrar. Han hummar uppskattande mot mina läppar. Att känna honom så nära, min kropp blir som hypnotiserad. Det känns som om vi flyter i en mjuk dimma av glödhet passion.

Severus hivar enkelt upp min 52 kg lätta kropp i sin famn och transfererar oss till sovrummet. Mina läppar fortfarande flåsandes tryckta mot hans och mina händer i hans hår. Kan man älska någon så här? Det är nästan övernaturligt, sådant här kan inte existera i vår värld. Jag förstår inte hur jag kunde finna det här... Men just nu, just nu spelar det ingen roll... Mina tankar virvlar fram och jag känner hur bollen av glödhet passion i nedre delen av min mage får mina ben att bli alldeles mjuka. Severus går med raska steg fram till sängen där han mjukt lägger ner mig ovanpå täcket. Jag vill inte släppa mitt grepp om honom, jag vill känna hur hans kropp är tryckt mot min. Vill höra hans upphetsade andetag och känna hans hår glida genom mina fingrar. Jag ser upp på honom medan han långsamt backar ett steg bort från mig. Severus, stanna här...

"Penelope... Jag älskar dig. Stannar du hos mig? Oavsett vad jag gjort i mitt liv innan du anlände?" frågar Severus, hans bröst stiger och sjunker i takt med hans flåsande andetag och den har den där rosslande härligt hesa tonen. Jag ser på honom, rakt in i hans ögon som är mörkbruna och dansar vilt för mig. Jag nickar men han skakar på huvudet. Jag reser mig upp från sängen och går fram till honom. Jag lägger mina händer på hans bröstkorg, jag kan känna hans hjärta bulta hårt under mina handflator.

"Jag stannar, oavsett vad." viskar jag och kysser mjukt hans hals.

"Jag älskar dig. Bara dig. Ingen annan än dig." fortsätter jag och ser upp på honom. Severus nickar mot mig och tar mina händer i sina. Han leder mig med dominerande kroppsrörelser bort mig till sängen igen och vi sätter oss på kanten.

Jag lägger mjukt min hand på hans lår och ser med stora ögon på honom. Mina tankar snurrar hastigt och jag rodnar genast över deras sexuella natur. Tankarna om att slita av honom kläderna, känna hans läppar vandra över varje centimeter utav min kropp. Känna hans grova händer smeka min bara hud och höra honom flåsa mitt namn. Mina kinder blir bara rödare och rödare men innan jag hinner kasta mig över mannen i mitt liv börjar han tala,

"Duvan?" Jag ser upp på honom och låter rodnaden försvinna i takt med att min fokus på hans röst blir större,

"Mm, vad är det Sev?" svarar jag honom, min tumme smeker försiktigt hans lår med korta och lite nervösa drag.

"Kan vi bara, kan vi bara ligga här ett tag?" frågar han med mjuk och försiktig röst. Jag ser på honom, men mina ögon mjuknar snabbt och jag ger honom en lätt puss på hans kind.

"Självklart Sev." viskar jag i hans öra med ett litet leende. Vi lägger oss i mitten utav sängen, tätt ihop. Jag kan känna alla rörelser hans kropp gör och vetskapen om att han ligger bredvid mig. Att Severus älskar mig, den är obeskrivlig. Trots allt kaos finns han där.