~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 48~

En hand landar på min axel, helt inne i mina egna tankar har jag inte hört någon komma.

"Penelope? Är du okej?" Hör jag Eric säga men min blick är fäst vid fjärran.

"Nej." svarar jag kort, min röst låg. Mina axlar skakar från kylan men det är skönt. Det påminner om Severus kalla händer mot min hud.

"Vad är det som är fel?" frågar Eric och hans hand lämnar min skakande axel för att ersättas utav en varm kavaj.

"Jag, saknar någon bara." suckar jag uppgivet.

"Åh, har du, har du en pojkvän som inte går på Hogwarts?" Erics röst är lite förvånad och låter nästan lite nedstämd. Jag nickar,

"Känner jag honom, eller vet jag vem det är? Jag känner många från andra länder och skolor. Pappa reser mycket och har arbetskollegor över hela världen." fortsätter Eric hastigt,

"Du känner inte honom, men du vet vem det är. Du har träffat honom fler gånger än jag kan räkna upp." svarar jag tyst och fäller ner min blick mot avgrunden under oss.

"Okej, vem är det då?"

"Umh, om jag säger det så kommer du vilja ta bort din kavaj från mig och aldrig tala med mig igen skulle jag gissa på. Endast Slytherin elever verkar gilla honom. Och jag då. Men han lämnade skolan för ungefär två och en halv månad sen. I mitten utav oktober." svarar jag med mumlande röst,

"Haha, om jag inte visste bättre skulle jag gissa på att det är Snape du snackar om." skrattar Eric fram, jag vrider mitt huvud och ser på honom med hårda ögon.

"Du skojar?" Eric skrattar inte längre,

"Är du allvarlig? Är du anledningen till att han lämnade skolan? Har ni ett... Förhållande?" frågar Eric och stirrar på mig.

"Det är okej Eric, du kan gå. Du behöver inte prata med mig längre." jag ser på honom och en ensam tår strilar ner för min vinterbleka kind.

"Va? Varför skulle jag inte vilja prata med dig mer?"

"För att jag är tillsammans med en man som är mer än dubbelt så gammal som mig, en man som nästan alla verkar hata." svarar jag kallt.

"Pff, jag bryr mig inte om sådant. Du är min vän Penelope. Om han gör dig lycklig så är det ju jätte bra, men jag gillar inte att se dig så här ledsen. Men sedan så tycker jag det är bra att du funnit någon du vill vara med och Snape kanske inte är den bästa människan att välja men-"

"Du ser, det är där du misstar dig. Severus, min Severus, är inte den Snape som du känner. Han är helt annorlunda med mig, mot mig. Det går inte förklara. Man måste se det med egna ögon för att förstå." Eric stirrar på mig och suckar sedan. Han stryker bort tåren från min kind med sin tumme.

"Ja du Penelope, jag måste erkänna att jag ett tag trodde att du levde i celibat eller något. Jag menar, man ser dig aldrig med någon kille. Hur länge har du och Snape, du vet?"

"Jag har varit förälskad i honom sen jag var typ tretton, men jag har tyckt om honom ända sedan första lektionen. Men vi har varit i ett förhållande, umh, jag kan faktiskt inte ge dig ett exakt datum men i ungefär tre och en halv månad." Jag ser på Eric, tacksam över att han står kvar och inte visar några som helst äcklade känslor.

"Så det är därför du inte varit med någon?" Jag nickar mot Eric som ger mig ett leende.

"Jag är glad för din skull, kan inte säga att jag ser honom som det bästa valet för dig men jag dömer ingen." säger Eric uppmuntrande och rycker nonchalant på axlarna.

"Tack Eric." mumlar jag, min blick tillbaka på fjärran som sträcker ut sig långt bortom våra synfält.

"Så, vill du gå in igen? Det är kallt här ute och du kan bli sjuk plus att det när som helst är dags för den där tävlingen som elevkommittén har fixat." Jag nickar mot honom och vi vänder oss om för att gå in i Stora Salen igen.

"Vad är det för tävling egentligen? Jag har inte hört något om den fören nu." frågar jag och ser på Eric medan vi vandrar över gårdsplanen.

"Om du inte hört något om den så har du med största sannolikhet blivit nominerad." svarar Eric och skrattar rakt ut när han ser mitt skräckslagna ansikte.

"Det är en musiktävling för ovilliga, elevkommittén gav ut ett enda informationsblad samma vecka som Dumbledore berättade om balen. Coraline är väl med i elevkommittén eller?" Jag nickar stumt mot Eric,

"Då, har hon nog nominerat dig. Endast de som inte är nominerade vet om tävlingen, de tre som fått flest röster kommer bli uppdragna på scenen för att göra något som har med musik att göra. Så, egentligen vet jag inte varför du blev nominerad. Jag menar, du spelar inga instrument, du sjunger inte, du skapar inte musik... Hmm, lustigt." Åh, shit, shit, shit, shit! Coraline, varför har du gjort såhär mot mig?! Hur sjutton vet du att jag sjunger, eller kanske vet du att jag spelar piano?! Hur fan har du fått veta det?! Det skulle ju ingen veta. Det är ju något jag gör med mina mugglarvänner, inte med er, inte på Hogwarts. Jag har lyckats hålla det hemligt i sex år, varför gör du så här mot mig?! Men vänta lite...

"Sa du att endast de tre med flest röster ska upp på scenen?" frågar jag Eric nervöst medan vi stiger in i slottets värme,

"Ja, precis. Men jag tror att risken är stor att du åker upp på scenen för ingen vet varför du blev nominerad så alla är nyfikna skulle jag gissa på."

"Nej, nej, nej... Jag kan inte gå upp på scenen. Jag kan inte, jag har inga musikaliska talanger!" utbrister jag med flåsande röst.

"Lugna ner dig, det är ingen fara Penelope. Då kan du ju bara säga det." jag pustar ut och vi går in i salen där konserten är i full gång. Vi tar oss fram till mitten utav dansgolvet, min arm krokad i Erics. Elever runt om oss stirrar förvånat på oss men min blick är fäst på golvet. Mina tankar vandrar iväg igen, till Severus. Jag undrar vad han gör och om han tänker på mig men innan tankarna hunnit formas börjar vi dansa med resten av eleverna till låten 'Do the Hippogriff' som spelas på högsta volym.