~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 44~

"Penelope, jag har en del saker jag måste diskutera med dig." Jag sväljer och ser på min rektor där han sitter mitt emot mig vid sitt stora skrivbord innan jag flackar med min blick och fäller ner den mot mina skor.

"Er situation, med era föräldrar, har gjort att jag valt att ingripa. Jag har talat med Gringots huvudchef och han har gått med på att låta er ta ut 500 galleoner utan att besöka banken. För att förse er med tillräckligt med pengar för att kunna köpa allt ni behöver till balen samt tågbiljett."

"Tå-tågbiljett professorn?" Jag ser oförstående upp på honom, min röst tunn.

"Ja, ni ska väl resa till prof- till Severus under julen?" Jag skakar uppgivet på mitt huvud, mina lila-röda lockar faller ner och jag tvingas fästa dem så gott det går bakom mina öron.

"Jaså? Får man fråga varför?"

"Umh, han, har inte sagt något om det... Det är tre veckor sen jag fick senaste brevet." mumlar jag tillbaka. Klumpen i min mage växer sig större hastigt, det känns som om den fått tänder och nu börjat gnaga sig genom mig för att kunna sprida sig som en kylande värk i hela min kropp.

"På det viset, men, ni är fortfarande...?" jag nickar medan mina kinder blir rosenröda.

"Förstå mig inte fel Miss Lovegood, jag är glad för att Severus funnit någon att dela sitt liv med. Jag är mindre glad över situationen. Men allt händer av en anledning antar jag."

"Professorn, jag, jag ska inte gå på balen... Så, det finns ingen mening för mig att ha så mycket pengar här." mumlar jag, Dumbledore ser misstroget på mig.

"Nonsens. Självfallet att ni ska gå Miss Lovegood."

"Jag vet inte. Klänningar, smink, klackskor... Dansa. Det har aldrig varit min sak direkt. Coraline, självklart, men inte jag."

"Men, då kan ni gå för hennes skull. En häxmästare och häxmästarinna kommer att koras och jag tror att dina vänner har goda chanser till att bli det paret. Om det är som du säger."

Jag ser upp på Dumbledore och suckar,

"Jag antar att ni har rätt."

"Dåså, kan ni ta er in till Hogsmeade med era vänner?" Jag nickar mot min professor.

"Du vet, Miss Lovegood, i många år har jag sökt efter det som du och Severus fann utav en slump. Kärleken är mäktig och stark, den bör inte medlas med och den bör skyddas på alla plan och nivåer. Men, jag måste varna er. Severus, är inte den man som ni kanske tror att han är. Mörker vilar i hans förflutna och flyter genom hans ådror, var så säker på det. Men, ett gott hjärta besitter han, han behöver bara hjälp att locka fram det goda i sig." Dumbledores ögon är stränga men välmenande, jag bara nickar. För nervös för att tala, rädd att min röst inte kommer hålla.

"Dåså, ni kan återvända till er sovsal och om ni blir stoppad utav någon professor kan ni bara berätta att ni varit här." Jag nickar och reser mig på lite skakiga ben, förvirrad över det underliga samtalet som just tagit plats mellan mig och min rektor.

"Tack professorn." säger jag innan jag går min väg. Korridorerna ekar tomt och kallt. Månens vita sken reflekteras mot den gnistrande snön och allt runt om slottet ser ljuvligt magiskt ut. Jag stannar ibland och ser ut genom de olika fönstren jag vandrar förbi, men kommer till slut fram till Ravenclaw och vandrar upp till min sovsal.

Sängen välkomnar mig mjukt och täcket begraver mig i värme. Det tar inte många minuter innan jag somnar, min sömn är drömlös och ekande tom. Det enda som ibland håller mig sällskap är ett par dansande ögon, ibland en kraxande korp. Klockan ringer och det är måndag...