~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 70~

____________________________________________________

Tillhörande musik:

We as Human - Redemption

We as Human - We Fall Apart

____________________________________________________

Jag vaknar av solens strålar mot mitt ansikte, det är lördag och jag har varit hemma i lite mer än en vecka. Jag vänder mig om och möts utav profilen av Severus sovande ansikte. Han ser alldeles ljuvlig ut, jag följer hans näsa med min blick och landar slutligen på hans tunna, smala läppar. Jag ler för mig själv och kysser honom försiktigt på kinden innan jag smygande stiger upp för att inte väcka honom. Han slumrar vidare när jag stänger sovrumsdörren bakom mig.

Nere i köket sätter jag på en kanna med vatten för att göra te. Jag vandrar långsamt runt i köket och plockar fram koppar, te, socker och frukost. Jag har på mig en golvlång morgonrock utav silvrigt siden. Det var en gåva från Severus, tyget är ljuvligt skönt mot min bara hud. Efter ett par minuter på spisen tjuter tekannan pipigt och jag häller upp det ångande vattnet i de två kopparna som står på vårt nya köksbord. Jag köpte helt nya möbler till köket eftersom jag tyckte det gamla såg trist och slitet ut. Jag lägger ner vanilj te i min kopp och enkelt svart te i Severus innan jag vänder mig om och vandrar tillbaka mot vårt sovrum.

Huset ligger i dvala, men utanför kvittrar det fåglar. De gröna löven på träden fladdrar i vinden och solen skiner starkt och klart. Det är väldigt varmt, redan klockan åtta på morgonen. Trappan knakar lite under mina fötter, sovrumsdörren glider lätt och ljudlöst upp när jag sätter handen mot dörrknoppen och vrider om den. Jag tappar nästan andan över synen som möter mig. Severus står i bara sina svarta välpressade linnebyxor, dekorerade med ett glänsande svart bälte. Han har ryggen mot mig, jag har aldrig sett honom utan kläder tidigare. Han har haft skjorta på sig under nätterna och han har gått upp innan mig samt gått och lagt sig efter mig. På så sätt helt berövat mig chansen att få skåda den man jag älskar utan kläder.

Men nu står han här framför mig, halvt klädd, halvt avklädd. Hans svarta hår nuddar vid de breda axlarna som ser så otroligt kyssvänliga ut. Jag står där på utsidan av tröskeln, stirrandes på mannen i mitt liv. Det tar ett tag innan jag ser varför han valt att dölja sin överkropp, jag har varit så upptagen med att bara stirra på honom att jag inte lagt märke till det. Jag har varit så hänförd över att få se hans vackra ryggtavla att jag inte tillät mina ögon att se. Men jag ser det nu och dra hastigt efter andan vilket hörs ljudligt i det annars tysta sovrummet. Severus snurrar hastigt runt och ser på mig, jag stirrar på honom med tårar i ögonen. Han slänger sig hastigt mot byrån några steg från honom och får tag i sin trollstav. Han sveper ilsket med den och dörren flyger igen framför ansiktet på mig med en ljudlig smäll som ekar genom hela huset.

Jag står där, stum och chockad. Vad såg jag precis? Tänker jag medan jag stirrar på den stängda dörren som för bara två sekunder sedan hade stått öppen. På andra sidan dörren finns mannen i mitt liv, med ett dödsätarmärke på armen och långa tjocka ärr över ryggen. Sev... Du kan inte vara en dödsätare... Det kan du bara inte vara. Och, vart kommer de där ärren ifrån? Vem har gjort så mot dig?! Jag känner paniken inom mig men tyglar den. Jag drar ett djupt andetag och vrider på dörrens handtag ännu en gång men nu känns den tung som sten och öppnas inte.

Dörren öppnas inte trots att jag trycker på den, den är låst. Jag drar fram min trollstav ur morgonrockens ficka och riktar den mot låset, jag sätter handen på handtaget så att Severus inte ska hinna låsa den igen.

"Alohomora." säger jag och i samma sekund som låset går upp vrider jag handtaget och trycker upp dörren. Jag fumlar klumpigt in i rummet, min puls slår hårt medan jag ser mig omkring i rummet som lyses upp utav solens morgonstrålar. Severus har tagit på sig sin vita bomullsskjorta och sitter på sängkanten med ryggen mot mig. Han har händerna knutna framför sig medan han sitter framåtlutad med armbågarna stödjandes på sina knän.