~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 7~

"Tack så mycket professor Snape," säger jag medan jag går ut genom dörren från Severus kontor, min blick är fäst vid hans och energin mellan oss sprakar.

"Ha en bra dag miss Lovegood." svarar han och jag kan se hur hans ögon dansar ytterligare för mig, jag ger honom ett litet leende som visar mer än någon runt om kan förstå. Sedan stänger jag dörren bakom mig och halvspringer till Quidditchplanen där Coraline och Joshua väntar på mig. Hoppas att jag inte missat för mycket nu. Tänker jag medan jag rör mig med snabba och lätta steg.

De vinkar glatt mot mig när jag kommer springandes mot planen.

"Penelope! Skynda dig nu, matchen börjar snart!" ropar Coraline med ett brett leende mot mig, jag ger henne ett lika brett leende tillbaka trots att jag får anstränga mig för att springa. Kors, min kondition är verkligen inte den bästa... Jag måste börja träna eller något, snart. Tänker jag med irritation, att träna är inget jag ser något nöje i.

"Jag kommer, jag kommer!" flåsar jag andfått fram. Vi går snabbt upp för de långa slitna trapporna och ställer oss mitt bland alla andra elever från Ravenclaw.

Ravenclaw möter Hufflepuff i en tight match, alla på läktarna håller andan när Sökarna jagar den gyllene kvicken sida vid sida. Men det är Ravenclaws sökare som fångar den och vår sida av läktaren bryter ut i ett högt jubel. Jag tar Coralines händer och vi hoppar upphetsat upp och ner på läktaren medan Joshua hojtar och ropar från sin plats bredvid Coraline. Vi vinner med 210 poäng mot Hufflepuffs 70.

"Heja Ravenclaw!!!" ropar Joshua stolt innan vi börjar ta oss ner från läktaren. Jag slänger en blick mot professorernas läktare och kan se Severus sitta bredvid McGonagall och Sprout. Ett leende dansar sig hastigt över mina läppar när jag ser honom resa sig upp från sin plats med rocken som vackert fladdrar i vinden.

"Vilken match! Så otroligt spännande!" säger Coraline när vi satt oss vid bordet i den Stora Salen efter att vi tagit oss genom alla klungor av elever som står i skolans korridorer. Vissa har precis kommit tillbaka från samma match som vi, andra har böcker i famnen eller bara sitter och umgås med sina vänner. Ett mjukt tjatter färdas mellan väggar, tak och golv. Ett hemtrevligt ljud.

"Ja, riktigt tå krullande!" instämmer Joshua med munnen full av kycklingen som knappt han uppenbara sig framför honom innan han högg tag i första bästa klubba.

"Så vad ville Snape egentligen?" frågar Coraline, hon har en ganska låg men hastig ton och ser nyfiket på mig. Jag himlar lite med ögonen och ser med glädje på en utav mina bästa vänner.

"Han ville fråga hur jag mår faktiskt, tro det eller ej." skrattar jag fram men säger sedan,

"Fast det varade bara i typ trettio sekunder. Sedan började han prata om hur viktigt det är att jag pluggar ikapp allt som jag missat och att jag fortsätter att göra lika bra ifrån mig nu som innan... Öm... Olyckan..." suckar jag fram, min röst blir ostadig vid nämnandet av mina föräldrars olycka och jag kan känna hur tårarna börjar trycka på.

Jag har inte hunnit bearbeta allt som hänt ännu och mitt huvud fylls snabbt av minnen från mina föräldrar, jag kan känna hur tårarna vill börja rinna när som helst men jag håller tillbaka dem genom att bita mig själv i läppen. Coraline ser med sorgsna ögon på mig och byter snabbt samtalsämne.

"Vi ska på utflykt på onsdag. Med professor McGonagall, till något bibliotek eller vad det var."

"Jaså?" säger jag tacksamt och ser nyfiket på henne. Bibliotek har alltid varit något jag älskat och det känns som om jag kanske behöver det, om inte annat kan det bli skönt med lite miljöombyte.

"Mhm, jag vet att en professor till skulle följa med men jag kommer inte ihåg vem." Säger hon sedan och tar ett bett från det röda äpplet i sin hand.

Mina tankar börjar genast att snurra, jag hoppas att det är Severus som ska följa med oss. Hoppas, hoppas, hoppas... Tänker jag.

"Jag vet, det va ju professor Sprout som skulle följa med." säger Joshua fortfarande med munnen full av mat, mitt humör sjunker hastigt.

"Jaha, va roligt." mumlar jag lite dystert, mina tankar på annat håll än den stundande studieresan.

Dagarna passerar snabbt, jag träffar inte Severus någon gång, jag kan känna hur min varma hud längtar efter beröringen från hans kalla. Längtan efter att höra honom säga mitt namn med sin härliga röst. Vi möts bara korta sekunder i korridorerna vilket gör min längtan ännu större. Varje gång vi går förbi varandra slår mitt hjärta ett extra slag och jag kan se hur hans ögon dansar för mig, bara för mig. Han har nuddat vid mig några gånger men bara någon kort sekund. Inget som syntes utåt och de korta stunderna av hans hud mitt min har fått min kropp att vilja känna hans mot min ännu mer.