~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 31~

Severus ögon faller neråt, mot mina läppar.

"Så många gånger jag önskat att jag kunnat kyss de där läpparna när du biter på underläppen sådär..." mumlar han med alldeles klar och förföriskt mörk röst. Fjärilar, pixignomer, ja alla typer av bevingade varelser fyller min mage och den där obeskrivligt sköna värmen i gropen av magen blir våldsamt mycket hetare. Min underläpp lossas från mina tänders grepp och min blick landar mjukt på mannen jag älskar.

Jag släpper taget om hans hand, jag för upp den långsamt mot hans vackra ansikte. Jag stryker hans livsmärrade skinn och för sedan mina fingrar genom hans svarta hår,

"Som jag har längtat efter att få känna mina fingrar genom ditt hår Sev.." mumlar jag och han ger mig ett leende, ett riktigt leende. Det är så vackert att jag nästan tappar andan. Han ser på mig och jag ser på honom, hans hand når min hals och letar sig långsamt upp i min hårbotten för att sedan landa på min nacke. Rysningar av välbehag täcker min kropp och mitt hjärta slår så hårt, min puls börjar rusa när hans blick fäster sig på mina läppar som nu är delade för att mina lungor ska få tillräckligt med syre.

Han drar mig närmre, våra ben nuddar varandras och det känns ljuvligt, hans lediga hand landar mjukt men stadigt på sidan av mitt lår. Jag kan känna hur det börjar pulsera under hans hand. Jag lutar mig närmre honom, våra läppar bara centimeter från varandras när han stannar upp. Han ser mig i ögonen och jag tappar andan över dess underbara skönhet. Hur de vackert dansar för mig, bara mig. Regnet börjar falla på andra sidan av väggen men jag kan inte se eller höra det. Det enda som existerar är Severus, det enda jag kan se är hans vackra läppar och det enda jag hör är min puls blandat med hans djupa andetag precis innan våra läppar möts.

Först försiktigt och mjukt, sedan hastigare och mer upphetsat, hans händer landar på min rygg och min höft, mina händer far upp i hans ljuvliga hår och våra läppar förs vildsint över varandra. Våra tungor möts, hans är skrovliga och len på samma gång. Han smakar av pepparmint och vanilj, av honom, en smak jag aldrig kommer kunna beskriva fullt ut. Jag trycker mig mot honom och hans hand drar upp sidan av min tröja medan han för den upp till sidan av min revbenskorg där han låter den vila tungt.

Mina tankar snurrar, mitt hjärta slår så hårt, min puls rusar, jag känner mig snurrig och yr och allt är suddigt men samtidigt helt klart. Som om detta är vad allt i mitt liv har lett mig till. Mina läppar mot hans, hans händer på min kropp, våra kroppar tätt tryckta mot varandra och en varm känsla som sprider sig i hela min kropp.

"Jag... äls...kar dig...Sev..." viskar jag de få sekunderna våra läppar lämnar varandra när vi vrider våra huvud. Min kropp är i extas, det känns som jag ska brinna upp. Jag brinner för honom, för den mörka, sexiga, mystiska, fantastiska, underbara mannen som nu håller om mig och kysser mig med passion och vildsinthet. Som om han måste, som om han behöver känna mina läppar mot sina för att överleva.

Efter flera minuter av passion, tungor, läppar, händer, hårhållande, flåsande andetag och magi lugnar sig kyssen och jag sitter gränsle över Severus lår. Hans händer vilar på mina höfter och mina armar vilar på hans axlar med mina händer i hans hår. Våra läppar lämnar varandras, jag lutar min varma panna mot hans svala och ser in i hans ögon. Våra andetag korta och hastiga, mina bröst hivar upp och ner i takt med hans bröstkorg. Ett leende sprids över mina läppar, det där var allt jag hade föreställt mig men ändå så mycket mer... Tänker jag och Severus ger mig ett leende fyllt utav kärlek och värme.

"Dina läppar, var mer, än jag kunde föreställa mig." viskar Severus i mitt öra med förförisk röst och jag kan känna hur gåshud vandrar ner för min rygg. Jag ser på honom och ger honom ännu en kyss, mina läppar mot hans ett par sekunder innan jag lutar mig in i hans famn och han omfamnar mig med tunga armar. Som om han är helt avslappnad. Något jag aldrig känt honom vara tidigare.

"Jag har väntat så länge på dig Penelope..." viskar han mjukt i mitt öra och jag fnittrar lite tyst, Severus skrockar och sluter sina armar ännu lite hårdare om mig.

Regnet faller utanför fönstret, månens nu svaga sken får det att glittra vart än det landar. Allt det landar på får en vackert mörk nyans av lila och svart. Jag ser på klockan bredvid dörren, visarna står på kvart i sex. Solen kommer snart att stiga upp... Det är snart morgon. Det är snart dags att säga, hejdå... Jag drar mina armar tightare om Severus axlar och nacke. Jag drar in ett djupt andetag genom min näsa för att bevara doften av honom. För alltid.

~Severus Perspektiv~

Hennes kropp blir tyngre, jag kan känna hur hon sjunker djupare in i madrassen och mig. Jag kysser toppen av hennes huvud, drar in den underbara doften av rosor och av, henne. Doften som står för värme och ljus. Min blick mot fönstret, månen är nästan borta, solen går upp om bara någon timme. Jag sträcker mig efter täckets kant, drar i det så att så mycket som möjligt utav det täcker hennes tunt klädda kropp. Den lätt klädda kroppen som jag idag fick röra vid, känna lenheten från hennes hud under mina hårda händer. Hennes lår, hennes ben i gränsle över mig. Jag flyttar en slinga från hennes hår som lagt sig över hennes slutna ögonlock. Hennes arm dras åt runt min midja och ett hummande ljud hörs från henne. Ett leende sprider sig över mina läppar när jag hör det. [i]Penelope...[/i] Jag ger toppen utav hennes huvud ännu en kyss innan jag stryker bort locken helt från hennes sovande ansikte och fäster den bakom hennes lilla öra.

Så avslappnad... Trots att du ligger bredvid mig... Jag lägger min arm om hennes revbenskorg och vilar min hand på hennes arm. Min kropp börjar sjunka in i madrassen. Lugnad utav hennes tunga andetag. Känna henne bredvid mig utan ett bekymmer i världen för några få timmar. Jag suckar djupt.

"God natt duvan." Jag lutar mitt huvud bakåt och slappnar av. Inom ett par minuter har hennes värme och hummande djupa andetag fått mig att somna in...